
Fast Djúpurfaktorn är onekligen rätt låg. Hela den isländska grejen med kombinationen av choklad och lakrits är ju att de inte blandas förrän i munnen. Och det är denna smakernas apartheid som bidrar till att det är så vansinnigt gott.
Åre chokladfabrik mosar förstås ihop de två, till något som i slutändan blir ett något karaktärslöst mischmasch som förmodligen varken gläder chokladgalning eller lakritsfetischist.
Nu är lakritschokladkolan långt ifrån osmaklig, tvärtom. Den känns som gamla klassiska Käck som rörts ut med choklad. Inte dumt alls. Fast i stället bör att smaka av både choklad och lakrits blir det liksom en halvmesig blandning. Gott, men långt ifrån Djúpurklass.
Butiken Lakritsroten på Odengatan 15 i Stockholm har länge verkat intressant. Än mer så efter den här lilla presentationen hos Allt om Stockholm som Islandsbloggen snubblade över i dag: "Lakritsroten erbjuder svensk, italiensk, dansk, isländsk, finsk och holländsk lakrits."
Isländskt godis i Stockholm låter nästan för bra för att vara sant. Men förväntningarna är redan i taket. Rapport följer.
Här kan du läsa mer om vad Djúpur är för något och varför Islandsbloggen ständigt tjatar om dem.