
Alltinget består av fyra vinnare och en förlorare. Och vägen mot ett eventuellt EU-medlemskap är alltjämt oerhört snårig.
Vi börjar med förlorarna. Liberalerna fick lämna alltinget efter tio år. Även om valresultatet (2,22 procent och 4 148 röster) var klart bättre än i opinionsmätningarna var femprocentspärren aldrig nära. Den klättrade partiet bara över i Norðvesturkjördæmi (5,28 procent). Liberalerna hotas nu av konkurs. Enligt uppgifter är skulderna stora och då partiet inte nådde 2,5 procent måste också valsedlar i nästa alltingsval betalas ur egen ficka. Magnús Þór Hafsteinsson, som förlorade kampen om ordförandeposten mot Guðjón Arnar Kristjánsson vid senaste landsmötet i Stykkishólmur, kräver nu på sin
blogg att ett nytt landsmöte utlyses.
Lýðræðishreyfingin, Demokratirörelsen, fick 1 104 röster (0,59 procent). Helt i linje med mätningarna inför valet. Även om besvikelsen fanns där i partiet så tycks den rinna av ganska snabbt - däremot finns aktivisternas omsorg om Islands framtid kvar. Frågan är hur den kommer att kanaliseras. Det beror sannolikt på hur den nya regeringen sköter sig. Ástþór Magnússon utesluter dock inte att partiet ställer upp i kommunvalen nästa år. Ett bra resultat där kan bli en språngbräda inför alltingsvalet 2013. Stödet för partiet var störst i Reykjavíkurkjördæmi norður (0,93 procent) och minst i Norðausturkjördæmi (0,26 procent).
Självständighetspartiet gjorde ett historiskt uselt val. 44 369 röster, 23,70 procent och 16 mandat. Hade inte Bjarni Benediktsson bara varit partiledare i en månad hade han naturligtvis fått sparken. Nu står det klart att förnyelsen inom partiet måste fortsätta för att kunna locka tillbaka väljarna - Självständighetspartiet förlorade var tredje väljare jämfört med valet 2007. Inte ens i Suðvesturkjördæmi blev partiet störst. Bara 27,64 procent (Socialdemokraterna fick 32,17) av rösterna i det traditionellt starkaste valdistriktet skvallrar om att partiet har en enorm uppförsbacke framför sig.
Sigmundur Davíð Gunnlaugsson ledde däremot Framstegspartiet till ett fullt godkänt valresultat - 27 699 röster, 14,80 procent och nio mandat. Har av tradition starkast stöd på landsbygden men gick även förhållandevis hyggligt i Reykjavíkområdet. Bästa siffrorna fick partiet i Norðausturkjördæmi där 25,27 procent bara slogs av Gröna vänstern.
Medborgarrörelsen byter mandat med Liberalerna. Borgarahreyfingin fick 13 519 röster, 7,22 procent och fyra mandat. Naturligtvis en stor framgång - de som i protest tidigare bankade på alltingets portar tar nu plats i det. Samtidigt är det bara att konstatera att av allt det missnöje som många islänningar känt inför de etablerade partierna så röstade bara knappt åtta procent av dem på ett nytt alternativ. Där finns en potential som ingen lyckades utnyttja till fullo. Medborgarrörelsen gick bäst i Suðvesturkjördæmi (9,09 procent), Reykjavíkurkjördæmi suður (8,68 procent) och Reykjavíkurkjördæmi norður (9,56 procent). I Suðurkjördæmi fick partiet 5,12 procent - i de två resterande mer renodlade landsbygdsdistrikten nådde Medborgarrörelsen inte över fem procent.
Jóhanna Sigurðardóttir gör ett snudd på lika historiskt val som Bjarni Benediktsson - fast åt ett trevligare håll. Socialdemokraterna fick 55 578 röster, 29,79 procent och 20 mandat. Är precis som Medborgarrörelsen mer ett stadsparti än ett landsbygdsparti. Fick strax över 32 procent i Suðvesturkjördæmi, Reykjavíkurkjördæmi suður och Reykjavíkurkjördæmi norður mot bara 22,73 procent i både Norðausturkjördæmi och Norðvesturkjördæmi.
