onsdag 16 januari 2019

Tidigt hus i Stöðvarfjörður kan ha varit permanent bostad

Ett 40 meter långt hus håller på att grävas ut i Stöðvarfjörður. Storleken gör att arkeologen Bjarni F. Einarsson inte längre tror att människor hållit till i fjorden bara under somrarna. I stället anser han att det är sannolikt att det funnits en permanent bosättning på platsen - och det flera årtionden innan koloniseringen av Island ska ha börjat.

Ingólfur Arnarson beskrivs i islänningasagorna som den första bosättaren som slog sig ned på Island för att stanna. Platsen var Reykjavík. Där har det också påträffats lämningar från den tid då han ska ha anlänt till Island från Norge.

Tidpunkten brukar i den officiella historieskrivningen anges till 874. Det är dock inget årtal som förekommer i islänningasagorna. Det har i stället räknats ut i efterhand genom analyser av sagornas innehåll.

Det mesta pekar dock på att det fanns människor i Reykjavík före 874. Bebyggelse har hittats just under ett lager av aska från ett vulkanutbrott som tros ha inträffat 871. På flera andra platser i landet finns tecken på att människor funnits på ön före den tidpunkt som traditionellt brukar anges som starten på koloniseringen.

En sådan utgrävning pågår vid Stöð i Stöðvarfjörður på östra Island. Den började sommaren 2016 och har redan fått arkeologen Bjarni F. Einarsson, som leder arbetet, att ifrågasätta den officiella historieskrivningen.

Utgrävningen i Stöð har hittills resulterat i pärlor, ringar, redskap och mynt. Men det är byggnaderna som är mest intressanta. Här har det påträffats lämningar av två hus. Det ena restes sannolikt just före 871. Men det andra kan härstamma från tidigt 800-tal.

Bjarni F. Einarsson ansåg länge att Stöð sannolikt fungerade som en utpost. Hit kom nordbor - sannolikt från västra Norge - under somrarna för att utnyttja naturresurser. De samlade valrosständer och levertran från val, jagade säl och fågel, flådde djurhudar, fiskade och ägnade sig åt järnsmide. När hösten kom återvände de med rikedomarna.

Nu ifrågasätter alltså Bjarni F. Einarsson teorin om att stöd skulle ha varit en utpost. Skälet är byggnadernas storlek. Det äldsta huset är ungefär 40 meter långt. Det något yngre huset - som är byggt ovanpå det äldre - är 31,5 meter långt. Han säger till Vísir att fynden har fått honom att tänka i nya banor:
"Jag medger dock att utpostteorin har fått sig en törn. Och det beror på att den äldre byggnaden är så oerhört stor. Det är svårt att föreställa sig att man skulle ha byggt ett sådant schabrak på platsen, som kan vara den största byggnaden på Island."
Bjarni F. Einarsson tror helt enkelt inte att personer som bara höll till i Stöðvarfjörður under somrarna skulle ha byggt så stort. Inte heller håller han det för troligt att de skulle ha haft en så stor smedja. De har dessutom haft stora förrådsutrymmen.

Men för att det med säkerhet ska gå att säga något om Stöðs funktion måste utgrävningarna fortsätta. Bjarni F. Einarsson säger till Vísir att han hoppas att arbetet kan gå vidare nästa sommar för att få ett besked om platsen faktiskt var en tidig fast bosättning:
"Vi måste undersöka detta ytterligare något innan det går att fastslå detta. Men ja, det är starka indikationer på att det har varit så."
Under sommaren togs det nya dna-prover från fynd som gjorts under utgrävningarna. En förhoppning är att kunna se varifrån de människor som bodde här kom ifrån, vilka djur de hade, vilka växter de nyttjade med mera. Det arbetet sker i samarbete med ett amerikanskt universitet, rapporterar RÚV.

Här kan du läsa mer om utgrävningen i Stöðvarfjörður.

Dagens citat

"Det är naturligtvis en svår situation, det är svårt och mycket känslor i detta och vi vill kunna vara här hemma och att det skulle vara liv här. Men det står inte till buds denna vinter. ... När sådana samhällen dör och upphör så är det en enorm förlust - inte bara för människorna som är här nu, utan även för hela historien och folket som helhet."

Elín Agla Briem, som är bosatt i Norðurfjörður i Árneshreppur men nu bor i Drangsnes på grund av dotterns skolgång då hemkommunens enda skola lagts ned, i RÚV om det akuta hotet mot kommunens existens - läs mer här.

tisdag 15 januari 2019

Partier vill stoppa anonym reklam i valrörelser

Politiska partier och kandidater i allmänna val ska kunna bötfällas om de är inblandade i anonym reklam. Förbudet mot marknadsföring utan avsändare gäller också kandidater i personval. Bakom förslaget står ledarna för samtliga åtta partier i alltinget. De vill samtidigt höja taket för bidrag till partier och enskilda kandidater.

De senaste valen till alltinget och det senaste kommunalvalet kantades av en mängd politisk propaganda utan avsändare. Reklamen gick ofta ut på att svartmåla politiska motståndare. Inte sällan användes osakliga eller missvisande argument. De anonyma propagandaspridarna köpte annonsplats för mångmiljonbelopp.

Inte minst fick smutskastningsreklamen stor spridning i sociala medier. Men personerna bakom kampanjerna valde att inte träda fram.

Nu vill ledarna för samtliga åtta partier i alltinget stoppa anonym propaganda i valrörelser. Enligt ett förslag ska partier och kandidater såväl i allmänna val som i partiers personval som på något sätt medverkar i sådan reklam kunna bötfällas.

Om förslaget blir verklighet får partier och kandidater alltså bara arbeta med marknadsföring som har en tydlig avsändare. Förslaget omfattar inte personer som inte ställer upp i val. De kan alltså även fortsättningsvis sprida anonym propaganda.

Men det är inte den enda föreslagna förändringen. De åtta partierna vill också höja maxbidraget från företag och privatpersoner till partier och kandidater från dagens 400 000 isländska kronor till 550 000. Dessutom får föreningar som ingår i partier ta emot bidrag på ytterligare 100 000 kronor. Och taket för anonyma donationer från privatpersoner till partiet höjs från 200 000 till 300 000 kronor.

Icelandair tvingas ersätta för inställda flyg vid strejk

400 euro i kompensation får en rad resenärer som hade bokat flyg med Icelandair i december 2017. Avgångarna ställdes in på grund av en strejk bland flygmekanikerna på Island. Icelandair nekade resenärerna ersättning och hävdade att bolaget gjort allt de kunde för att undvika strejken. Men Samgöngustofa ger resenärerna rätt.

Klockan 6 den 17 december 2017 gick isländska flygmekaniker ut i strejk. Fackförbundet Flugvirkjafélag Íslands utlyste strejken sedan löneförhandlingarna gått i lås. Motparten Samtök atvinnulífsins ansåg att facket krävde allt för stora löneökningar.

Strejken pågick i två dygn innan de kom överens om ett nytt avtal. Under dessa två dygn ställde Icelandair in en rad avgångar från Keflavík till bland annat Stockholm, Zürich, Köpenhamn, Berlin och München.

Icelandair nekade passagerarna ersättning för de inställda avgångarna. Flygbolaget hävdade att strejken var en händelse utom Icelandairs kontroll. Därför ansåg sig inte bolaget vara skyldigt att kompensera resenärerna ekonomiskt.

Det var ett beslut som 23 resenärer valde att anmäla till Samgöngustofa. Nu dömer myndigheten till passagerarnas fördel. Samgöngustofa fastslår att de har rätt till 400 euro var i ersättning.

Icelandair hävdade att bolaget gjort vad som var möjligt för att avstyra strejken. Att acceptera fackets lönekrav hade varit oansvarigt eftersom det hade fått negativa samhällsekonomiska konsekvenser. Bolaget dömde ut kraven som orealistiska - och därmed kunde inte strejken anses vara något som var inom Icelandairs kontroll.

Men Samgöngustofa håller inte med. Myndigheten fastslår att en strejk bland personalen kan vara ett skäl till att ett flygbolag inte är skyldigt att kompensera resenärerna. Men när det gäller de avgångar som ställdes in under strejken bland flygmekaniker var inte dessa förutsättningar uppfyllda.

Avtalet mellan flygmekanikerna och Icelandair löpte ut redan den 31 augusti 2017. Strejkvarslet från facket kom den 8 december samma år.

Icelandair vidtog enligt Samgöngustofa inga åtgärder från tidpunkten för varslet och strejkens början. Bara några få timmar innan flygmekanikerna gick ut i strejk började bolaget kalla in personal för att kunna boka om passagerare.

