Þorir meðan aðrir þegja - att våga när andra är tysta - är den isländska kvällstidningen DV:s motto. Tidningens historia är kantad av skandaler, pressetiska snedsteg och ekonomiska problem.För två år sedan skrev DV att läraren Gísli Hjartarson i Ísafjörður hade utsatt minst två pojkar för sexuella övergrepp. Polisens utredning om de misstänkta brotten hade just börjat och bevisläget var tveksamt, men DV valde ändå att namnge läraren.
Samma dag som DV publicerade anklagelserna tog Gísli Hjartarson sitt liv. I sitt avskedsbrev till familjen skrev han att tidningens publicering var anledningen.
Händelserna väckte stor uppmärksamhet på Island. Drygt 30 000 islänningar - en tiondel av landets befolkning - skrev på ett nätuppror som krävde ett annat publicistiskt förhållningssätt hos DV. Utgivarna, som hävdade att allmänheten hade rätt att känna till misstankarna, tvingades avgå.
Sedan dess har DV en något mer restriktiv publiceringspolicy, men den som läser tidningen regelbundet kommer att notera att den fortfarande är mer aggressiv än konkurrenterna med fler snaskiga detaljer och fler namngivna brottslingar. Inställningen kan möjligen bero på tidningens utsatta ekonomiska läge, och ledningen tror uppenbarligen att det bästa sättet att vända upplageraset är att försöka skapa sensation.
Efter skandalen med de outredda anklagelserna mot Gísli Hjartarson infördes strängare pressetiska regler på Island. Lagen ger bland annat personer som utsatts för förtal rätt till större skadestånd och utgivarnas ansvar ökade.
DV:s historia gör sig nämligen lite extra påmind i dag i en artikel om Egill "Gillzenegger" Einarsson, sångare i Merzedes Club som slutade tvåa i den isländska melodifestivalen. Rakar punginn daglega, Rakar pungen dagligen, lyder rubriken. Och det är ganska exakt vad texten går ut på.
Konstigt nog verkar ingen annan isländsk tidning ha nappat på scoopet.