Steingrímur Jóhann Sigfússons Gröna vänstern gjorde ett valresultat snäppet sämre än opinionsmätningarna. I början av året låg partiet dessutom konsekvent runt 30 procent i väljarundersökningarna. Trots att drömmarna kanske var ännu större är 40 580 röster, 21,68 procent och 14 mandat ett styrkebesked. Partiet fick flest röster - 29,69 procent - i Norðausturkjördæmi. Nästan var tredje röstade alltså på ett parti som är emot fler aluminiumsmältverk och var emot det som redan finns i Reyðarfjörður. Svagast stöd fick Gröna vänstern i Suðurkjördæmi där 17,11 procent röstade på partiet.
Socialdemokraten Björgvin G. Sigurðsson, tidigare bank- och handelsminister, partivännen Þórunn Sveinbjarnardóttir samt Självständighetspartiets Árni Johnsen tycks bli valets mest överstrukna kandidater. Ingen av dem petas dock ur alltinget.
Valet som helhet innehöll få överraskningar. Opinionsmätningarna hade redan förutsett de kraftiga förändringarna på den politiska kartan.
Hur gick det för Islandsbloggens förutsägelser då? Tja, så där. Socialdemokraterna tippades enligt bloggen få 29,1 procent (skillnad plus 0,7), Gröna vänstern 24,8 (minus 3,1), Självständighetspartiet 24,4 (minus 0,7), Framstegspartiet 11,2 (plus 3,6), Medborgarrörelsen 7,6 (plus 0,4), Liberalerna 1,1 (plus 1,1) och Lýðræðishreyfingin 0,5 (minus 0,1).
Avvikelserna för Gröna vänsterns och Framstegspartiet är förstås på tok för stora för att vara godkända. De andra är jag - med viss tveksamhet när det gäller Liberalerna - beredda att svälja. Kanske var det i slutändan några tusen borgerliga väljare som trots allt inte ville välja vänster och därför hellre röstade på Framstegspartiet än Självständighetspartiet.
Valdeltagandet skulle enligt Islandsbloggen bli 85 procent. Det blev 85,1 procent jämfört med 83,6 procent 2007. 193 934 personer av 227 896 röstberättigade gick till vallokalerna i lördags. 3,2 procent röstade på något annat parti eller blankt och 0,3 procent av rösterna var ogiltiga. Det kan ses som att proteströsterna ökade. I förra valet var 1,4 procent av rösterna blanka, ogiltiga eller på ett oregistrerat parti.
Det blev också ja till samgående mellan Grímsey och Akureyri. 88 procent av ökommunens invånare var för en sammanslagning och 69,3 procent av Akureyriborna. Kommunerna slås ihop från den 1 juni men gemensamma val sker först nästa år. Tills dess fungerar Grímseys kommunfullmäktige som en rådgivande nämnd inom Akureyri.
Med 34 av 63 mandat i alltinget får Island för första gången en vänstermajoritet. Det borgar för en mer handlingskraftig regering än den svaga övergångskoalitionen - i alla frågor utom Europapolitiken.
Vägen till EU är allt annat än rak. Det går visserligen kanske att skrapa ihop en EU-positiv majoritet i alltinget (Socialdemokraterna, Medborgarrörelsen och möjligtvis Framstegspartiet samt eventuellt ett par andra spridda ledamöter som kan tänka sig att gå emot partilinjen) men Jóhanna Sigurðardóttir är alldeles för klok och erfaren för att ge sig in på ett sådant kamikazeprojekt.
Socialdemokraterna vill att det ska gå snabbt. Gröna vänstern vill inte alls. Att köra över Steingrímur Jóhann Sigfússon, som tidigare visat sig kompromissvillig och prestigelös vid tuffa beslut, betyder att Jóhanna Sigurðardóttir riskerar regeringens framtid - vilket vore politiskt självmord efter den position Socialdemokraterna nu har. Som regeringsunderlag finns annars Framstegspartiet och kanske Medborgarrörelsen. Ett samarbete som tveklöst skulle bli lättare när det gäller Europapolitiken, men svårare i princip allt annat.
