fredag 17 juli 2009

Island kräver full kontroll över fisket

Det är uteslutet att Island ska anpassa sig till EU:s fiskeregler. Och lantbruket ska skyddas inte bara för sysselsättningens skull utan även för att trygga säker mat för det isländska folket.

Samtidigt som EU-anhängarna jublade åt segern i den avgörande voteringen i alltinget i går var det minst lika många som drog en lättnadens suck. Ett nederlag hade gjort det politiska läget osäkert och kunnat utlösa en regeringskris.

De som för några månader sedan röstade bort Självständighetspartiet från 18 år vid makten hade knappast välkomnat en ny borgerlig regering. Ändå var avståndet till en sådan förmodligen inte mer än två röster. Oppositionens motförslag fälldes med siffrorna 32-30.

Även om regeringen är stukad av den plågsamma och till synes oändliga Icesave-diskussionen och Gröna vänstern riskerar en svekdebatt var gårdagen ändå en glädjens dag för vänsterkoalitionen.

Jóhanna Sigurðardóttir, som för ett knappt år sedan funderade på att sluta med politiken, lyckades med det som fram till finanskraschen framstod som uteslutet: Att föra Island närmare EU. Hon var redan den första regeringschefen i en historisk isländsk vänsterkoalition - nu har Jóhanna Sigurðardóttir också gått i land med en oerhört svår uppgift.

Även om folket fortfarande kan säga nej - i opinionsmätningarna är det alltjämt dött lopp för och emot EU-medlemskap - så är gårdagens triumf tveklöst en av de största i de isländska Socialdemokraternas historia.

Självständighetspartiet offrade mycket under alltingsdebatten utan att nå fram. Partiledaren Bjarni Benediktsson har därmed på fyra månader inkasserat två svidande nederlag: Ett historiskt uselt valresultat och gårdagens EU-omröstning. Att vice ordföranden Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir dessutom oväntat avstod från att rösta när förhandlingarna med EU klubbades skapar ytterligare frågetecken kring ledarduon. Hon hade förväntats vara lojal med Bjarni Benediktsson även när det egna motförslaget fallit.

Båda sidor har onekligen sår att slicka. Men regeringen fick en stor och välbehövlig framgång - om Jóhanna Sigurðardóttirs ministär bara lyckas lösa Icesave-knipan slipper den också det politiska skyttegravskrig som kännetecknat de senaste veckorna. Med en enad regering finns goda möjligheter att visa handlingskraft och ingjuta framtidstro.

Islandsbloggen har läst regeringens 120 038 tecken långa förslag som anger riktlinjerna för förhandlingarna med EU. Det klubbades alltså i alltinget i går och innehåller en diger kravlista på unionen.

35 avsnitt ingår i de kommande förhandlingarna. Vissa kommer att vara snabbt avklarade på grund av EES-avtalet, andra kommer sannolikt att bli svåra och utdragna. Fisket och lantbruket är de givna punkterna som kan bli skillnaden mellan ett ja och ett nej i en folkomröstning.

Den isländska tonen när det gäller fisket är stolt och kompromisslös. När det gäller lantbruket är skrivningarna inte lika skarpa och konkreta. Kanske är det också därför som bönderna har reagerat ännu skarpare på förslaget än fiskarna.

Island säger nej till att dela de egna fiskevattnen med EU och att anpassa sig till unionens fiskepolitik är uteslutet. Mellan raderna sjuder det av misstro mot bristfällig kontroll av tjuvfiske och fortsatt stöd till större fiskeflottor som fiskar på allt mindre bestånd.

Regeringen hoppas på generösa undantag eftersom fisket är så oerhört viktigt för Island. Något som ska bli möjligt dels genom att hänvisa till FN:s regelverk kring exklusiva ekonomiska zoner, dels då EU börjat snegla på Islands väg mot att skapa ett hållbart fiske.

