I tisdags lade utrikesminister Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir fram sitt förslag om att Island ska säga ja till Sveriges och Finlands ansökningar om Nato-medlemskap. Island var ett av de länder som var med om att grunda försvarsalliansen 1949. För att nya medlemmar ska släppas in krävs ett godkännande från samtliga medlemsländer.
Förslaget är mycket speciellt. Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir ber nämligen om alltingets tillåtelse att skriva under ett färdigt avtal utan att de slutgiltiga formuleringarna är klubbade. I stället skissar hon hur den här typen av avtal brukar se ut.
Skälet är enligt Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir att det är bråttom. I praktiken vill hon sannolikt kunna underteckna ett färdigt avtal under sommaren eller den tidiga hösten när alltinget inte har någon session. Hon anser också att det är viktigt att processen går så snabbt som möjligt.
Bakgrunden till hennes begäran om detta undantag är att Sverige och Finland är nationer som står bakom Natos grundläggande värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter, individens frihet och rättsstatens principer. Hon räknar inte heller med att expansionen skulle innebära några ytterligare kostnader för dagens medlemmar.
Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir skriver på Twitter att stödet i alltinget för förslaget är överväldigande. Det blev också tydligt under onsdagens debatt om förslaget.
Logi Már Einarsson, ledare för Socialdemokraterna, ansåg att det var viktigt att Sveriges och Finlands ansökningar godkändes så snart som möjligt. Det var glädjande att dessa två länder nu var på väg in i försvarsalliansen. Han sade också att partiet var enigt i sin hållning.
Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir, ledare för Renässans, sade även hon att partiet var enigt i beslutet att säga ja till Sverige och Finland. Hon uppmanade också Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir att undersöka möjligheterna för att välkomna Moldavien och Georgien till Nato.
Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, ledare för Centerpartiet, undrade om regeringspartierna var överens om att godkänna medlemskap för Sverige och Finland. Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir svarade att regeringen var enig såväl om att säga ja som att ge sitt stöd till de två ländernas självbestämmanderätt i frågan.
Men Hanna Katrín Friðriksson, alltingsledamot för Renässans, ville gå längre. Hon hävdade att det nu fanns skäl att på nytt diskutera frågan om isländskt EU-medlemskap. Ett skäl var att EU talar alltmer om ett gemensamt försvar och en gemensam säkerhetspolitik. Ett annat var att det kan vara negativt för Island att stå utanför unionen när Danmark, Sverige och Finland är med i både EU och Nato.
Det var andra gången på en vecka som Hanna Katrín Friðriksson tog upp EU-frågan. Förra tisdagen argumenterade hon för att det nya läget i Europa krävde en omprövning av Islands utrikespolitik. Hon ansåg att Islands förhållande till EU gick att jämföra med Sveriges och Finlands förhållande till Nato.
Sverige och Finland har länge samarbetat med Nato utan att ha någon formell makt i alliansen och utan att vara delaktiga i beslut. Så var enligt Hanna Katrín Friðriksson Islands relation till EU. Nu hade Sverige och Finland visat att det gick att agera snabbt men ändå grundligt och demokratiskt genom att ansöka om Nato-medlemskap.
Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir höll inte med. Under onsdagens debatt svarade hon att Island följde utvecklingen inom EU men att hon inte såg några skäl att gå med i unionen. Islands intressen främjades alltjämt bäst genom att stå utanför EU. Och genom medlemskapet i Nato och försvarsavtalet med USA var hon inte bekymrad över säkerhetsläget för Islands del.
Här kan du läsa mer om Nato-debatten på Island.
Här kan du läsa mer om Nato-debatten på Island.
