I dag är det 35 år sedan vulkanutbrottet på Hemön började. I nästan sex månader vällde lavan fram och lade stora delar av öns bebyggelse under ett svart, glödande täcke. Nu på kvällen hålls en minnesstund med ett fackeltåg i Landakirkja.Som en påminnelse om händelserna 1973 har vulkanisk pimpsten blåst in över Västmannaöarna de senaste dagarna.
"Jag trodde att krig hade brutit ut eftersom det hände mitt under Kalla kriget. Jag var lättad när jag insåg att det var ett vulkanutbrott, vilket vi som bodde på Västmannaöarna var bekanta med efter Surtsey-utbrottet några år tidigare", minns Kristín Jóhannsdóttir i Fréttablaðið.
Utbrottet började klockan 01.55 den 23 januari 1973 efter att ha föregåtts av en serie jordskalv. En nästan tre kilometer vid krater öppnade sig vid Kirkjubær.Befolkningen på Hemön kunde snabbt evakueras av fiskeflottan. Fartygen hade turligt nog tvingats ligga kvar i hamn på grund av dåligt väder. De första båtarna lämnade hamnen för evakueringen till Þorlákshöfn på fastlandet bara en dryg halvtimme efter utbrottets början. I princip hela Hemöns befolkning evakuerades - många av dem återvände aldrig till Västmannaöarna.
Friður sé með yður, frid vare med er, står det skrivet ovanför ingången till kyrkogården vid Landakirkja (övre bilden), där vulkanutbrottets enda dödsoffer ligger begraven. När utbrottet upphörde nådde lavamassorna upp till bågen där hälsningen börjar - trots att Landakirkja ligger mer än en kilometer från kratern.
I ett tal på dagen för utbrottet talade Islands dåvarande president Kristján Eldjárn (bilden i mitten) om "blind natur" och manade till stöd och samling för de drabbade öborna.
I dag undrar Björn Bjarnason (nedre bilden) var islänningarna befann sig när de fick höra om utbrottet. Justitieministern arbetade på den tiden på Almenna bókafélagið och hörde nyheten på radio. Därefter följde ett ivrigt lyssnande och läsande för att få mer information.Här, här och här finns bilder på vulkanutbrottet på Hemön. Här kan du läsa mer om utbrottet och dess konsekvenser.
