En optimistisk men också försiktig Össur Skarphéðinsson mötte pressen efter att formellt ha lämnat in Islands ansökan om EU-medlemskap till sin svenske kollega Carl Bildt i går. Föga förvånande nämnde den isländske utrikesministern fisket som den svåraste frågan i de kommande förhandlingarna.
Men får Island de undantag regeringen kräver och hur går det när islänningarna får rösta? Islandsbloggen tog fram kristallkulan men några entydiga svar blev det inte.
- Det här är verkligen en historisk dag för Island, inledde Össur Skarphéðinsson gårdagens presskonferens och konstaterade att förhandlingarna genom banden mellan Island och EU i praktiken redan är avklarade inom 22 av 35 områden.
Han pratade gärna om vad Island kunde bidra med till det europeiska samarbetet: Konsten att bedriva hållbart fiske ("det finns två torskbestånd i världen som ökar - ett av dem är runt Island"), kunskaper om att utnyttja geotermisk energi och ett närmare samarbete när det gäller säkerhets- och utrikespolitik.
- Vi förväntar oss inga garantier innan vi går in i förhandlingarna. Men om vi ser på de sätt som EU har använt för att värna speciella intressen är jag säker på att vi i slutändan hittar en lösning som är acceptabel för båda parter.
Össur Skarphéðinsson nämnde sin bakgrund som fiskare och konflikterna med brittiska, holländska och tyska trålare som fiskade på de isländska bestånden. Men nu är EU:s fiskepolitik åtminstone på väg åt rätt håll. Och när Carl Bildt talade om utvecklingen mot en tydlig hållbarhetsinriktning på det europeiska fisket svarade Össur Skarphéðinsson att det var "som honung på min tunga".
Han underströk de isländska kraven inför förhandlingarnas början: Fiskekvoter som bestäms regionalt i samråd med experter och fortsatt självbestämmande över hela den exklusiva ekonomiska zonen som tillhör Island.
- Om jag ska vara ärlig så om vi får en dålig uppgörelse om fisket kommer det isländska folket att ilskna till. Det är inte bara en ekonomisk fråga utan också en känslomässig fråga och också en fråga som är besläktad med självständigheten, men folk förstår också att man värnar självständigheten genom att dela den med sina vänner, sa han.
Össur Skarphéðinsson var inte alls sugen på att tala om Icesave-dispyten. Han försäkrade att regeringen gör sitt yttersta för att lösa problemet ("den mest kontroversiella frågan på Island just nu") och Carl Bildt, som ansåg att EU och Icesave är två skilda frågor, trodde inte att den skulle bli ett hinder i de kommande förhandlingarna.
Han ville heller inte binda sig vid någon tidsplan för förhandlingarna och ett eventuellt EU-inträde. I stället konstaterade Össur Skarphéðinsson att det kan ta längre tid än väntat - även om förhållandevis få frågor återstår att lösa så är de som är kvar svåra att knäcka.
Utrikesministern hoppas dock på att kunna använda "det kroatiska fönstret" vilket skulle kunna betyda medlemskap tidigast 2012 men mer sannolikt 2013.
I går utsågs också utrikesnämndens särskilda EU-delegation. En företrädare för varje parti i alltinget kommer att ha regelbundna möten med utrikesministern och förhandlarna.
Socialdemokraternas representant är Þórunn Sveinbjarnardóttir som röstade ja till förhandlingar om EU-medlemskap. Ersättare är Valgerður Bjarnadóttir som också röstade ja. Självständighetspartiets representanter är Bjarni Benediktsson (nej) och ersättaren Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir (avstod), Gröna vänsterns Árni Þór Sigurðsson (ja) och Guðfríður Lilja Grétarsdóttir (avstod), Framstegspartiets Sigmundur Davíð Gunnlaugsson (nej) och Gunnar Bragi Sveinsson (nej) samt Medborgarrörelsens Birgitta Jónsdóttir (nej) och Margrét Tryggvadóttir (nej).