Enligt Samgöngustofa var inte detta tillräckligt. Rätten till ersättning upphör bara om bolaget i god tid försökt boka om resenärerna. Det gjorde dock Icelandair först när strejken stod för dörren. Därför anser myndigheten att flygbolaget är ersättningsskyldigt. Tiden mellan varslet och strejkens början gav Icelandair förutsättningar att hantera situationen som inte utnyttjades.

Här kan du läsa besluten från Samgöngustofa.

Sju av tio stormfåglar på Island har plast i magen

Sju av tio isländska stormfåglar har plastpartiklar i matsmältningssystemet. Honor har mer plast i magen än hanar. Mängden plastpartiklar i magen minskar i takt med att avståndet till bebyggelse ökar. Men stormfåglar på Island har mindre plast i magen än fåglar i grannländer. Det visar en studie utförd av Náttúrustofa Norðausturlands och Háskóli Íslands på uppdrag av Umhverfisstofnun.

Inte sällan misstar sjöfågel plast för något ätbart. När mängden plast i haven ökar blir det också allt vanligare att sjöfågel får i sig plast. Plast i matsmältningssystemet kan inte bara vara dödligt för vuxna fåglar. Om det drabbar honor som har ungar riskerar även ungarna att dö - antingen av att de matas med plast eller att mamman dör av plasten.

Náttúrustofnun Norðausturlands har tillsammans med Háskóli Íslands undersökt mängden plast i matsmältningssystemet hos stormfågel i Västfjordarna och i nordöstra Island. För att genomföra studien kontaktade de fiskare i Bolungarvík och Húsavík. På så sätt fick de in totalt 43 stormfåglar som fastnat i deras linor.

Stormfåglarna fastnade i linorna nordväst om Hornstrandir och öster om Grímsey. Platserna har det gemensamt att det rör sig om öppet hav långt från större tätorter.

Hela 69,8 procent av stormfåglarna hade plastpartiklar i magen. Plasten vägde i snitt 0,0486 gram. Men 16,3 procent av fåglarna hade mer än 1 gram plast i matsmältningssystemet.

Det var betydligt vanligare att honor hade plast i magen. Dessutom hade de i snitt betydligt större mängder plast i sig.

Fåglarna hade i regel flera olika typer av plast i matsmältningssystemet. Det rörde sig om såväl industriplast som konsumtionsplast.

Umhverfisstofnun skriver i ett pressmeddelande att mängden plast i haven är ett bekymmer. Utvecklingen kan bekämpas genom mer återvinning och bättre rening.

Men myndigheten påpekar också att Island enligt denna studie har förhållandevis begränsade problem med plast. Jämfört med en undersökning som gjordes vid Hornstrandir 2011 har andelen stormfåglar som har plast i magen minskat något. Då fanns plast i 79 procent av fåglarnas matsmältningssystem.

Även i en internationell jämförelse är problemen begränsade. När liknande studier gjorts i Europa har som högst 78 procent av stormfåglarna haft plast i magen - en andel som uppmättes i Engelska kanalen 2011. I Nordamerika har det dock på flera håll konstaterats lägre mängder plast hos stormfåglar.

Blåmusslor har också undersökts på uppdrag av Umhverfisstofnun. Blåmusslor samlades in på sex olika platser på västra Island. Här var det mellan 40 och 55 procent som hade mikroplaster i sig.

Dagens citat

"Jag kan säga att förslaget inte kommer att läggas fram i tinget i oförändrad form, det vill säga som en förändring av strafflagen. ... Jag anser att det inte kommer att föra saken framåt. Jag kommer dock att fortsätta kämpa för barns mänskliga rättigheter."

Silja Dögg Gunnarsdóttir, alltingsledamot för Framstegspartiet, säger i Fréttablaðið att hon inte på nytt tänker föreslå en förändring av strafflagen som gör det straffbart att omskära pojkar - läs mer här.

måndag 14 januari 2019

Isländsk musiktjänst läggs ned - utkonkurrerad av Spotify

Tónlist går i graven den 1 februari i år. Den isländska musiktjänsten har de senaste åren konkurrerats ut av Spotify. Under 2016 gjorde Tónlist en förlust på 24,1 miljoner isländska kronor - och omsättningen var blygsamma 15,3 miljoner. Nedläggningen innebär att det största digitala arkivet med isländsk musik försvinner från marknaden.

Musiktjänsten Tónlist har de senaste åren fört en tynande tillvaro. Under flera år hade den en stark ställning på marknaden när det gällde nedladdning och strömning av musik - och i synnerhet när det gällde isländsk musik. Där har Tónlist alltjämt det största digitala arkivet.

Men vid månadsskiftet försvinner Tónlist och tjänsten läggs ned. Marknadsandelarna har sjunkit samtidigt som förlusterna har ökat.

I samband med samgåendet mellan ägarbolaget 365 och Fjarskipti rapporterade Kjarninn våren 2017 om Tónlists ekonomiska bekymmer. Under 2016 hade Tónlist en omsättning på 15,3 miljoner isländska kronor. Samtidigt kostade det drygt 40 miljoner att driva tjänsten. Förlusten det året slutade på 24,1 miljoner. I dag ägs Tónlist av mediekoncernen Sýn.

Inför samgåendet framkom det att Spotify närmast över en natt blev dominerande på marknaden. Inte minst marknadsförde teleoperatören Síminn Spotify till sina kunder. Tónlist ansågs redan då vara på väg ut och det bedömdes inte finnas några möjligheter att konkurrera med en internationell jätte som Spotify.

Tre av tio islänningar tror på alver

Tre av tio islänningar säger sig tro på alver. Nästan dubbelt så många uppger att de tror på gud. Och det är betydligt vanligare att den som tror på gud också tror på alver. Folktron med alver är mest utbredd bland kvinnor, låginkomsttagare och personer med enbart grundskoleutbildning. Det visar en undersökning utförd av Maskína.

I den traditionella isländska folktron är alver centrala. De sägs hålla till i stenpartier där de inte vill bli störda. Därför finns det också åtskilliga berättelser om hur de ska ha saboterat bland annat vägbyggen vid boplatserna. Vissa tror sig dessutom både kunna se och kommunicera med alver.

30,9 procent av islänningarna uppger att de tror på alver medan 69,1 procent säger att de saknar tro på alver. Tron är mer utbredd bland kvinnor, låginkomsttagare, personer som enbart har gått i grundskola, islänningar i åldern 50 till 59 år och boende utanför huvudstadsregionen.

Tron på alver är mest utbredd bland Framstegspartiets väljare. Där svarar hela 46,8 procent att de tror på alver. Mest skeptiska är Renässans sympatisörer. Bara 6,8 procent tror på alvers existens.

Bland dem som säger sig tro på alver är det 45,6 procent som även tror på gud. Men bland dem som inte tror på gud är det bara 14,6 procent som tror på alver. Det är alltså betydligt vanligare att den som tror på gud också tror på alver - medan den som inte tror på gud i regel inte heller tror på alver.

Hela 54 procent av islänningarna tror på gud. Gudstron är starkare bland kvinnor, personer som har fyllt 60 år, islänningar som enbart har gått i grundskola, boende på landsbygden och låginkomsttagare.

Bland dem som tror på gud är det 78,5 procent som också tror på alver.

Även här är det Framstegspartiets anhängare som utmärker sig. Bland sympatisörerna är det 83,2 procent som tror på gud. Färst troende finns det bland Piratpartiets väljare. Där svarar 24,5 procent att de tror på gud.

Utesluten ur Folkets parti till attack mot Inga Sæland

Inga Sæland sitter på för många stolar och gynnar sin egen son genom en anställning för Folkets parti. Det hävdar Karl Gauti Hjaltason - som nyligen uteslöts ur Folkets parti efter skandalen på Klaustur. Han skriver i Morgunblaðið att Inga Sæland har en rad brister som partiledare. Men hon hävdar att han bara är bitter och hämndlysten.

Tillsammans med fyra centerpartister gick Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson från Folkets parti den 20 november till baren Klaustur i Reykjavík. Där drack de folkvalda politikerna alkohol samtidigt som debatter pågick bredvid i alltinget.

Under barrundan försökte centerpartisterna övertyga Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson om att de borde överge Folkets parti för att gå med i Centerpartiet. Centerpartisterna hävdade att duon utgjorde kärnan i Folkets parti. Ólafur Ísleifsson lovades uppdraget som gruppledare om han skulle hoppa av.

En av centerpartisterna kallade Folkets partis ledare Inga Sæland "en galen fitta". Men även Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson diskuterade den egna partiledaren. Ólafur Ísleifsson kallade henne fitta. Karl Gauti Hjaltason sade att hon inte kunde hantera uppdraget som partiledare.

