Surtsey har tagits upp på Unescos världsarvslista, och ön blir därmed Islands andra objekt efter Þingvellir på listan. Surtsey skapades under en serie av vulkanutbrott mellan 1963 och 1967 och endast forskare tillåts beträda ön.Vulkanutbrottet sågs först den 14 november 1963, även om utbrottet sannolikt pågått under havsytan i flera dagar. Den 5 juni 1967 upphörde utbrottet, och vulkanön var då 2,7 kvadratkilometer. I dag har den eroderat till omkring halva storleken. Två andra vulkaniska öar som skapades av samma utbrott, Syrtlingur och Jólnir, var inte lika stora eller höga och eroderade snabbt. Detsamma gäller flera mindre öar som aldrig namngavs samt undervattensberget Surtla.
Surtsey blev ett naturreservat 1965 medan utbrotten fortfarande pågick. Ön fungerar som ett verkligt laboratorium för vetenskapen där forskare bland annat studerar hur och i vilken ordning växter och djur flyttar till ny mark. Expeditioner undersöker nya arter och deras tillstånd årligen.
Den bräckliga ön eroderar snabbt, men forskare tror att öns kärna består av ett motståndskraftigt täcke av hård lava som gör att Surtsey kommer att finnas kvar - om än i något mindre storlek. Surtsey ligger sydväst om Hemön och är såväl Västmannaöarnas som Islands sydligaste punkt.
Ön har alltid varit stängd för besökare. Enda chansen att se Surtsey är genom flyg med Flugfélag Vestmannaeyja eller - om du har tur med en reguljärflygning - Flugfélag Íslands eller med båt genom Viking Tours.
Bilden visar Suðurey, Álsey, Brandur, Hellisey, Geldungur, Súlnasker, Geirfuglasker och längst bort i fjärran Surtsey sedda från Hemön.
