tisdag 6 december 2022

Ingenjörens förslag för att återuppväcka utbrotten i Geysir

I årtionden har utbrott i Geysir varit oerhört sällsynta. Och inget tyder på att gejsern skulle vara på väg att vakna på nytt. Sannolikt har kanalerna täppts igen av kiseldioxid samtidigt som vattentemperaturen på ytan har sjunkit. Men redan 1997 föreslog en ingenjör hur Geysir skulle väckas till liv på nytt - men numera verkar inte myndigheterna vilja skapa utbrott på konstgjord väg.

Under vintern 2016 inträffade något mycket sällsynt. Inom loppet av en månad erupterade Geysir två gånger - där personer som fick se utbrotten beskrev hur de föregicks av ett mullrande dån som sedan övergick till en jättelik vattenpelare som reste sig upp mot himlen.

Utbrotten var så sällsynta att medierna rapporterade om dem och spekulerade i om Geysir var på väg att vakna. Så blev det inte. Några nya utbrott har inte rapporterats på mycket länge. I praktiken betraktar de flesta Geysir som insomnad.

De heta källorna i Haukadalur på södra Island omnämndes första gången 1294. Sannolikt har det dock funnits heta källor i området ända sedan förra istidens slut. Aktiviteten har troligen gått i perioder och varit särskilt intensiv efter stora jordskalv.

Med tiden blev Geysir både en turistattraktion och ett kännetecken för Island. Efter att ha legat i dvala en längre tid väcktes den till liv 1896 efter ett kraftigt jordskalv. Skalvet ledde till att aktiviteten började på nytt med täta utbrott där vattnet nådde 60 meters höjd.

Men med åren blev utbrotten åter mer sällsynta. Under 1916 slutade utbrotten helt. Att Geysir hade somnat in sågs som så negativt att staten bestämde sig för att agera. Geologen Trausti Einarsson fick 1935 uppdraget att hugga en spricka som sänkte vattenytan - och därmed minskade avkylningen av vattnet. Och de högre vattentemperaturerna fick igång Geysir på nytt.

Efter en tid blev utbrotten åter sällsynta. Frågan var så viktig att den flera gånger diskuterades i alltinget. Páll Zóphóníasson efterlyste 1954 en varaktig lösning just för att så många turister ville beskåda Geysir. Om den inte erupterade skulle de kanske tvingas återvända hem besvikna. Samtidigt poängterade han att det var viktigt att åtgärder för att återuppväcka Geysir inte skadade den.

Redan Trausti Einarsson hade börjat använda tvål för att få Geysir att eruptera. Den här metoden hade dock blivit alltmer ifrågasatt. Många befarade att den skulle skada Geysir på sikt. Under tiden rensades kanalen till granngejsern Strokkur från kiseldioxid som 1963 började eruptera på nytt efter många års dvala.

Utbrotten i Strokkur var dock inte lika imponerande. De varade kortare tid, nådde sällan högre än 35 meter och mängden vatten var avsevärt mindre. Inte heller föregicks de av det vibrerande dån som kännetecknade utbrott i Geysir - där utbrott dessutom hade kunnat pågå i upp till 45 minuter.

Kanalen till Geysir rensades på nytt från kiseldioxid 1981. Det ledde inte till att utbrotten återkom i någon större skala men det gick att framkalla utbrott med hjälp av tvål. Denna metod blev dock alltmer ifrågasatt som ett olämpligt ingrepp i naturen.

Ett större jordskalv år 2000 gjorde dock att utbrotten i Geysir kom tillbaka under några års tid. Så småningom ebbade dock aktiviteten ut. Kanske var det åter kiseldioxid som täppte till flödet till Geysir.

Sedan dess har alltså utbrotten varit oerhört sällsynta. Men redan 1997 föreslog Ísleifur Jónsson - en ingenjör som själv studerat Geysir - olika metoder för att återuppväcka den. Han skrev i Morgunblaðið att det var nödvändigt att agera om inte Geysir skulle somna in för gott.

Förklaringen till att Geysir slutat eruptera var enligt Ísleifur Jónsson att inflödet av vatten minskat till följd av att kanalen täppts till av kiseldioxid. Samtidigt hade yttemperaturen på vattnet sjunkit under de 90 grader som är nödvändiga för att utlösa en eruption. Det var helt enkelt inte tillräckligt varmt längre.

Vattnet som strömmar in i Geysir är 125 till 130 grader varmt. Men trycket där - på dryga 800 meters djup - är så högt att vattnet alltjämt är i flytande form och inte övergår till ånga. När detta vatten når ytan har temperaturen sjunkit till omkring 90 grader.

I kanalen mot ytan möter det kokande vattnet svalare vatten från ytan på väg nedåt i kanalen. Det kokheta vattnet är rikligare och mötet kan närmast utlösa en explosion - som får vattnet att expandera i volym och snabbt stiga mot ytan och ge ett utbrott.

Ísleifur Jónsson påpekade också att utbrott i Geysir historiskt förknippats med gynnsamma väderförhållanden som milda temperaturer och svaga vindar. Då svalnar inte vattnet på ytan lika snabbt.

Han ansåg att det fanns tre möjligheter för att återuppväcka Geysir. De två första var att sänka vattenytan för att höja temperaturen samt att använda tvål för att framkalla utbrott. Ingen av dessa lösningar beskrev han dock som långsiktiga.

Den tredje beskrev han däremot som en varaktig metod. Genom att borra ville han öka inflödet till Geysir. En sådan lösning skulle göra så att de regelbundna utbrotten kom tillbaka. När han skrev artikeln 1997 trodde han att ett ökat inflöde på 35 liter i sekunden skulle vara tillräckligt.

I annat fall skulle Geysir i princip bli en fornlämning där enbart minnet av gejsern skulle leva vidare. Ísleifur Jónsson hoppades att politikerna skulle lyssna och agera:
"Den som ser Geysir i Haukadalur eruptera i full kraft glömmer det aldrig!"
Men förslaget fick inte gehör. Nu har det gått 25 år sedan Ísleifur Jónsson förde fram sina idéer och Geysir är inte längre någon politisk fråga. På Islands nationaldag den 17 juni 2020 fridlystes hela Geysirområdet av miljöminister Guð­mundur Ingi Guð­brands­son. Det beslutet har gjort det än mer osannolikt att regeringen skulle ta initiativ för att återuppväcka Geysir.

Här kan du läsa mer om 2016 års utbrott i Geysir.