Strax efter att inspelningarna från barkvällen på Klaustur avslöjats uteslöts Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson ur Folkets parti. Partistyrelsen ansåg att de gjort sig skyldiga till partiskadlig verksamhet. Den enda ledamoten som motsatte sig beslutet var Halldór Gunnarsson, en av Folkets partis grundare.

De två uteslutna uppmanades att lämna sina platser i alltinget. Både Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson vägrade. De sitter kvar i alltinget som politiska vildar.

Nu riktar Karl Gauti Hjaltason ny kritik mot Inga Sæland. Han skriver i Morgunblaðið att han internt redan haft invändningar mot hennes sätt att leda Folkets parti. Den kritiken har han framfört till henne, i alltingsgruppen och i partistyrelsen:
"Jag anser inte att det är försvarligt att ett politiskt partis ordförande kontrollerar dess ekonomiska resurser genom att vara dess firmatecknare och partiets kassör. Jag kan heller inte förlika mig med att offentliga medel används till löneutbetalningar till politiska ledares närmaste familjemedlemmar. Isländsk lag föreskriver tydligt varsam hantering av de medel som politiska partier får från det allmänna och det är viktigt att den följs."
Karl Gauti Hjaltason säger i Morgunblaðið att han inte gick bakom ryggen på Inga Sæland under kvällen på Klaustur. Han hävdar att han inte skrivit artikeln på grund av att han blivit utesluten ur Folkets parti.

Inga Sæland tillbakavisar kritiken. Hon säger i RÚV att partiet i dag har en annan kassör och ett tremannaråd som hanterar ekonomin. Inga revisorer har haft några invändningar mot Folkets partis ekonomi. Det Karl Gauti Hjaltason kritiserar är enligt Inga Sæland länge inaktuellt. Så såg det bara ut direkt efter att partiet bildats.

Den familjemedlem som fått ett jobb inom partiet är Inga Sælands son. Hon säger i RÚV att han började som en volontär. Hans kunskaper visade sig värdefulla vilket ledde till att Folkets parti anställde honom. Hon uppger att det var ett beslut som hon inte hade något med att göra:
"Att underblåsa misstänksamhet genom att säga att jag har anställt min familj i partiet är bara elakt. Det framstår för mig som sårat och hämndlystet."
Guðmundur Ingi Kristinsson, vice ordförande för Folkets parti, säger i Morgunblaðið att Karl Gauti Hjaltason framstår som mycket besviken över att ha blivit utesluten. Han hävdar att Karl Gauti Hjaltason inte hade några synpunkter på partiekonomin så länge som han själv satt i styrelsen:
"Det slog mig faktiskt att han fortfarande satt på baren Klaustur och skrev artikeln där eftersom den är i den andan. ... Han klagar på något över vår ekonomi men han satt i styrelsen och fick alla räkenskaper och allt. Det går inte att säga att något skulle vara fel och han hade aldrig några anmärkningar."
Men Karl Gauti Hjaltason får också stöd. Halldór Gunnarsson, den partistyrelseledamot som motsatte sig uteslutningen och i protest lämnade sin plats efter beslutet, skriver i ett uttalande att kritiken mot Inga Sæland är befogad och korrekt. Han hävdar att kritiken mot hennes ledarskap framfördes på Klaustur efter att hon gråtit inför andra partiledare för att få igenom sin politik:
"Inget av det som de [Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson] sade på den aktuella platsen var skäl till uteslutning. Det är fel att de hade bjudit in till dessa diskussioner eller hade förberett ett utträde ur Folkets parti. Uteslutningen saknar motsvarighet i demokratiska länder."
Även Ólafur Ísleifsson instämmer i kritiken. Han säger i Morgunblaðið att också han tagit upp hanteringen av partiets ekonomi internt. De ska ha vänt sig till Ríkisendurskoðun för att diskutera läget.

Här kan du läsa mer om turerna inom Folkets parti.

Dagens citat

"Det har inte varit min eller regeringens uppfattning att behålla ägandet av Íslandsbanki. Vi har sagt att det har stor betydelse att staten fortsättningsvis blir en ledande investerare i Landsbanki."

Statsminister Katrín Jakobsdóttir i RÚV om regeringens syn på att sälja ut det statliga innehavet i de isländska storbankerna.

söndag 13 januari 2019

Dagens bonuscitat

"Den här föreställningen om att isländskan är så speciell och omöjlig att lära sig - den är en myt. Vi ser det också på att över hälften av barnen som har isländska som andraspråk inte riktigt klarar sig men det är nästan hälften av dem som klarar sig mycket väl och det säger oss att det är möjligt."

Elín Þöll Þórðardóttir, professor i språkvetenskap vid McGill University, i RÚV om att barn med utlandsfödda föräldrar i större utsträckning gör sämre ifrån sig i Pisa-undersökningen.

Gästblogg: Visserligen träffade de aldrig varandra, Egil Skallagrimsson och Snorre Sturlason ...

Visserligen träffade de aldrig varandra, Egil Skallagrimsson och Snorre Sturlason ...

En kväll i galleriet på pråmen Nordens ljus i Stockholm
Ombord på pråmen Nordens ljus välkomnade Ljúfa Elfwing, ordförande i klubben med samma namn, de drygt 60 gästerna den 23 oktober 2014. Hon berättade att klubben skapats av konstnärer och konstintresserade och har ett tätt program, enbart för nöjes skull. Medlemmar serverar i baren och på pråmen finns också Harö krog med lunchmatsal.

Rubriken för kvällen var "Visserligen träffade de aldrig varandra, Egil Skallagrimsson och Snorre Sturlason ..." . Nej, se det var inte möjligt eftersom de inte var samtida, Egil (ca 900-992) och Snorre 150 år senare (ca 1179-1241) De var släkt, bodde bägge på gården Borg i Borgarfjörður och Snorre har av somliga setts som författaren av Egils saga, den kanske mest omtyckta av de isländska sagorna. Kanske skrev Snorre ingenting själv, enbart hans namnunderskrift finns bevarad, men mera troligt är att han hade en skrivarstuga där andra nedtecknade berättelser som han samlat.

Egil i blått
Så kunde jag presentera den nya översättningen, Islänningasagorna i fem blå band, med 40 släktsagor och 49 tåtar, eller kortsagor. Bakom den ligger över tjugo översättares möda och de har lyckats med ett språk som gör det lätt och roligt att läsa.

I början av Egils saga ges bakgrunden till Kveld-Úlfs och Skalla-Gríms flytt till Island och hur det såg ut i Borgarfjörður där det var så grönt, därfanns bete till djuren, lax i älvarna och viltet låg stilla, ovant vid människor lät det sig fångas. Skalla-Grím tog ett stort landområde, bodde på Borg och byggde flera gårdar.

Själv tyckte jag förr att det bara var kamp och ruskigheter i sagorna, men nu, i mogen ålder, ser jag också mycket annat. Tänker förresten att mycket av liknande våld får vi idag i filmer, tv-nyheter och deckare, säkert också i genren fantasy.

En slags humor finns också. Det ligger mycket bakom en del korta meningar som när Egil, sju vintrar spelat boll mot en gosse på elva, förlorade och kände sig förödmjukad. Det ledde till ett slag då både elvaåringen och sju män miste livet. Fadern, Skalla-Grím hörde detta: "tyckte inte om det som hänt."

(Modern hade en annan uppfattning. Om hur den visa Egil då diktade kan knytas till runstenen vid Mervalla på Selaön kan man läsa hos Sven B.F. Jansson: Historiebok. Ur min framfart, Norstedt och söner 1982.)

Den fule Egil far med sin vackre bror i viking med egna skepp och manskap. De härjar, kommer hem med gåvor till föräldrarna och far också i österled. På hemväg härjar de i Danmark och seglar, efter en förhandling ombord, upp till Lund och bränner staden. Kanske är det bara ett exempel på hur skrivarna tänker sig att det kan ha gått till, någonstans.

Sagan är en äventyrsroman med många inslag, men också med många verkliga namngivna personer, faktiska händelser och med ortnamn som fortfarande används.

Snorre
Heimir Pálsson, tidigare lektor i Uppsala, har sysslat med Snorre Sturlason i många år, men sade sig idag vara mindre säker på vad han vet om denne, på sin tid Islands rikaste man. Han var av en mäktig släkt på väst - och nordlandet, fick en god uppfostran i Odda, ett maktcenter som hörde till en annan inflytelserik släkt och gifte sig med prästdottern på Borg. Han lämnade henne för att bo på den närmast befästa gården Reykholt. Som ägare till otaliga gårdar och lagkunnig hövding kunde han mönstra 800 man för att fara till alltinget om sommaren.