Men hur går det då?
Islandsbloggen trodde länge på ett folkligt nej. Debatten i alltinget var infekterad och både Medborgarrörelsen och Gröna vänstern anses ha svikit sina vallöften. Ändå känns det som att det är nej-sidan som har försvagats något.
Om regeringen lyckas åla sig ur Icesave-uppgörelsen på ett snyggt sätt ökar möjligheterna dramatiskt för ett ja. Om inte kommer delar av Europa att vara stämplade som utpressare när det väl är dags för islänningarna att säga sitt. Och då ökar sannolikheten för att Jóhanna Sigurðardóttirs regering kan glömma EU och EMU för överskådlig framtid.
Nyckeln till förhandlingarna är givetvis fisket. Islands utgångspunkt är inte blygsam: Regeringen vill varken ha EU:s fiskeregler eller några EU-båtar på isländska vatten. Något liknande undantag har EU aldrig tidigare accepterat. Samtidigt har heller inget annat medlemsland varit lika beroende av fisket.
Men att Spanien med en ständigt växande fiskeflotta och stadigt minskande fiskebestånd skulle avstå från att fiska utanför Island? Ytterst tveksamt.
För länder som känner mindre kulturell samhörighet med Island och struntar i de vackra orden om de nordiska ländernas eventuella samhörighet är de förhållandevis välmående fiskbestånden landets trumfkort i förhandlingarna. Jämfört med det överfiskade Medelhavet är Atlanten runt Island en guldgruva som säkert går att utrotningsfiska i ett par decennier innan bestånden kollapsar.
Att länder som Spanien, Portugal och Italien skulle säga nej till att åtminstone få nosa på den rätten utan vidare känns osannolikt.
EU:s fiskepolitik har på Island ett - med all rätt - fruktansvärt rykte. EU är känt för att tillåta utplåningsfiske, se mellan fingrarna med systematiskt över- och tjuvfiske samt ge ovillkorade stöd som i vissa länder (Sverige till exempel) används för att minska fiskeflottan medan i andra (som just Spanien) för att utöka den trots ständiga larmrapporter om allt mindre livskraftiga bestånd.
Nu sneglar visserligen EU på Islands fiskepolitik med hårda kontroller och kvoter som åtminstone ligger hyfsat i samklang med experternas rekommendationer. Island som en experimentverkstad för resten av unionen om det funkar? Kanske är det vägen ut om unionen verkligen vill gå Island till mötes.
EU har också börjat snegla mindre på överstatlighet till förmån för regionala beslut. Det kan också tala för Island.
En möjlig lösning på fiskefrågan är att se till så att de isländska kvoterna kan säljas till vem som helst. Då får staten samma intäkter samtidigt som inget land diskrimineras. Om samtliga fiskare accepterar de rigorösa isländska kontrollerna är åtminstone inte hållbarheten hotad. Däremot ökar det risken för att många fiskare samt anställda inom beredningsindustrin blir av med sina jobb.
En smart union respekterar fiskets betydelse för Island och ger landet långtgående garantier. Då ligger vägen också öppen för ett nytt norskt ställningstagande till EU-medlemskap.
Lantbruket är förstås också en viktig fråga och den tangerar även samma nationella stolthet som fisket. De är näringarna som har burit Island genom svåra tider då som nu.
Här är attityden inte heller lika självklar. Utan undantag för fisket är det sannolikt bara en tidsfråga innan jobben är lika försvunna som fisken ur havet.
Slopade skyddstullar skulle ge betydligt billigare mat - framför allt kött. Den isländska köttproduktionen, framför allt lamm och nöt, har ett oerhört gott rykte men varorna är dyra i en europeisk jämförelse. Och får som strövar omkring på höglandet och samlas in till häst kan förstås aldrig bli lika kostnadseffektivt som horder av hormonmatade kycklingar som trängs i skjul utan dagsljus.
