Manuset är naturligtvis löjeväckande. Frågan är därför om det är tillräckligt nagelbitande när blodet börjar rinna ur öronen på folk. Svaret är nej. Reykjavík Whale Watching Massacre är en sällsynt erbarmlig skräckkalkon.Utgångspunkten är den högst reella konflikten mellan valfångstindustrin och turistbranschen. Valskådningen i Reykjavík har blivit betydligt sämre under de senaste åren och borde i dag snarare innehållsdeklareras som delfinsafari. Valarna blir färre, mindre och ses på allt längre håll. Om det beror på den återupptagna jakten går förstås däremot att diskutera.
I Reykjavík Whale Watching Massacre har ett gäng avdankade och inte oväsentligt psykopatiska valfångare tröttnat på politikernas vurmande för turistnäringen. Genom att acceptera bilden av valfångst som något barbariskt och blodigt blir det svårt att hitta en marknad för köttet. Och därför - det här är alltså berättelsens nav - väljer de att gå bananas på ett knippe mer än lovligt handfallna turister när tillfället uppenbarar sig.
När Poseidon lägger ut från Reykjavíks hamn är väderprognosen god och förhoppningarna stora. Men det dröjer inte länge förrän än överförfriskad fransman klättrar upp i masten för att snart dratta på näsan med oväntade konsekvenser - han lyckas nämligen med konststycket att harpunera kaptenen i fallet.
På drift över öppet hav befinner sig nu planetens mest ängsliga och stereotypa turistkarikatyrer. Det mest handlingskraftiga våpet lyckas till sist pilla i väg en nödraket - och den som svarar på hans undsättningsrop är naturligtvis en av de blodtörstiga valfångarna. Sedan dröjer det sisådär 45 sekunder innan dödandet är i gång. Först med en yxa i pannan och det blir inte direkt mer smakfullt efter det.
Reykjavík Whale Watching Massacre är förstås inte en film att ta på blodigt allvar. Historien är ett långfinger åt all god smak och förfinad dramaturgi. Fast då gäller det att blodsprutandet antingen görs med finess eller tillräckligt amatörmässigt för att ge ett skönt och självdistanserat garv.
Så sker aldrig i Reykjavík Whale Watching Massacre - trots att manusförfattaren Sjón i sina romaner behärskar både skruvade berättelser och säregen komik. Det splattrar ganska friskt men smilgroparna sprattlar inte alls.Betyg: En påse Djúpur.