Det finns bara två uttalanden som vi vet var Snorres, sade Heimir. Det ena: "Út vil ek", när Snorre ville resa hem från Norge och trotsa norske kungens reseförbud (1239). Det andra: "Eigi skal höggva" (Hugg inte) när hans banemän stod framför honom (1241). Han var då hemma utan annat sällskap än en präst, när en tidigare svärson kom efter honom med några namngivna personer. Det antecknades kort tid senare av en historieskrivare.

Idag kan vi i Reykholt se Snorres varma pott eller bassäng vid källargången till gården som låg högre upp.

Heimir valde i övrigt att berätta om Snorres besök Västergötland hos Kristina, då gift med lagman Eskil. Då fick han som tack för en dikt kung Erik Knutssons märke, härtecken eller fana, från slaget vid Gestilren 1210 då Sverker Karlsson dog. Det hade han med hem, skrev brorsonen Sturla Þórðarson. Var i Sverige det slaget kan ha stått har forskare diskuterat i flera hundra år.

Mer osäkert är om Torgny lagman, han som enligt Heimskringla, talade emot kung Olof Skötkonung för fred med norske kungen på tinget i Uppsala, överhuvudtaget funnits. Men det är genom Snorres verk vi har fått starka bilder också ur svensk historia.

Nanna Hermansson
Ursprungligen publicerad 24 oktober 2014 av Samfundet Sverige-Island

Rekordmånga invandrare bland Islands befolkning

Var åttonde invånare på Island är invandrare. Vid förra årsskiftet var det 43 736 invandrare som bodde i landet. Det är det högsta antalet någonsin. Ytterligare 4 473 personer var andra generationens invandrare. Andelen invandrare är högst på Suðurnes. Där har var fjärde invånare invandrarbakgrund. Det visar statistik från Hagstofa Íslands.

Vid förra årsskiftet - alltså den 1 januari 2018 - bodde 43 736 invandrare på Island. Det motsvarar 12,6 procent av hela befolkningen. Och inom loppet av bara ett år ökade andelen invandrare med 2 procentenheter.

Ytterligare 4 861 personer - vilket betyder 3,3 procent av befolkningen - var andra generationens invandrare. Tillsammans rörde det sig alltså om 13,9 procent av invånarna. Även det var ett nytt rekord.

Också andelen personer med utländsk bakgrund var rekordhög. Den var vid årsskiftet 6,9 procent, en ökning med 0,1 procentenheter.

Hagstofa Íslands definierar en invandrare som en person som är född utomlands, som har föräldrar som är födda utomlands samt som har både far- och morföräldrar som är födda utomlands. Andra generationens invandrare är den som är född på Island av två föräldrar som är invandrare. Utländsk bakgrund innebär att en av föräldrarna är utlänning eller att båda föräldrarna är födda på Island men att personen föddes i utlandet.

Hela 38,8 procent av invandrarna är polacker. Därefter följer litauer med 5,5 procent och filippinare med 4 procent.

Den högsta andelen invandrare finns på Suðurnes. Där har 23,3 procent av invånarna invandrarbakgrund. Färst invandrare finns i Norðurland vestra. Där är 6,6 procent av befolkningen invandrare.

Invandrare fanns i samtliga 72 isländska kommuner utom en. Det var bara i lilla Skorradalshreppur som det inte fanns någon boende med utländsk bakgrund.

Dagens citat

"Jag tror att detta har stor betydelse för samhället eftersom vi inte känner till någon pubkultur här och ett kafé är lite mer komplicerat, men detta är något som vi alla har gemensamt. Här finns ingen gruppindelning och jag har lite kopplat det till badtunnorna."

Kristín Einarsdóttir i RÚV om de gratis badtunnor som finns vid stranden i Drangsnes.

lördag 12 januari 2019

Dagens bonuscitat

"Det är egentligen brant överallt oavsett var du befinner dig på det. ... Isländsk natur är vild och oberäknelig och vi kan inte stänga eller olycksförebygga den."

Róbert Marshall, chefredaktör för friluftstidskriften Úti, i Morgunblaðið om farorna med att bestiga Kirkjufell utanför Grundarfjörður på västra Island - läs mer här.

Gästblogg: Samarbete Sverige-Island 1936 - Det moderna Island

Eldsjälen Ejnar Fors Bergström grundade Samfundet Sverige-Island
inför Alltingets tusenårsjubileum 1930.

Det moderna Island, samarbete Sverige-Island 1936
Det finns en otroligt intressant och rikhaltig bok, Det moderna Island och dess kooperation, som redaktör Thorsten Odhe skrev efter en sex veckor lång resa på Island sommaren 1936. Ur den boken vill jag lyfta fram något av det som har med Sverige att göra.
Intresset för Island hade Thorsten Odhe fått genom redaktör Ejnar Fors Bergströms bok, Island i stöpsleven, 1930, och han säger i företalet att denne hade i många år ivrat för ett arbete om den isländska kooperationen.
Det var eldsjälen Ejnar Fors Bergström, som efter sin Islandsresa, grundade Samfundet Sverige-Island inför Alltingets tusenårsjubileum 1930.
Thorsten Odhe fick tillgång till Bergströms bibliotek med böcker om Island och kunde förbereda studieresan som han gjorde för svenska Kooperativa Förbundet där han var redaktör. Tidigare hade han skrivit Kooperationen i Finland 1929 och Det kooperativa Schweiz 1934 och annat om handel.

Svenskvänner inom kooperationen
Den som tog emot Torsten Odhe och planerade hans vistelse var kooperationens starke man, Jónas Jónsson. Han var bondson, född 1885 på Hrifla, och han hade vistats i Danmark (Askov), Frankrike och England (Ruskin College) och där studerat kooperationen. Han började som lärare på folkskoleseminariet, blev redaktör för kooperationens tidning Samvinnan, blev tidigt framträdande inom politiken, alltingsman, ledare av framstegspartiet och en tid justitie- och kyrkominister. Han hade en medredaktör på Samvinnan och medrektor på kooperationens tvååriga handelsskola och det var Guðlaugur Rosinkranz. På skolan var för övrigt svenska språket obligatorisk. Både Jónas och Guðlaugur var stora svenskvänner och ”det bör glädja de svenska kooperatörerna, att de i den svenska kooperationens senaste utveckling se ett fält, vari den isländska kooperationen kan hämta praktiska och organisatoriska mönster och uppslag”. (s 150)

Från Reykjavík ut på landet, kristid
Torsten Odhe beskriver Reykjavik med sina 35.000 invånare, i svindlande hastig utveckling och en internationell turism. Halva befolkningen om 115.000 har flyttat från landet till städer och större samhällen som fått en svampartad tillväxt.
Guðlaugur följer med Thorsten Odhe på resan ut i landet och öppnar alla dörrar, översätter där det behövs och tar fram fakta.
Exporten av fisk hade under 1930-talets depression sjunkit till hälften och skapat kristid och ransonering. Det storartade arbetet för att bygga vägar, broar, skolor, sjukhus och mycket annat, har vilat på fiskeriintäkterna, konstaterar Torsten Odhe.
”Det är det vindblåsta folket i bárujárn-husen på Islands fiskeplatser och de sega, härdiga karlarna på trålarna, vilka vintertid vältra fram i snö och tjocka på Nordatlantens blygrå vågor, som för Island äro vad Norrlands timmerhuggare och skogsarbetare äro för det svenska välståndet." (s 61)
På Húsavík på Nordlandet blir Thorsten Odhe imponerad av biblioteket som Benedikt Jónsson sköter. Det har till och med en internationell avdelning med gåvor från vännen, den engelske William Morris.
”Man klagar även på Island över att det uppväxande släktet lämnar åtskilligt i övrigt att önska i fråga om verkligt bildningsnit och att jazz och radio alltför mycket snärjer den i sina garn. Dessa klagomål äro dock säkerligen överdrivna. Säkerligen var folkbildningsrörelsen en gång i tiden den mäktigt pådrivande kraften även till kooperationen och har så förblivit”. (s 109)

Bondekooperation
Samband Íslenzkra Samvinnufélaga, SÍS, är centralorganisationen för de kooperativa föreningarna och har ett medlemsantal som representerar cirka 40% av befolkningen. Från en början på 1880-talet i Þingeyjarsýsla utvecklades kaupfélag-en, från delningsmagasin där bönderna lade in sina produkter och tog ut varor, till nya butiker och kontanthandel. Torsten Odhe berättar om de tre föreningarna som 1901 på Nordlandet skapade ett förbund för att exportera levande får. Något senare organiserades också bönder på Sydlandet och det isländska SÍS fick kontakt med den danska konsumentorganisationen, FDB. Andelsmejerier, slakterier och fryserier kom att bli direkt knutna till kooperationen och Thorsten Odhe går in på svårigheterna med kapital och krediter.
På Akureyri har den kooperativa produktionen vuxit på 1930-talet med spinneri, yllefabrik, skrädderi, garveri och skofabrik. Även en del av fiskexporten sker genom SIS som också står för en stor och blandad import, också med större ting som jordbruksmaskiner.

