Nordea dömde i går ut investeringar på Island i allmänhet, och de isländska bankerna i synnerhet, i den danska tidningen Børsen. Något som snappades upp av Morgunblaðið i går och Svenska Dagbladet i dag (den senare artikeln hittar jag tyvärr inte på nätet). Hos SVD:s polare på E24 fortsätter dessutom avrättningen av de isländska börsbolagen.
Att Nordea har ett egenintresse av att döma ut konkurrenter är självklart, men frågan om korsägandet i de isländska börsbolagen är lite knepigare. Att börsvärdet sjunkit och att den isländska handelsbalansen är negativ är obestridligt.
Det handlar snarare om en trosfråga. Den isländska ekonomin är inte särskilt stabil, men det har den heller aldrig varit. Importbehovet kommer alltid att vara enormt.
När det gäller tillväxten är det mer lämpligt att jämföra Island med östeuropeiska stater än med de nordiska grannländerna, de senare har en sedan länge stabil grund, medan Östeuropa upplever ett ofta våldsamt ekonomiskt uppsving med kraftig - om än ej stensäker - tillväxt.
Nordea vill givetvis att kunder hellre ska placera pengar i trygga Skandinavien hos en djävla skitbank som - vilket jag säger efter egen erfarenhet - har hutlösa avgifter och ändå ståtar med planetens sämsta attityd till sina kunder. Det går inte att som Nordea jämföra den isländska ekonomin med den svenska eller danska. Villkoren är inte desamma. Att satsa pengar på Island medför betydligt större risker, men också möjligheter till helt andra vinster än en helylletrygg svensk placering. Det är den tillväxten som faktiskt har gjort att de isländska storbankerna har seglat upp som allvarliga hot mot och konkurrenter till bland annat Nordea.
Därmed inte sagt att det inte verkar finnas hål i de isländska börsjättarnas fickor. Frågan är bara om det någonsin har gjort annat - hos ett land som länge varit fattigt och efter, men som nu snart är i kapp Sverige och Danmark när det gäller levnadsstandard.