Vidare kräver regeringen att de isländska fiskekvoterna bestäms av inhemska politiker i samråd med egna experter samt ett fortsatt omfattande kontrollsystem. Det är enligt regeringen ett måste för att kunna garantera hållbarheten i den viktiga näringen som i sin tur är avgörande för ekonomin under överskådlig framtid.

Lantbruket måste också skyddas. Ett uttalat stöd till mjölkbönder och andra som håller boskap är ett av huvudmålen i förhandlingarna.

För det anger regeringen flera skäl. Island har ett behov av inhemsk livsmedelsproduktion som skapar säkra, miljövänliga och närproducerade matvaror. På landsbygden skapar också lantbruket viktiga arbetstillfällen och bidrar till att glesbygdsområden inte avfolkas i ännu högre utsträckning. Men lantbruket är också viktigt för landskapet och turismen.

Därför är Island också oerhört nyfiket på EU:s glesbygdsstöd. Bidragen skulle kunna säkra de jobb som redan finns men också bli ett välbehövligt stöd till nya företag och idéer utanför städerna.

Även när det gäller naturtillgångar vill Island ställa sig vid sidan av EU:s regelverk. Regeringen kräver fortsatt självbestämmande över naturtillgångar både på land och i havet och säger nej till all form av överstatlighet. Island tillhör folket, är budskapet från Socialdemokraterna och Gröna vänstern. Även här vill regeringen verka för förnyelsebara energikällor som inte riskerar försörjningen för kommande generationer.

Miljö- och naturvårdsfrågorna bjuder sannolikt bara på ett konfliktområde: Jakten. Island vill även i framtiden ha rätt att jaga val, säl och lunnefågel efter egna fångstkvoter. Här kräver regeringen alltså undantag från vissa artskydd.

Jakten på säl är småskalig och jakten på lunnefågel kraftigt begränsad eftersom beståndet minskar snabbt. Valfångsten är däremot en fråga som har ett helt annat symbolvärde. Gröna vänstern är dock motståndare till all annan valjakt än småskalig kustnära fångst. En sådan eventuell kompromisslösning kanske EU, där motståndet är starkt, är beredda att svälja.

När det gäller exempelvis utsläppsnivåer tillämpar Island redan i stor utsträckning EU-lagstiftning. Island vill även värna den inhemska arbetsrätten och den offentliga sektorn. Utrikes- och försvarspolitiken tros inte heller utgöra något hinder för förhandlingarna. 21 av EU:s 27 medlemsländer är redan Nato-medlemmar liksom Island.

Regeringen strävar efter att så snart som möjligt även få inträde i EMU. Det kommer visserligen att ta många år innan Island formellt uppfyller villkoren i Maastricht-avtalet. Under tiden hoppas regeringen på europeiska stödåtgärder för kronan. Exakt hur det ska gå till framgår inte av regeringens planer.

Island kommer sannolikt även att försöka behålla nuvarande tullbestämmelser. Om undantagen inte tillåts skulle till exempelvis viss USA-import kunna bli dyrare.

Att ansöka om EU-medlemskap kostar Island minst en miljard. Kostnaderna för departementen uppgår till omkring 400 miljoner isländska kronor och att att översätta ungefär 50 000 sidor EU-lagstiftning till isländska som väntas uppgå till ungefär 590 miljoner.

Regeringens drömscenario är förhandlingsstart i februari 2010 och avslutning sommaren 2011. Då skulle Island kunna gå med i EU redan i januari 2012 efter en folkomröstning på hösten 2011. Men ett mer realistiskt inträdesdatum är den 1 januari 2013.

Här kan du läsa mer om gårdagens beslut att inleda förhandlingar om villkoren för EU-medlemskap.

Svenskspråkiga ledarsidor om gårdagens omröstning:
Välkomna! Aftonbladet
Välkomna in i EU! Svenska Dagbladet
Islands jakt på trygghet: Kvällsposten
Islands behövs i unionen: Norra Skåne
Island och EU: Sundsvalls Tidning
Viking söker nödhamn: Helsingborgs Dagblad
Island och EU: Nya Wermlands-Tidningen