Med EU:s glesbygdsstöd tror Össur Skarphéðinsson att fårbönderna till och med kan få det bättre och att situationen blir oförändrad för mjölkbönderna. Däremot fruktar han att det blir tufft för gårdar som håller gris och kyckling.
Billigare mat står alltså mot bättre kvalitet, trygghet för konsumenten, arbetstillfällen, en levande landsbygd, traditioner, och så vidare. Tillspetsat visserligen - men det är garanterat så det kommer att låta i debatten.
I nätomröstningarna, där urvalet är allt annat än representativt, på de större isländska sajterna efter alltingets ja blev det en oerhört tunn övervikt för nej-sidan. På många landsbygdswebbar är det däremot en klar seger för EU-motståndet.
Socialdemokraterna lyckades med konststycket att få ja till något som en majoritet av alltinget egentligen är emot. Betydelsen av att det blir en i stället för två folkomröstningar ska inte underskattas.
Tanken om ett EU-medlemskap hinner mogna i stället för att ställas på sin spets i en snabbt ihoprafsad folkomröstning. Om Europa visar sig sin från sin bästa sida - utan brittiska och holländska hot och skyhöga räntekrav - kommer det att ge regeringen medvind i den kommande debatten. Även många EU-kritiker längtar också efter att bli befriade från den osäkerhet som den isländska kronan innebär.
Det är minst två år till en folkomröstning om isländskt EU-medlemskap. Mycket kommer att hända innan dess. Den ekonomiska återhämtningen kan bli avgörande för utgången.
Om diskussionen alltjämt handlar om hur många miljarder som regeringen har gjort skattebetalarna ansvariga för genom Icesave blir det knappast ett ja. Då kommer islänningarna att vända ryggen åt de nationer som redan har vänt dem ryggen.
Om ekonomin åter är på väg att blomstra blir det säkert också svårt för ja-sidan. Då blir det tuffare än i dag att hävda att Island är för litet för en självständig valuta och i behov av starkare band för att skapa stabilitet och tillväxt. Men med ett gott förhandlingsresultat försvinner säkert farhågorna om att EU kan hota den ekonomiska återhämtningen.
Om det går lagom bra. Ett omförhandlat Icesave-avtal med lägre ränta och avbetalningstak (förmodligen också ungefär vad som krävs för att få ett ja i alltinget) plus hyfsad ekonomisk återhämtning men ändå med fortsatt ganska hög arbetslöshet, svag och instabil krona, stora hål i statsbudgeten och garantier för ett fortsatt starkt fiske och lantbruk. Tja, då kanske Jóhanna Sigurðardóttir kan bli ännu lite mer historisk den 1 januari 2013.
Här kan du läsa mer om Islands väg mot EU och
här mer om Islands krav inför förhandlingarna.
Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet (Carl Bildt)
Svenskspråkiga medier om utvecklingen på Island:
Island ett steg närmare EU:
Svenska DagbladetFisket splittrar Island inför EU-ansökan:
ProletärenOenighet om strategi för att rädda Island:
Sveriges RadioSvenskspråkiga ledarsidor om Islands väg mot EU-medlemskap:
Handslaget:
AftonbladetNu väntar vi spänt på Norge:
Blekinge Läns TidningIsländsk EU-entusiasm:
Sundsvalls TidningIsländsk kärlek till Europa:
Trelleborgs AllehandaIsland vill vara med:
Eskilstuna-KurirenEnsam är inte stark:
Skånska DagbladetIslands EU-ansökan: Livboj sökes:
Dagens Nyheter
"Nu när krisen har slagit ner har det blivit mycket mera arbetslöshet här. Islänningen är ju fortfarande en arbetsmyra, men i och med att företagen går sämre har de kortat ner arbetstiden på många ställen för att slippa säga upp folk. Så många har fått mer fritid helt ofrivilligt. Fast ändå verkar folk ha börjat fatta att det är helt okej att slappna av och att livet inte bara ska bestå av arbete. Islänningarna är på väg att bli lite mer som mig."
