Året var 2008. Inom loppet av några få veckor hade de isländska storbankerna och en rad mindre sparbanker kollapsat. Arbetslösheten och statsskulden skenade. Samtidigt samlades tusentals islänningar på Austurvöllur i Reykjavík för att protestera mot regeringens hantering av krisen.
Ett statsråd var ändå optimist. Näringsminister Össur Skarphéðinsson bloggade om att han trodde att intäkterna från olja och gas skulle kunna täcka Islands offentliga utgifter i 400 år. I intervjuer talade han om de största fyndigheterna på åtskilliga år. De var dessutom förhållandevis lätta att komma åt.
Platsen var Drekasvæðið - ett område mitt emellan Island och den norska vulkanön Jan Mayen. Avståndet till det isländska fastlandets nordöstra hörn var 30 mil. Fyndigheterna troddes finnas på ett djup av upp till 2 000 meter.
Intresset för att undersöka området var stort. Regeringen auktionerade ut tillstånd för provborrningar. Flera internationella jättar visade intresse för att lägga bud.
På nordöstra Island var det åtskilliga som hade stora förhoppningar knutna till en framtida oljeindustri. I både Vopnafjörður och Þórshöfn skissade kommunpolitiker på nya bostäder och infrastruktur. Tankarna ledde också till konflikter i kommunpolitiken. Alla var inte övertygade om att livsvillkoren skulle förbättras av en oljeindustri på orten.
Det tydligaste tecknet på optimismen var planerna på en djuphamn vid Gunnólfsvík i Finnafjörður, en fjord belägen söder om Þórshöfn. Kinesiska intressenter anmälde sitt intresse för projektet. Splittringen inom kommunpolitiken tilltog - men majoriteten gick ändå vidare med Bremenport.
Men intresset svalnade. De sista tillstånden som Orkustofnun utfärdade löpte ut 2014. De norska företag som tidigare hade visat intresse valde i stället att koncentrera sig på projekt i Norge. Allt fler tvivlade också på lönsamheten att ta upp olja på så stora djup så långt ute till havs.
Även på Island svalnade intresset - inte minst i regeringen i takt med att fossila bränslen blivit allt mer ifrågasatta. Och Bremenports djuphamnsbygge skulle enligt de ursprungliga planerna nu ha befunnit sig i slutfasen. Men bygget har ännu inte kommit igång. Inget tyder heller på att projektet någon gång ska bli verklighet.
I regeringsförklaringen från i höstas fastslog Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet att Island ska bli klimatneutralt till 2040. Island ska då inte heller vara beroende av fossila bränslen. Som ett led i det steget skulle regeringen förbjuda sökande efter och exploatering av fossila bränslen som gas och olja.
Hos miljö- och naturresursdepartementet ligger nu ett utkast till ett lagförslag som stoppar den lag från 2001 som tillät sökande och exploatering. Dessutom ska äganderätten till naturtillgångar på havets botten uttryckligen förklaras tillhöra isländska staten.
I nuläget finns alltså inga giltiga tillstånd. Om lagförslaget går igenom sätter det alltså stopp för forna regeringars drömmar om att göra Island till en oljenation.
Här kan du läsa mer om Drekasvæðið.
