onsdag 14 december 2022

Isländskans kanske mest svårstavade ord

Åtminstone sedan 1950-talet har berättelsen spridits bland islänningarna. Om den nybakade polisen som hittade en berusad man på Fischersund i Reykjavík - men tyckte att gatans namn var så hopplöst att stava att han släpade mannen till en angränsande gata för att kunna skriva det gatunamnet i rapporten i stället.

När Eyjafjallajökull erupterade 2010 försökte journalister världen över med begränsad framgång att uttala vulkanens namn. Grímsvötn året därpå var något enklare att få till åtminstone någorlunda. När utbrottet i Bárðarbunga började 2014 orsakade uttalet på nytt bekymmer. Utbrotten på Reykjanes senaste åren - där namn som Fagradalsfjall, Geldingadalir och Meradalir cirkulerade - var kanske lite enklare.

Namnen var inte bara svåra att uttala. För den som inte kunde isländska var vulkannamnen i många fall också svåra att stava.

Men för en islänning är dessa namn förstås inte det minsta konstiga. De är inte svåra att uttala - och de stavfel som förekommer av dessa namn verkar enbart bero på slarv där någon skrivit lite för fort och glömt någon bokstav eller skrivit några bokstäver i fel ordning.

Däremot finns det en rad isländska ord som även islänningar tycker är svåra att stava. Och kanske är Fischersund i Reykjavík i särklass.

Fischersund är en kort och smal gatstump i centrala Reykjavík som leder ner från Grjótaþorp till Aðalstræti. Tidigare kallades gatan Götuhúsastígur. Fischersund är uppkallad efter Waldemar Fischer, en dansk köpman som 1888 inrättade en stödfond för fattiga änkor, föräldralösa barn och unga som hade det knapert ekonomiskt i Reykjavík och Keflavík.

I rättstavningssammanhang är Fischersund närmast ökänd. Gatan förknippas också med en berättelse om en ung och nybakad polis som en kväll ska ha stött på en berusad man. Mannen låg och sov när polisen hittade honom. Det här var en händelse som krävde en rapport.

Men polisen visste inte hur han skulle stava Fischersund. I stället släpade han med sig mannen till en granngata och hävdade i rapporten att han hittat honom där - på en gata som han kunde stava till.

Det är oklart om den här historien faktiskt är sann. Den har åtminstone berättats i generationer. I Mánudagsblaðið användes den till exempel redan 1950 för att illustrera bristande kunskaper bland polisens nyrekryteringar.

En anmärkningsvärd detalj är att Mánudagsblaðið skriver Fischerssund - men i dag är det tveklöst så att gatunamnet skrivs Fischersund. Men dubbelteckningen av s är just den vanligaste felstavningen.

Morgunblaðið skrev om den här förvirringen 1999. Då konstaterades det att kommunen använde Fischersund - men att det på en skylt råkat bli Fischerssund. Artikeln föranleddes av att ytterligare en variant dykt upp på en skylt: Fichersund.

Fichersund är en ren felstavning. Köpmannen hette just Waldemar Fischer. Att det ändå kan bli Fichersund beror sannolikt på att bokstaven c inte finns i isländskan och heller ingen motsvarighet till danskans sch-ljud. Även om Fischersund uttalas korrekt är det alltså inte givet hur namnet ska skrivas eftersom det rör sig om ett främmande namn.

Att det ibland blir Fischerssund är inte lika underligt. Den som dubbeltecknar s utgår sannolikt från att personen som namngett gatan hette Fischers - men i det här fallet räcker det alltså med ett s.