Självständighetspartiet kommer ständigt att hota med misstroendeförklaring. Även om partiet inte har någon realistisk koalitionspartner utöver Framstegspartiet (Medborgarrörelsen har redan deklarerat att partiet kan tänka sig samarbeta med alla utom Självständighetspartiet - så har även Gröna vänstern) så lär det räcka för att tvinga fram en gemensam hållning från vänstersidan. Förutom själva regeringsbildningen är det just det som de första samtalen mellan partierna har gällt. Presidenten Ólafur Ragnar Grímsson har inte pressat partierna om någon tidpunkt för en ny regering.
Enligt Gröna vänsterns tidtabell kan Island tidigast bli EU-medlemmar 2016 eller 2017. Partiet vill se två separata folkomröstningar - en om förhandlingar och en om själva medlemskapet - och för att sådana ska genomföras krävs konstitutionsförändringar som röstas igenom med val emellan. Då står det som tidigast 2013 i almanackan och EU tros då inte vara sugna på några nya medlemmar på ytterligare några år.
Socialdemokraterna är åtminstone sugna på att klubba en ny konstitution, upplösa och parlamentet och rösta en andra gång om konstitutionen. Vilket skulle kunna innebära en folkomröstning om EU-medlemskap redan i höst och ett möjligt inträde i unionen 2011.
Men taktiken har flera riskmoment. För det första att islänningarnas bräckliga förtroende för politikerna kan naggas i kanten av ett nytt val som kostar runt 200 miljoner isländska kronor. För det andra att ännu ett nyval kan ge helt andra styrkeförhållanden i alltinget. Och för det tredje att en majoritet av islänningarna faktiskt inte vill gå med i EU. Däremot finns en majoritet för att byta ut kronan. Någon valutaunion med Norge blir det inte, men få av dem som vill skrota kronan kan bara nöja sig med euron. Samtidigt är en ensidig anslutning till en annan valuta en tveksam väg. Seðlabanki Íslands fick hård kritik för att bedriva en passiv och felaktig valutapolitik - utan eget inflytande blir det naturligtvis ingen egen penningpolitik alls.
Hur en kompromiss mellan partierna kommer att se ut är svårt att förutsäga. Gröna vänstern kan säkert tänkas släppa kravet på dubbla folkomröstningar men att upplösa alltinget känns betydligt mer tveksamt. Frågan är också om EU-motståndarna Gröna vänstern faktiskt kan kalkylera med att islänningarna säger nej - då är frågan också ur världen för överskådlig framtid.
Socialdemokraterna ogillar allt som innebär förseningar. Partiet pratar glatt om en medlemsansökan redan under Sveriges ordförandeskap som börjar den 1 juli. Frågan är om inte den drömmen är ett sådant inrikespolitiskt kamikazeprojekt att det kommer att stanna vid just en dröm.

86 procent av Islandsbloggens läsare trodde att Socialdemokraternas Jóhanna Sigurðardóttir skulle bli statsminister efter valet. 4 procent tippade Gröna vänsterns Steingrímur Jóhann Sigfússon, 3 procent Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson och 1 procent Framstegspartiets Sigmundur Davíð Gunnlaugsson.
Medan Självständighetspartiet förbereder sig för fyra år i opposition med det lägsta stödet någonsin finns det i alla fall en person som har det lite bättre än tidigare: Davíð Oddsson. Protesterna har tystnat och den förre chefen för Seðlabanki Íslands får nu vara i fred. I en intervju i
Daily Telegraph berättar han vad han sysslar med nuförtiden: Skriver noveller och planterar träd.
Islandsbloggen gör för övrigt ett litet gästspel i senaste numret av
Fokus. För den som bara måste läsa de två sidorna som handlar om Island så finns numret ute i butik till och med i morgon.
Svenskspråkiga medier om valet på Island:
Vänsterregering på Island:
HufvudstadsbladetJohanna hoppas på svensk hjälp:
Dagens NyheterSargat Island väljer ny väg:
Dagens NyheterFörsta vänstermajoriteten i alltinget:
Sveriges Radio"Island kan bara räddas av euron":
Sveriges RadioIslands socialdemokrater valsegrare:
YleHårda tider för Islands höger:
Göteborgs-PostenRödgrön koalition väntas vinna:
Sydsvenskan