Kooperation i städerna
Starka partipolitiska brytningar har hindrat kooperationen i städer och fiskesamhällen ”där behovet av en bättre ordnad varudistribution gör sig starkt påmint mot bakgrunden av befolkningens fattigdom och otrygga villkor”. (s 191)
Några fristående kooperativa föreningar har bildats i Reykjavík, men Kaupfélag Reykjavíkur öppnade inte sin första butik förrän 1931. En av stiftarna var för övrigt dåvarande statsministern, skoldirektören och Sverigevännen Ásgeir Ásgeirsson.
Den största föreningen, Kaupfélag Eyfirðinga KEA är på Akureyri och dess byggnader dominerar staden. Torsten Odhe var med när föreningen firade sitt stora femtioårsjubileum. ”Det nya affärshuset med speceri-, manufaktur- och kemisktekniska butiker, kontor och bostadslägenheter till uthyrning är uppfört efter ritningar av KF:s arkitektkontor, och detsamma är fallet med den mittemot liggande centrala produktionsanläggningen, som inrymmer en i högst grad modern charkuterifabrik med tillhörande butik, bageri samt - apotek, också detta inrett efter hypermodernaste mönster och av denna anledning i åtnjutande av stor ryktbarhet inom apotekskretsar även i Danmark och andra skandinaviska länder.” (s 198)
KEA har således en rad produktionsföretag och även ett fartyg, ”Snæfell”, som bland annat fraktat sill till Sverige, ”dess flagga har vajat utanför KF:s sillmagasin på Kvarnholmen.” (s 201)

Resenären ser annat än kooperation
På Siglufjörður ser Thorsten Odhe sillsaltning och antecknar flitigt. Han menar att de var med sikte på den svenska marknaden som ett isländskt sillfiske kom till stånd vid 1900-talets början. Han noterar också framsteg med trålare, sjösäkra fartyg och frysteknik.” Man fäster allt större förhoppningar på frysfiskexporten, och Svenskisländska fryseriaktiebolaget- det stora med svenskt kapital arbetande företaget i Reykjavik - är i färd med att upparbeta marknad såväl i England som på Förenta Staterna.” (s 215)
”Sedan 1931 upprätthålles en sträng importkontroll med hjälp av valutaransonering, vilken ytterligare skärptes 1934, och den yttre bilden av Islands ekonomiska liv är därför att jämföra med ransoneringstiden under världskrigsåren i vårt land.” (s 226) Så sammanfattar han Islands ekonomi som han försöker beskriva i ord och siffror.
Thorsten Odhe lyssnar till Stockholms studentsångarförbund och Reykjaviks manskörer på Þingvellir under Svenska veckan som Föreningen Norden står för. Han är betagen av platsen som överträffar även de högst ställda turistiska förväntningar.
Boken Det moderna Island och dess kooperation rymmer annars ovanliga beskrivningar av allt möjligt och har en rad intressanta fotografier. Den översattes till isländska av Jón Sigurðsson frá Ystafelli och gavs ut av SIS 1939.
Thorsten Odhe konkluderar 1937 ”att Island värdigt ansluter sig till den rad av länder i det moderna Europa, där kooperationen spelat en ledande roll vid uppbyggandet av ett mot högre effektivitet strävande folkhushåll och av ett nationellt liv i demokratisk anda.” (s 9)

Nanna Hermansson
Ursprungligen publicerad 19 februari 2013 av Samfundet Sverige-Island

Sänkt hastighet på alla enfiliga broar på Islands ringväg

Hastigheten på alla enfiliga broar på ringvägen runt Island sänks till 50 kilometer i timmen. Dessutom sänks hastigheten på alla enfiliga broar i övriga landet som används av mer än 300 fordon om dagen. Beslutet har fattats av Vegagerðin. Myndigheten ska också förbättra märkningen av enfiliga broar för att minska olycksrisken.

Under julhelgen omkom tre brittiska turister när de körde av bron över Núpsvötn på ringvägen mellan Skaftafell och Kirkjubæjarklaustur. Orsaken bakom olyckan är inte känd. Men brogolvet kan ha varit mycket halt och räcket lever inte upp till dagens krav. De kan också ha kört för fort på bron.

Dödsolyckan var den senaste i en lång rad olyckor i anslutning till enfiliga broar. Målet är att bygga bort alla enfiliga broar på de mest trafikerade vägarna och ersätta dem med bredare broar. Det är dock ett arbete som kommer att ta mycket lång tid. Av de 892 broar som finns längs större vägar är 423 enfiliga.

Nu sänker Vegagerðin den tillåtna hastigheten vid alla enfiliga broar som används av mer än 300 fordon om dagen. Förändringen gäller 37 broar längs ringvägen samt ytterligare 40 broar på andra vägar. Den nya hastighetsbegränsningen blir 50 kilometer i timmen.

Vegagerðin vidtar dessutom en rad andra åtgärder för att förbättra säkerheten. Sedan tidigare finns blinkande varningsljus vid enfiliga broar längs ringvägen. Nu ska vägmärken bytas ut och även få engelsk text. Myndigheten ska också se över maxhastigheterna på vägar utanför tätorter. Behovet av nya räcken på broar ska undersökas.

Kostnaden för de nya märkningarna uppgår till mellan 70 och 80 miljoner isländska kronor.

Här kan du läsa mer om olyckan vid Núpsvötn.

Dagens citat

"I de centrala delarna upplever människor en positivare utveckling av servicen snarare än i det som vi kallar utkanterna, som är landsbygd, samhällen och byar som då kanske inte har huvudrollen."

Grétar Þór Eyþórsson, professor i statsvetenskap vid Háskólinn á Akureyri, i RÚV om effekterna av kommunsamgåenden.

fredag 11 januari 2019

Taket blåste av 120 år gammalt torvhus i isländskt oväder

Torvtaket på Lindarbakki i Borgarfjörður eystri blåste bort i går natt när ett kraftigt oväder drog in över östra Island. Dessutom skadades husets skorsten. Det är nu troligt att taket på Lindarbakki måste läggas om. Huset är sannolikt ett av Islands mest fotograferade. Ingen bodde i huset när stormen drabbade Borgarfjörður eystri.

I år är det 120 år sedan Lindarbakki i Borgarfjörður eystri byggdes. Torvtaket och de röda väggarna med vita knutar har gjort huset till något av en turistattraktion. Många av de turister som besöker Borgarfjörður eystri stannar till vid Lindarbakki för att fotografera huset.

Elísabet Sveinsdóttir växte upp på orten men bor numera i Kópavogur. Men varje sommar flyttar hon in i Lindarbakki och stannar i regel en bra bit in på hösten. I år fyller Elísabet Sveinsdóttir 90 år - något som alltså gör henne bara 30 år yngre än huset.

Hon var inte i huset under natten mot torsdagen när ett kraftigt oväder drog in över regionen. Hela torvtaket blåste av Lindarbakki. RÚV rapporterar att skorstenen dessutom skadades i stormen. Det är sannolikt att taket nu måste läggas om.

Det var inte bara Lindarbakki som skadades i ovädret. Delar av taken lossnade från andra byggnader, staketet runt Bakkagerðiskirkja förstördes delvis och beläggningen på vägen till Borgarfjörður eystri blåste bort på sina håll.

Här kan du läsa mer om Lindarbakki.

Majoritet vill att Ágúst Ólafur Ágústsson avgår

En majoritet av islänningarna anser att socialdemokraten Ágúst Ólafur Ágústsson bör avgå. Före jul tog han en tillfällig paus från alltinget sedan han efter en intern utredning fått en anmärkning för hur han behandlat en kvinna som avvisat honom. Han har inte det starkaste stödet bland de egna väljarna. Det visar en undersökning utförd av Maskína.

Ett par veckor före jul meddelade Ágúst Ólafur Ágústsson att han skulle ta två månaders paus från alltinget. Bakom beslutet låg ett ärende som behandlats av Socialdemokraternas förtroenderåd. Där hade han fått en anmärkning för sitt beteende mot Bára Huld Beck, journalist på Kjarninn.

Innan Ágúst Ólafur Ágústsson valdes in i alltinget hösten 2017 var han delägare i just Kjarninn.

I somras träffade han Bára Huld Beck under en utekväll. De gick tillsammans till redaktionslokalerna i centrala Reykjavík. Där försökte han kyssa henne flera gånger. Han blev avvisad varje gång. När Ágúst Ólafur Ágústsson fick nobben valde han att håna henne med en serie kränkande kommentarer.

