Islandsbloggens lakritschokladfanatism har fått sig en smärre törn den senaste tiden. Alldeles omöjligt att hitta denna delikatess är det uppenbarligen inte, isländska Djúpur säljs till exempel - för den som har tur - hos Cajsa Warg i Stockholm (läs mer om det här) och förråden fylldes på rejält efter en seriös chokladräd mot Köpenhamns Irma-butiker (läs mer om det här).Italienska L'Artigliano tillverkar en lakritschoklad som säljs i specialbutiker - bloggens 100-gramskaka kostade 49 kronor. Den mörka chokladen (54 procent kakao) är ganska god men lakritssmaken tämligen obefintlig, den dyker upp först i slutet som en liten eftersmak. Vilket är lite väl gourméaktigt för en slaskare som undertecknad. Det är hyfsat gott men släcker knappast någon Islandsabstinens - i synnerhet inte för ett kilopris på nästan 500 pix.
Men lite skoj är i alla fall innehållsdeklarationen. Burro di cacao betyder på gammal typ gymnasiespanska åsnekakao - och de associationerna är mycket skojigare än den upplysning ett italienskt lexikon skulle kunna ge...
