När Gröna vänstern grundades 1999 skrevs motståndet mot Nato in i partiprogrammet. Partiet skulle verka för att Island skulle lämna försvarsalliansen. Sedan dess har partiets ledamöter regelbundet lagt motioner i alltinget om att begära utträde ur Nato.
Motståndet mot Nato är alltjämt kompakt inom partiet. Men när Gröna vänstern har varit i regeringsställning har det tonats ned. Då har inte partiets ministrar röstat för förslag om att lämna Nato. Sedan partiledaren Katrín Jakobsdóttir blev statsminister efter valet 2017 har hon inte ställt sig bakom de egna ledamöternas motioner om utträde.
Inför Natos utvidgning 2004 - då Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Slovenien gick med - tog dåvarande partiledaren Steingrímur J. Sigfússon ställning mot beslutet. Han hävdade i alltinget att det hade varit bättre att i stället lägga ned försvarsalliansen. Bakom sig hade han en enig alltingsgrupp.
Under debatten inför Nordmakedoniens medlemskap 2020 reserverade sig Rósa Björk Brynjólfsdóttir och Ari Trausti Guðmundsson - Gröna vänsterns två ledamöter i alltingets utrikesnämnd - mot majoritetens beslut att säga ja. De skrev i en reservation att det var odemokratiskt att islänningarna aldrig hade fått folkomrösta om det egna medlemskapet i alliansen.
Steinunn Þóra Árnadóttir - en annan av partiets ledamöter - yttrade sig under voteringen i alltinget. Hon ansåg inte att Natos expansion främjade freden. Hon argumenterade i stället för att utökat samarbete och stärkta internationella institutioner skulle vara bättre för att trygga stabilitet och säkerhet.
Gröna vänsterns hållning om att Island bör lämna Nato ligger fast. Det uppger Katrín Jakobsdóttir i Kjarninn. Men i frågan om utvidgning gör hon en historisk kovändning.
Island kommer att stödja de beslut som Sverige och Finland tar i Nato-frågan. Om länderna ansöker om Nato-medlemskap kommer Island att verka för att ansökningarna behandlas så snart som möjligt. Hon säger alltså ja till att bägge länderna ansluter sig till Nato.
Tidigare har alltså Gröna vänstern motsatt sig ytterligare expansion. Företrädaren Steingrímur J. Sigfússon - som ledde partiet från starten 1999 till 2013 - var konsekvent motståndare till nya medlemmar och ville i stället se ett isländskt utträde ur Nato.
Som statsminister har Katrín Jakobsdóttir inte drivit frågan om utträde. De två andra partierna som ingår i regeringskoalitionen - Självständighetspartiet och Framstegspartiet - är däremot starka anhängare av Nato-medlemskapet. I praktiken har Katrín Jakobsdóttir kompromissat bort utträdet från dagordningen för att kunna ingå i regeringen.
Det historiska beslutet är alltså en politisk nödvändighet. Utan ett ja till svenskt och finländskt medlemskap spricker regeringen. Men Katrín Jakobsdóttirs stöd signalerar också att hon ser på Sverige och Finland på ett annat sätt än tidigare aspirerande medlemsländer. Kanske är det en konsekvens av ett etablerat nordiskt samarbete - och kanske också en konsekvens av ett nytt säkerhetsläge i Europa.
Här kan du läsa mer om Nato-debatten på Island.