Bára Huld Beck anmälde händelsen till Socialdemokraternas förtroenderåd. Där bad han om ursäkt för sitt beteende.

Ágúst Ólafur Ágústsson gick alltså själv ut med uppgifterna om varför han plötsligt skulle lämna politiken under en begränsad tid. Det visade sig snart att ingen annan i partiet sanktionerat uttalandet. Inte heller hade Bára Huld Beck informerats.

Enligt Bára Huld Beck sade han långt ifrån hela sanningen om händelsen. Hon hävdade att han nu försökte släta över sitt beteende. När fallet behandlades i förtroenderådet hade han inte haft några invändningar mot hennes skildring av händelseförloppet. Nu försökte han enligt Bára Huld Beck tona ned det inträffade.

Ágúst Ólafur Ágústssons plan är alltså att återvända till alltinget under februari. Stödet från partitoppen har dock framstått som mycket osäkert. Hans hantering av de uppgifter som framkom under förtroenderådets utredning har ifrågasatts. Flera har också varit kritiska till hans sätt att informera om pausen.

En knapp majoritet av islänningarna anser att han inte bör återvända till politiken. Det är 51,6 procent som tycker att han ska avgå. Bara 16,9 procent motsätter sig hans avgång medan 31,5 procent är neutrala i frågan.

Anmärkningsvärt är att stödet för Ágúst Ólafur Ágústsson inte är störst bland de egna väljarna. Det är 48,3 procent av Socialdemokraternas sympatisörer som uppger att han bör avgå och 26,5 procent som säger att han bör stanna.

Bland Framstegspartiets anhängare är det hela 67,3 procent som svarar att han inte ska komma tillbaka till alltinget. Bland Centerpartiets väljare är det däremot 45,8 procent som hävdar att han inte bör avgå.

Islänningar som har fyllt 60 år, höginkomsttagare, män och högskoleutbildade är mer positiva till att han behåller sin plats i alltinget. Mer skeptiska till Ágúst Ólafur Ágústssons framtid i alltinget är kvinnor och låginkomsttagare.

Här kan du läsa mer om Ágúst Ólafur Ágústsson.

Kvinna kan benådas 290 år efter dödsdom för blodskam

För 290 år sedan dränktes Halldóra Jónsdóttir i Bessastaðaá. Hon dömdes för blodskam och för att ha gjort sig av med ett barn - trots att pappan erkände att han våldtagit henne. Nu vill Kristín Amalía Atladóttir att hon ska benådas. Halldóra Jónsdóttir var en av 48 isländska kvinnor som fick dödsstraff för just dessa typer av brott.

Efter reformationen och fram till dödsstraffets avskaffande - en period på ungefär 200 år - var det omkring 240 personer som avrättades på Island. Det var åtminstone 48 kvinnor som dömdes till döden för antingen blodskam eller utsättning av barn. Andra brott som kunde ge dödsstraff var bland annat mord, stöld och häxkonster.

En av de kvinnor som avrättades var Halldóra Jónsdóttir. Hon föddes år 1700 på gården Þórarinsstaðir i Seyðisfjörður på östra Island. Hennes mor gick bort när hon fortfarande var barn. Hon bodde på gården tillsammans med sin pappa och yngre syskon.

Þórarinsstaðir var en mycket isolerad plats. Men under 1724 var det flera utomstående som började intressera sig för gården. Det hade nämligen börjat cirkulera rykten om att hon skulle ha fått ett barn som dödats och begravts på platsen.

Uppgifterna visar sig vara sanna. Nedgrävd under golvet hittas lämningarna av ett barn. Redan i det första förhöret erkänner pappan Jón Eyjólfsson att han våldtagit sin dotter och att hon blivit gravid. Han berättar att han utan hennes vetskap stjäl barnet och begraver det under golvet.

Bägge döms till döden. Jón Eyjólfsson förs till alltinget på Þingvellir där han halshuggs.

Dödsdomen mot Halldóra Jónsdóttir diskuteras. Det talas om att låta kungen av Danmark ta ställning till om hon ska undkomma med ett lindrigare straff. Efter kontakter med kyrkan beslutas det att avrättningen ska genomföras. Hon anses inte ha protesterat mot våldtäkten och betraktas därför som skyldig till blodskam.

Halldóra Jónsdóttir förs till Skriðuklaustur i Fljótsdalur. Den 17 augusti 1729 förs hon till Bessastaðaá. Där verkställs dödsstraffet genom dränkning.

Dränkning var det vanliga straffet för kvinnor som dömdes för denna typ av brott. Det gick i regel till så att den dömda fick en säck över huvudet. Säcken nådde ner till midjan. Den knöts så att den dömda hade armarna innanför säcken. Därefter förs den dömda till stranden och knuffas i vattnet från en klippa. En eller flera personer stod på stranden och höll den dömda kvar under vattnet med hjälp av påkar eller stavar. De lämnade inte platsen förrän kvinnan var död.

Det är oklart hur och var Halldóra Jónsdóttir begravdes. Något kummel har aldrig påträffats. För trettio år sedan hittades benrester i Bessastaðaá men det är inte känt om det var lämningar efter henne. De finns i dag inte kvar så det finns ingen möjlighet att dna-testa dem. Hon tros ha varit den enda som dränktes i just denna älv.

Kristín Amalía Atladóttir har nu vänt sig till justitiedepartementet med en begäran om benådning för Halldóra Jónsdóttir. Beslutet kommer att fattas av justitieminister Sigríður Á. Andersen.

Skälet är inte bara att hon anser att Halldóra Jónsdóttir var oskyldig. Eftersom hon aldrig fick någon ordentlig begravning vill hon ordna en själamässa för henne vid Bessastaðaá. Kristín Amalía Atladóttir har dessutom planer för ett minnesmonument på platsen till minne av Halldóra Jónsdóttir och andra kvinnor som dömdes till döden.

Dagens citat

"Jag är nöjd med att människor håller koll och vaktar på oss för målet är sannerligen att erbjuda läcker mat, god service och ett bra urval i butiken till rimligt pris."

Sverrir Einar Eiríksson, ägare av Þrastalundur i Grímsnes, i Vísir om att han efter påpekande från en journalist sänkt priset på en snabbnudelsoppa från 750 till 450 isländska kronor - läs mer här.

torsdag 10 januari 2019

Sommarvärme på Island under midvintern

Hela 18,9 grader varmt var det i går i Dalatangi. Och på många andra platser på östra Island bjöd gårdagen på för årstiden ovanligt höga temperaturer. I Eskifjörður var det 17,9 grader och i Bjarnarey 17,8 grader. Även på höglandet uppmätte Veðurstofa Íslands på sina håll temperaturer som också under somrarna hade betraktats som en värmebölja.

Efter en köldknäpp runt nyår började januari 2019 med mildväder på Island. Under årets första dagar var registrerades tvåsiffriga temperaturer på många håll. Vintervärmen såg dessutom till så att samtliga större vägar var framkomliga och snöfria - något som även det är ovanligt för årstiden.

Men gårdagens väder påminde än mer om en somrig värmebölja. Allra varmast var det i Dalatangi på östra Island. Där kulminerade mildvädret på 18,9 grader. På flera andra platser i regionen var det nästan lika varmt. I Eskifjörður var det 17,9 grader och i Bjarnarey 17,8 grader.

Anmärkningsvärt är att Eskifjörður dessutom hade gårdagens lägsta temperatur. Tidigt på morgonen var det -1,9 grader. I Eskifjörður blev det alltså hela 19,8 grader varmare inom loppet av ett dygn. På bara två timmar steg temperaturen 7 grader.

Vintervärmen i Dalatangi räckte dock inte till något rekord. Den högsta temperaturen som uppmätts i januari är just från Dalatangi. Det var den 15 januari 2000 som det var hela 19,6 grader.

Det var också varmt på höglandet. I Eyjabakkar var det 15,5 grader, i Þórdalsheiði 13,3 grader och i Hallsteinsdalsvarp 12,2 grader.

Onsdagen präglades inte av för årstiden onormalt höga temperaturer. En storm drog också in över Island i går. Det värsta ovädret drabbade Västfjordarna, Norðurland, Austurland och delar av höglandet. Räddningstjänst ryckte ut i bland annat Akureyri och Hólmavík när tak blåste av byggnader.

Blåsigast i befolkade områden var det i Bjarnarfjarðarháls i Västfjordarna med 34,6 meter i sekunden. Ännu blåsigare var det i Gagnheiði på höglandet med 46,1 meter i sekunden. I bland annat Siglufjörður uppmättes 50 meter i sekunden i byarna.

Här kan du läsa mer om den värmebölja som drog in över Island i november förra året.

