Omkring år 900 bestämde sig Örlygur Hrappsson för att segla från Hebriderna till Island. Fosterpappan Patrekur var biskop. Före avresan fick han med sig virke och en klocka för att kunna resa en kyrka. Kyrkan skulle tillägnas missionären Columba.
Under resan seglade Örlygur Hrappsson ur kurs. Han åkallade då Patrekur med förhoppningen om att biskopen skulle kunna visa honom vägen. Därefter dröjde det inte länge innan han siktade land. Han gick i land i Västfjordarna på den plats som i dag kallas Örlygshöfn. Örlygur Hrappsson namngav fjorden Patreksfjörður för att hylla biskopen.
Så småningom seglade han söderut. Örlygur Hrappsson bosatte sig vid fjället Esjas fot vid Kjalarnes strax utanför Reykjavík.
Både i islänningasagorna och i Landnámabók - som berättar om hur Island befolkades - beskrivs det hur Örlygur Hrappsson byggde en kyrka på Kjalarnes. Det är de tidigaste uppgifterna om ett kyrkobygge på Island.
Genom åren har det gjorts flera försök att hitta lämningar efter kyrkan på Kjalarnes. Hittills har det inte upptäckts några sådana spår. En förklaring skulle kunna vara ständiga jordskred från Esja.
Nyligen invigdes ett utomhusaltare i keltisk stil på den plats där kyrkan tros ha stått. Idén har diskuterats ända sedan 1980-talet men förverkligades av den lokala historieföreningen Sögufélagið Steini.
Biskop Agnes Sigurðardóttir var med 2016 när det första spadtaget togs. Hon var också på plats när altaret nyligen invigdes.
Ordföranden Hrefna Sigríður Bjartmarsdóttir säger i Fréttablaðið att platsen är till för alla. Tanken är att regelbundet ordna gudstjänster och andra ceremonier vid altaret:
"Hit är alla välkomna. ... Det här är ett bra utflyktsmål för vandrare oavsett religiös åskådning."
Själva altarstenen kommer från Esja. Stenarna som används som utsmyckning av altaret har samlats in av barn på Kjalarnes.
