lördag 7 februari 2009

Hajpen Jón Kalman Stefánsson i Sverige

Jón Kalman Stefánsson har snarast blivit en hajp i Kultursverige. Hans första roman i svensk översättning, Sommarljus, och sen kommer natten, har fått mycket fina recensioner, valts ut av nätbokhandeln Adlibris till Litterära klubben, gjort massor av intervjuer och varit gäst i Malou von Sivers förmiddagssoffa i TV4 - se inslaget här och hör Görel Crona läsa ur boken här - och dessutom utsetts till veckans bok i Oprahs - förlåt - Malous bokklubb.

Och i onsdags gästade Jón Kalman Stefánsson den internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm. Massor av folk. I vanlig ordning hög medelålder och mest kvinnor - utan dem skulle det gapa stora hål i varje kultursalong - men fullt.

Jón Kalman Stefánsson berättade om sin bakgrund, och om hur han förändrades medan han arbetade på en fiskfabrik i Keflavík, om hur han "upptäckte poetiken i stjärnorna". Och om hur han som ung, opublicerad poet skickade ett brev med dikter till en författarsläkting i Norge. Efter flera veckor av nervös väntan kom det efterlängtade svaret: "Ja, du är en diktare." Så började han betrakta sig själv som författare. Förläggaren Svante Weyler, som ledde samtalet, undrade om det räckte. "Nja, det är också många som har sagt: 'Jag är en businessman.'"

Svante Weyler pendlade mellan att vara alert och lyssnande till ogenomtänkt och knasexotiskt. "Det är ett vanligt land men det är världen som är annorlunda", svarade Jón Kalman Stefánsson om hur det var att växa upp på ett så "annorlunda" land som Island.

Jón Kalman Stefánsson talade också aningen motvilligt om inspirationskällan till Sommarljus, och sen kommer natten, en liten stad på Snæfellsnes där han som barn tillbringade åtta somrar.

Nästa år kommer ännu en roman av Jón Kalman Stefánsson, Himmel och helvete, ut på svenska. En bok som handlar om "männen, fisket och havet".

Han pratade om betydelsen av havet ("havet är Island"), rädslan för mörkret ("mörkret är riktigt på Island"), den isländska stoltheten och självkänslan ("du kommer från Island och kan göra vad som helst") och vad som ska få Island på fötter ("fisk, en eller två banker, whisky, öl - vi har det bästa ölet i världen - och mycket kärlek").

Tillsammans med andra välkända författare som Hallgrímur Helgason och Einar Már Guðmundsson deltog Jón Kalman Stefánsson i demonstrationerna som fick regeringen på fall. Länge var protesterna tysta förutom några talare och någon sång. När alltinget åter öppnade efter nyår möttes ledamöterna av ett våldsamt oväsen - de flesta slog på kastruller och stekpannor. Dessa revolutionära köksattiraljer efterlyser för övrigt nu Árbæjarsafn i Reykjavík för att kunna bevara för historien, uppger Morgunblaðið.

"Jag slog inte. Jag stod där och var glad, det var så vackert", berättade Jón Kalman Stefánsson. "Det var folk som jag aldrig sett, de var mina vänner."

Och om ögonblicket när regeringen meddelade att den avgår: "Man var otroligt glad i fem sekunder, så började han (Geir H. Haarde) att säga att de i andra partiet var djävlar och man kan inte lita på dem, och de andra säger samma sak. Shit, tänker man."

Här kan du läsa Islandsbloggens recension av Sommarljus, och sen kommer natten och här kan du provläsa boken.

Foto: Einar Falur Ingolfsson/Weyler förlag