Rekordmånga turister till Island under 2018

Aldrig tidigare har så många utländska turister tagit flyget från Keflavík. Under 2018 reste över 2,3 utlänningar från flygplatsen. Trots att det blev ett nytt rekord var ökningen inte alls lika stor som tidigare. Turismen växte med 5,5 procent. Det är den lägsta nivån sedan 2010. Det visar statistik från Ferðamálastofa.

Den 22 november förra året firade flygplatsbolaget Isavia Olive Ho och Chun Liang Li. De reste med Wow Air från Pittsburgh via Keflavík till Köpenhamn. De blev tillsammans den niomiljonte passageraren i Keflavík 2018. Isavia skrev i ett pressmeddelande att det var första gången som så många flög från just Keflavík.

Men det var inte det enda rekordet för året. Drygt 2,3 miljoner utländska turister reste från Keflavík under 2018. Här rör det sig alltså om resenärer som inte bara mellanlandat på Island utan som också lämnat flygplatsen för att turista i landet.

Totalt var det 2 315 925 utländska besökare som flög från Keflavík. Ökningen var 5,5 procent jämfört med 2017 som också var ett rekordår. Det rör sig dock om den blygsammaste ökningen sedan 2010. De fem senaste åren har tillväxten årligen legat mellan 24 och 40 procent. Inom samma period har turismen mer än fördubblats.

Turismen till Island ökade förra året under samtliga månader utom april. Mest ökade turismen under maj och september.

Flest turister besökte Island under augusti. Då var det 291 344 utländska medborgare som flög från Keflavík. Färst var turisterna i december. Då var antalet utlänningar som reste från Island 137 230 personer.

Amerikaner fortsätter att utgöra den i särklass största turistgruppen. Under 2018 var det 694 814 amerikaner som flög från Keflavík, en ökning med 20,5 procent. Därefter följde britter med 297 963 (-7,6 procent), tyskar med 139 155 (-10,7 procent), kanadensare med 99 715 (-3,2 procent), fransmän med 97 224 (-3,1 procent), polacker med 91 463 (+38 procent), kineser med 89 495 (+4,1 procent), spanjorer med 65 589 (+13,1 procent), danskar med 51 019 (-4,2 procent) och svenskar med 49 316 (-12,3 procent).

Tillsammans är det tre nationaliteter - amerikaner, britter och tyskar - som står för nästan hälften av turismen till Island.

Polacker var den grupp som växte mest under 2018. Även amerikaner och ryssar blev betydligt fler under året. Minskade mest gjorde japaner.

Dessutom flög 668 093 islänningar från Keflavík - en uppgång med 7,9 procent jämfört med 2017.

I siffrorna ingår inte passagerare som flög från Akureyri, Egilsstaðir och Reykjavík, som reste med färja från Seyðisfjörður eller kom till Island ombord kryssningsfartyg. Om även de skulle räknas in skulle det totala antalet turister bli omkring 2,5 miljoner.

Här kan du läsa mer om turismen till Island.

Avresa för vitvalar från Kina till Island närmar sig

Foto: Cargolux
Efter en resa på 24 timmar och 1 000 mil ska vitvalarna Little White och Little Grey vara framme vid sitt nya hem vid Klettsvík på Heimaey. Där blir de två djuren inom ett par månader de första i en ny fristad för valar som tidigare hållits i fångenskap. De flyttas från en kinesisk djurpark till den isländska sydkusten. Till samma plats flyttade även späckhuggaren Keiko.

När Merlin Entertainment tog över en djurpark i kinesiska Shanghai hade de inget intresse av att behålla vitvalarna. Bolaget ansåg att djuren borde få en möjlighet till ett liv i en friare miljö. De kontaktade Västmannaöarna - samma plats som gav hem åt späckhuggaren Keiko efter ett liv i fångenskap i amerikanska djurparker.

Förberedelserna har pågått i drygt två år. Först behövdes ett klartecken från kommunen. Därefter var det nödvändigt med ett godkännande från Umhverfisstofnun. Myndigheten sade först nej eftersom vitvalarna skulle kunna föra med sig sjukdomar. Efter utfästelser om att de skulle sättas i karantän i sex månader ändrade myndigheten sitt beslut till ett ja.

Vid hamnen på Heimaey pågår nu bygget av en utställning om vilda djur. Där kommer bland annat det kommunala museet Sæheimar - som bland annat tar hand om lunnefåglar och andra fåglar som av något skäl inte kan klara sig i det fria - att få nya lokaler. Utställningen kommer att handla om sjöfåglar, fiskar och valar.

I bygget ingår en hamnbassäng vid Klettsvík. Den ska alltså bli det nya hemmet för Little Grey och Little White, de två vitvalar som finns kvar i djurparken i Shanghai.

Eftersom vitvalarna alltid levt i fångenskap tros de inte ha några möjligheter att klara sig om de skulle släppas helt fria. Vid Klettsvík får de en bassäng på 32 000 kvadratmeter att simma i.

Utställningslokalerna på land blir 800 kvadratmeter. Bakom bygget står The Beluga Building Company ehf, ett bolag grundat av Merlin Entertainment. Bygget beräknas kosta omkring 500 miljoner isländska kronor. Museet byggs i Fiskiðjans gamla lokaler.

De befintliga lokalerna på platsen hyrs ut av kommunen till bolaget för 190 000 isländska kronor i månaden. Hyresavtalet löper på tjugo år. De fem första åren får The Beluga Building Company ehf. 50 procents rabatt på månadshyran. Om intäkterna från besökarna överstiger 125 miljoner om året får kommunen dessutom 10 procent.

Íris Róbertsdóttir, kommunchef på Västmannaöarna, säger i Morgunblaðið att förberedelserna inför flytten går planenligt. Tanken är att de två vitvalarna ska flygas till Island i mars.

Flytten kommer att ta ungefär ett dygn. Little Grey och Little White kommer enligt Air Cargo News att transporteras till en flygplats i Kina. Där väntar en specialmålad Boeing 747 från Cargolux på de två vitvalarna. De tränas inför resan och kommer att flygas på två specialkonstruerade bårar.

Vitvalarna flygs till Keflavík. Därefter väntar transport ombord två lastbilar till Landeyjahöfn. Därefter skeppas de med färja över till Heimaey - en överfart som tar en halvtimme. Från färjehamnen på ön är det bara några få minuters resa till reservatet vid Klettsvík.

Här kan du läsa mer om arbetet med att skapa ett särskilt reservat för vitvalar på Heimaey.

Dagens citat

"Det vore ohederligt att säga att man inte ofta har suttit på möten där det snackas skit om andra politiker och förklaras att den här inte är tillräckligt duktig eller att den här är lovande och så vidare."

Bjarni Benediktsson, finansminister och ledare för Självständighetspartiet, säger i Vísir med anledning av Klausturskandalen att han deltagit på många möten där andra politiker bedömts och kritiserats - läs mer här.

onsdag 9 januari 2019

Fjaðrárgljúfur stängs för besökare även i år

Fjaðrárgljúfur tål inte mer belastning från turister. Därför stängs den populära kanjonen för alla besökare från och med i dag. Umhverfisstofnun - som står bakom beslutet - stänger dessutom parkeringsplatsen vid Fjaðrárgljúfur. Förhoppningen är att ingen ska komma till platsen och strunta i avspärrningarna när det inte längre går att ställa bilen vid Fjaðrárgljúfur.

Förra året stängde Umhverfisstofnun Fjaðrárgljúfur i två och en halv månad. Skälet till att alla gäster stoppades från att besöka den populära kanjonen väster om Kirkjubæjarklaustur på södra Island var den känsliga naturen. I vätan var det många turister som avvek från de anlagda stigarna och gick i grönområdena vid sidan om. Det gjorde i sin tur att växtligheten skadades.

Totalt var platsen stängd för besökare i 82 dagar. Ändå hade Fjaðrálgljúfur enligt Umhverfisstofnun omkring 215 000 besökare förra året.

Nu har myndigheten åter beslutat att stänga Fjaðrárgljúfur. Hur länge området kommer att vara stängt är inte klart. Umhverfisstofnun skriver i ett pressmeddelande att skälet är den stora belastningen från besökare.

Även i år är det mycket blött vid Fjaðrárgljúfur eftersom det regnat mycket och det inte är tjäle i marken. De befintliga stigarna har förvandlats till lervälling. För att undvika den går många besökare i stället vid sidan om stigarna. Därmed skadar de den känsliga växtligheten i området.

Umhverfisstofnun stänger inte bara stigarna vid själva kanjonen. De stänger dessutom parkeringsplatsen vid Fjaðrárgljúfur. Förra året var det många besökare som struntade i avspärrningarna. Genom att göra det svårare att parkera på platsen hoppas myndigheten att förbudet ska respekteras.

