fredag 18 november 2022

Islänning nekas ännu en gång ta Lúsífer som förnamn

Att han inte fick ta förnamnet Lúsífer var ett brott mot religionsfriheten, proportionalitetsprincipen och rätten till privatlivets helgd. Därför valde mannen ännu en gång att ta namntvisten till domstol. Men Héraðsdómur Reykjavíkur går på statens linje. Förnamnet Lúsífer kan leda till obehag för bäraren och kan därför inte godkännas.

I över tjugo år har Ingólfur Örn Friðriksson varit medlem i Church of Satan. För tre år sedan vände han sig till Mannanafnanefnd för att få Lúsífer godkänt som förnamn. Han uppgav då att han i vissa sammanhang redan kallades Lúsífer.

Mannanafnanefnd prövar ansökningar om förnamn som inte redan finns i mannanafnaskrá, förteckningen över godkända namn. Ett klartecken från nämnden är nödvändigt för den som till ta ett namn som inte redan är godkänt. Ett namn som inte är godkänt kan heller inte registreras i folkbokföringen.

Men Ingólfur Örn Friðrikssons ansökan fick inte klartecken. Nämnden ansåg att namnet skulle kunna leda till obehag för bäraren. Därför kunde det inte godkännas.

Han var dock inte nöjd med beslutet utan vände sig till alltingets ombudsman. Där fick han svaret att nämndens beslut var formellt korrekt och därför inte kunde rivas upp. Myndigheten tog inte ställning till namnet i sig.

Nästa steg var att han stämde staten vid Héraðsdómur Reykjavíkur. Domstolen gick delvis på mannens linje. Att pröva namnet i sig var inte rättens sak - men däremot ansåg den att nämnden inte hade tillräckliga belägg för att fastslå att det var negativt för bäraren. Domen innebar att mannen kunde få namnet Lúsífer prövat av nämnden på nytt.

Mannen vände sig i juni 2021 på nytt till Mannanafnanefnd. Även den här gången valde nämnden att säga nej. Nämnden konstaterade i sitt beslut att Lúsífer inte stred mot det isländska språksystemet. Däremot stred det enligt nämnden fortfarande mot namnlagen eftersom det inte uppfyllde kravet på att inte leda till obehag.

Åter valde Ingólfur Örn Friðriksson att stämma staten vid Héraðsdómur Reykjavíkur. Han hävdade att nämnden kränkte hans religionsfrihet, att beslutet bröt mot privatlivets helgd och att proportionalitetsprincipen inte respekterades - vilket skulle betyda att hans intresse för och rätt till namnet Lúsífer vägde tyngre än statens intressen.

Fallet var komplicerat. Héraðsdómur Reykjavíkur konstaterar i domen att lagen och dess förarbeten ger begränsad vägledning i hur bestämmelserna ska tolkas. Det stod dock klart att domstolen skulle kunna underkänna ett beslut från nämnden om det stred mot lagen. Däremot skulle domstolen inte kunna ge klartecken till ett enskilt namn.

Domstolen kom fram till att nämnden hade följt principerna om att namn inte ska vara negativa eller kan uppfattas som ovärdiga. Mannen hade i rättegången inte lagt fram något som pekade på att nämndens syn på Lúsífer skulle vara felaktig. Därför gav domstolen nämnden rätt.

Mannen behöver dock inte stå för några rättegångskostnader.

Här kan du läsa mer om mannens kamp för att få bära förnamnet Lúsífer och här kan du läsa domen i sin helhet.