lördag 20 februari 2021

Ensam bonde fick matleverans efter två månader

Efter två månaders isolering tog sig räddningstjänsten upp från Valþjófsdalur till Ingjaldssandur i Västfjordarna. Sedan 2001 är Elísabet Anna Pétursdóttir på gården Sæbol den enda som bor kvar året runt. Under vintrarna är hon ofta isolerad flera månader i sträck. Nyligen fick hon hjälp med mat eftersom skafferiet hade börjat sina.

Ingjaldssandur på Önundarfjörðurs södra sida övergavs 2001 - med undantag för Elísabet Anna Pétursdóttir. I tjugo år har hon varit den enda bofasta. Hon arbetar som fårbonde och håller dessutom på med handarbete som hon säljer till besökare om somrarna. Länge bodde hennes son också på Sæból. Men han har nu flyttat till Flateyri på andra sidan fjorden.

Men vintrarna kan bli långa. Vägen till Ingjaldssandur plogas inte under vintermånaderna. Ofta kan den snöa igen redan i november för att inte öppnas förrän i maj. När räddningstjänsten från Flateyri i slutet på januari tog sig fram till Ingjaldssandur från Valþjófsdalur hade hon varit avskuren från omvärlden i två månader.

Elísabet Anna Pétursdóttir berättar i Mannlíf att anledningen till besöket var att det hade börjat bli tomt i skafferiet. Sonen Þór Engholm var en av de frivilliga som var med på färden:
"De kommer över fjället som frälsande änglar med alla de förnödenheter som jag saknar. Pojken stoppade på sig några bananer för den gamla kvinnan men de frös på vägen trots att de var under hans tröja. Men det gör inte så mycket om jag får bananer igen. De har liksom aldrig varit en del av vinterfödan här."
Under vinterhalvåret är kosten inte särskilt varierad. Isoleringen gör att Elísabet Anna Pétursdóttir lever på det hon själv producerar och på varor som har lång hållbarhet. Hon säger i Mannlíf att kosthållningen inte är något som bekymrar henne:
"En gumma äter inte så mycket att det här skulle vara något problem. Om jag skulle vilja ha något exotiskt som grönsaker så finns det inte mycket annat att göra än att sätta sig ned och vänta efter att suget har gått över. Jag har inte växt upp med att äta mycket grönsaker. Här åts rovor ihop med maten in på vintern och så naturligtvis potatis, men grönsakerna var och är Oras ärtor i burk. Den enda lyxen som jag måste ha är choklad. Fast den blir förstörd i skafferiet så mår jag inte bra om jag inte har det till hands."
Här kan du läsa mer om Ingjaldssandur.