Efter att snabbt ha ögnat igenom OECD:s massiva rapport (en kortversion finns här) står det klart att Islands snabba ekonomiska tillväxt också bär med sig en viss sårbarhet, i synnerhet som inflationen inte bromsats tillräckligt och handelsbalansen alltjämt är negativ. Målet måste vara att skapa ekonomisk balans. Det viktigaste redskapet för att kontrollera detta är den isländska kronan, vilket innebär att även OECD är mycket skeptiska till många isländska politikers önskan att ha euron som valuta.
En tajt ekonomisk politik är även en förutsättning för att i fortsättningen kunna locka till sig kapital från utländska investerare.
Den isländska sjukvården håller hög standard och skillnaderna i hälsa mellan olika ekonomiska grupper är förhållandevis små. Trots detta goda betyg oroar sig OECD för att sjukvårdens kostnader är på väg att bli alltför höga, år 2050 skulle de kunna sluka cirka 15 procent av BNP, bruttonationalprodukten.
OECD:s lösning på detta är att delar av sjukvården privatiseras, samt ökad konkurrens när det gäller läkemedel. Där det finns likvärdiga, billigare alternativ ska de senare användas.
Bilden är från Landmannalaugar och har ett mycket diffust samband med detta inlägg.