Sedan tidigare pågår arbeten med att förbättra stigarna i området. När de står klara ska de tåla belastningen från besökare även under vintern när det ofta är mycket blött vid Fjaðrárgljúfur. För att slutföra bygget behövs dock ytterligare 48 miljoner isländska kronor.

Här kan du läsa mer om förra årets avstängning.

Fler islänningar säger nej till kristendom i skolan

Bön och andra kristna ceremonier har ingen plats i isländska för- och grundskolor. Det anser 45,2 procent av islänningarna. Men 35,5 procent tycker däremot att kristendomen bör vara ett inslag i skolan. Det är dock allt färre som säger att kristna ceremonier hör hemma i klassrummen. Det visar en undersökning utförd av Maskína.

På Island är den protestantiska kyrkan alltjämt statlig. I kommunerna blir det dock allt vanligare att de kristna inslagen i skolgången minskar. I takt med att kristendomen tappar mark samtidigt som andra religioner växer är den i dag inte självklar som en del i samhällsgemenskapen.

Allt fler islänningar ser dessutom med skepsis på kristna ceremonier i klassrummen. Det är färre som i dag tycker att kristendomen har en plats i för- och grundskola jämfört med för tre år sedan. Då utförde Maskína en liknande undersökning på uppdrag av Siðmennt.

Nu svarar 45,2 procent att bön och andra kristna ceremonier ska hållas utanför för- och grundskolor som inte drivs i privat regi. Det är en ökning med 6,8 procentenheter sedan 2015.

Samtidigt har andelen islänningar som uppger att kristendomen har en plats i skolan till 35,5 procent, en nedgång med 0,2 procent.

Resterande 19,2 procent - en tillbakagång med 7,1 procentenheter - är varken positivt eller negativt inställda till kristna ritualer i för- och grundskola.

Polariseringen i frågan har ökat sedan 2015. De som är mycket positiva eller negativa till kristendomens närvaro i den isländska skolan växer i antal. De som är ganska positiva eller negativa blir i stället färre.

Skillnaderna är stora mellan olika grupper. Män, personer som har fyllt 60 år, boende på landsbygden, islänningar med enbart grundskoleutbildning och låginkomsttagare har i större utsträckning än positiv syn på kristna ceremonier i skolan. Mer skeptiska är kvinnor, islänningar i åldern 18 till 29 år, personer bosatta i Reykjavík och personer som har läst på högskola eller universitet.

Centerpartiet har de väljare som är i särklass mest positiva till kristna ceremonier. Hela 73,2 procent tycker att de hör hemma i skolan medan bara 15,8 procent ogillar dem.

Inom Piratpartiet är förhållandena omvända. Bland partiets sympatisörer är det bara 10,8 procent som instämmer i påståendet om att kristna inslag bör ingå i för- och grundskola. Hela 76,3 procent motsätter sig kristna ceremonier.

Mest osäkra är Folkets partis anhängare. Här är det 27,2 procent som varken är positiva eller negativa till de kristna ceremonierna.

Klausturfokk, kulnun och plokka är årets ord på Island

Ett svenskt lån i plokka ('plogga'), ett samtidsfenomen i kulnun ('utbrändhet') och ett ord kopplat till 2018 års största politiska skandal i form av Klausturfokk ('situation på baren Klaustur där allt går snett'). Det var de tre isländska ord som bäst kännetecknade det gångna året. Vinnarna röstades fram av RÚV:s publik eller utsågs av Stofnun Árna Magnússonar.

Plogga är ett fenomen och ett ord som spridit sig från Sverige och svenskan till bland annat engelskan och norskan. Rörelsen har också nått Island. Under sommaren växte Facebook-gruppen Plokk á Íslandi snabbt.

Den som ploggar kombinerar joggingrundan med att plocka upp skräp som dyker upp längs vägen. Stofnun Árna Magnússonar utser den isländska motsvarigheten plokka till 2018 års nyord.

Plokka är redan etablerat i isländskan i betydelsen 'plocka; pilla; skinna'. Verbet används alltså i liknande sammanhang. Ett skäl till att Stofnun Árna Magnússonar lyfter fram ordet är att det också ligger nära skokka ('jogga'). Plokka skulle således med lite god vilja kunna betraktas som ett teleskopord - där början av ett ord och slutet av ett annat bildar ett ord genom att klämmas ihop som ett teleskop - på samma sätt som plogga.

Klausturfokk röstades av RÚV:s publik fram till årets nyord. Förebilden är engelskans clusterfuck, en händelse där allt som kan gå snett också går snett. På baren Klaustur i Reykjavík träffades sex alltingsledamöter den 20 november förra året. Under en blöt kväll drack de sig berusade och hånade bland annat olika minoriteter. De kallade kvinnliga politiker bitchar och galna fittor, vädrade sexfantasier om en kvinnlig minister och skröt om kohandel med ambassadörsposter.

Skandalen på Klaustur har dominerat nyhetsrapporteringen sedan inspelningar från barrundan avslöjades en dryg vecka senare. Klausturfokk är alltså ett rejält clusterfuck - men som utspelar sig just på Klaustur.

De fyra övriga kandidaterna var teleskopord: efsökunarbeiðni, gjammviskubit, svargur och strútskýring.

Afsökunarbeiðni betyder 'ursäkt'. Ef betyder 'om'. Efsökunarbeiðni skulle kunna sägas vara en modern typ av ursäkt där en person inte medger några misstag - men ändå ber om ursäkt om någon skulle ha tagit illa upp.

Samviskubit betyder 'dåligt samvete, samvetskval'. Och gjamm betyder 'gläfs'. Gjammviskubit är alltså dåligt samvete som uppkommer på grund av oförsiktigt prat. Också detta är ett ord som likt efsökunarbeiðni och Klausturfokk kan kopplas till skandalen på Klaustur.

Även strútskýring kan förknippas med Klausturskandalen. Strútur betyder 'struts' och útskýring betyder 'förklaring'. Den som ägnar sig åt den här typen av förklaringar stoppar huvudet i sanden. Förklaringarna syftar till att avleda uppmärksamheten från det mest besvärliga i en situation och genom vilseledande manövrar kan alltså publiken tappa fokus på det mest väsentliga för att i stället förlora sig i betydelselösa detaljer.

Strútskýring ligger nära hrútskýring ('mansplaining') som röstades fram till årets ord 2016. Också det var ett teleskopord bildat till hrútur ('bagge') och útskýring ('förklaring').

Svargur har bildats enligt samma mönster som engelskans hangry. Adjektivet beskriver alltså en person som samtidigt är arg och hungrig - och inte sällan är ilskan ett resultat av hungern. Detta teleskopord är bildat till svangur ('hungrig') och argur ('arg').

I omröstningen om årets ord segrade kulnun ('utbrändhet'). Under 2018 debatterades fenomenet ofta i de isländska medierna. Många betraktade också året som det tillfälle då utbrändhet i praktiken erkändes som en verklig företeelse.

De övriga fyra kandidaterna till årets ord hade även de starka kopplingar till pågående samhällsdebatter. Braggi ('barack') har varit aktuellt i samband med uppgifter om skenande kostnader för renovering av en militärbarack från andra världskriget i Reykjavík. Frammistöðuvandi ('prestationsproblem') nämndes som ett skäl till en uppmärksammad uppsägning inom energibolaget Orka náttúrunnar. Orkuskipti ('energiskifte') hördes i diskussionen om behovet av att gå över från fossila bränslen till exempelvis eldrivna fordon. Vafrakaka ('cookie') var något som det informerades mycket om under våren när dataskyddsförordningen GDPR infördes.

I RÚV:s omröstning deltog 3 300 personer. RÚV fick in närmare 200 förslag till årets ord och årets nyord.

Här kan du läsa mer om 2017 års isländska ord och nyord.

Dagens citat

"Det har länge varit så att tyskar har varit våra bästa gäster: bra turister, välinformerade och intresserade av land och folk. De sköter sig bra, har en kultur som liknar vår och vi har därför lätt att serva dem. De stannar här länge och färdas över hela landet. Det är vad vi behöver. Därför ser vi denna nedgång i norr och öster för att inte tala om Västfjordarna. Vi behöver turister som färdas över hela landet vilket är en jättelik intressefråga för företagen ute i landet och nationalräkenskaperna som helhet. Turismen har totalförändrat alla villkor på landsbygden och en tillbakagång är ett skäl till bekymmer."

Bjarnheiður Hallsdóttir, ordförande för branschorganisationen Samtök ferðaþjónustunnar, i Vísir om konsekvenserna av att färre tyska turister besöker Island.