Anders Borg om Icesave i riksdagen

Tre frågor dröjer sig kvar efter att ha läst protokollet från riksdagsdebatten mellan finansminister Anders Borg och vänsterpartisten Ulla Andersson om Sveriges hjälp till Island.

För det första: Han beskriver sin brittiske kollega Alistair Darling som "en mycket ansvarsfull politiker med stor känsla av solidaritet också för Island". Vidare hävdar Anders Borg när det gäller insättningsgarantin för Icesave att "alldeles strax före krisen valde man från Islands sida att bekräfta att man står bakom detta insättningsgarantidirektiv" samt att terrorstämplingen av Landsbanki, den isländska centralbanken och finansdepartementet var ett agerande "som åtminstone jag som svensk i efterhand kan beklaga".

Det här är riktigt intressant. Den ansvarsfulle Alistair Darling påstod sig nämligen ha fått motsatt besked om insättningsgarantin. Det är visserligen väl känt att Darling talade osanning om detta när han motiverade terrorstämplingen, betyder det att även Borg vet att Darling ljög inför tv-kamerorna?

För det andra: Anders Borg kräver att Island måste "leva upp till sina internationella åtaganden" för att lånen från Sverige ska betalas ut. Eftersom såväl alltinget som presidenten Ólafur Ragnar Grímsson redan i somras godkände ett avtal med något mildare villkor - vilket Storbritannien och Nederländerna inte accepterade - är den enda rimliga tolkningen av den svenska regeringens ståndpunkt att det är britternas och nederländarnas syn på huruvida Island fullgör sina förpliktelser som gäller. Insättningsgarantin lovade Island att stå för redan då, om än med ett avbetalningstak anpassat till BNP som inte EU-länderna godkände.

Anders Borg säger vidare att "ansvaret i den här frågan [är] väldigt tydligt. Vi har ett insättningsgarantidirektiv." Från regeringens sida är det alltså även här EU-linjen som gäller, Sveriges Riksbanks expert har därmed enligt Anders Borg fel om det juridiska ansvaret för Icesave.

För det tredje: Anders Borg förnekar att det skulle finnas någon spricka i den gemensamma nordiska hållningen i Islandsfrågan: "Vi har förhandlat fram gemensamma skriftliga kommentarer där Sverige, Norge, Danmark och Finland har på kommatecknet samma uppfattning."

Den tolkningen går onekligen att diskutera. Visserligen har samtliga villkorat lånen med IMF:s översyn som bland annat Sverige blockerar på grund av oklarheterna kring Icesave. Men Norge har villkorat utbetalningen till just IMF medan Sverige och Danmark villkorat den även till Icesave.

Om uppfattningen är gemensam så är det åtminstone inte så den har uppfattats på Island, varken hos regeringen eller bland befolkningen. Där ses Norge som den i särklass mest Islandsvänliga nationen, medan Sverige och Danmark är de som pekas ut som Storbritanniens och Nederländernas springpojkar med Finland någonstans mitt emellan de båda ytterligheterna.

Andra intressanta avsnitt ur debatten:

Anders Borgs sågning av statsminister Geir H. Haardes regering och Seðlabanki Íslands-chefen Davíð Oddsson:

"Mitt förtroende för den dåvarande isländska regeringen och den dåvarande isländska centralbanksledningen är mycket begränsat. Jag tror att det är en uppfattning som många i det internationella samfundet delar med mig. Jag tror att det också påverkade hur andra agerade."

Jóhanna Sigurðardóttirs regering åtnjuter däremot större förtroende:

"Den nuvarande regeringen när det gäller finanspolitiken, hanteringen av bankerna och förhandlingarna kring Icesaveavtalet har agerat med ett mycket stort ansvarstagande. Det är min bestämda bild att både statsministern och finansministern har gjort sitt yttersta för att reda ut den utomordentligt besvärliga situation som man har hamnat i."

Och så här säger Anders Borg om Ólafur Ragnar Grímssons beslut att inte skriva under Icesave-lagen:

"Jag ... kan bara beklaga att presidenten valde att agera på det sättet. Det har försenat återhämtningen på Island, ställt till internationell oreda och inte gynnat den internationella trovärdigheten."

Riksdagens snabbprotokoll
2009/10:74
Fredagen den 12 februari

16 § Svar på interpellation 2009/10:196 om svenskt bistånd till det isländska folket

Anf. 87 Finansminister ANDERS BORG (m):
Fru talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag avser att bistå det isländska folket och underlätta en omförhandling av Icesaveavtalet, om jag avser att villkora Sveriges utbetalningar beroende på om Icesaveavtalet antas samt om folkomröstningsresultatet kommer att påverka mitt agerande.
Jag delar frågeställarens oro över att det isländska folket har blivit hårt prövat i finanskrisens spår. Sverige stöder Island och dess regering i deras ansträngningar för ekonomisk återhämtning genom att tillsammans med övriga nordiska grannländer bistå med lån på total 1 775 miljoner euro till Island, där Sverige står för 495 miljoner euro. Utlåningen sker inom ramen för Internationella valutafondens, IMF:s, stabiliseringsprogram och utbetalning sker i takt med att IMF:s styrelse godkänner översyner av programmet. Sverige deltar också aktivt i det internationella arbetet för att förstärka tillsynen över finansmarknaderna.
Efterlevnad av EG:s insättningsgarantidirektiv är obligatoriskt för alla EES-länder inklusive Island.
De nordiska långivarna har som ett generellt villkor för långivningen att Island fortsätter att leva upp till sina internationella åtaganden, inklusive vad som gäller enligt insättningsgarantidirektivet. Jag vill uppmärksamma interpellanten på att riksdagens finansutskott har bedömt att detta är ett rimligt krav. Jag välkomnar den isländska regeringens ambitioner på detta område.
Vad gäller villkoren i det så kallade Icesaveavtalet är detta i första hand en fråga för låntagaren Island och långivarna Nederländerna och Storbritannien. Jag hoppas att en lösning på Icesavefrågan kan nås som är acceptabel för alla parter. Därigenom skulle förtroendet för Island på de internationella marknaderna stärkas och landets ekonomiska återhämtning stödjas.
Jag vill inte spekulera om folkomröstningen. Vi kommer att fortsätta att följa och bedöma utvecklingen.
Avslutningsvis vill jag konstatera att Sverige ser positivt på att inleda förhandlingar med Island om medlemskap i EU under våren.

Anf. 88 ULLA ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag tackar statsrådet. Först och främst vill jag instämma i att det är mycket bra att Sverige lånar ut pengar till ett Island som sitter i en väldigt svår sits. Den isländska regeringen kläms mellan den vrede som det isländska folket med all rätt både känner och uttrycker och de internationella förbindelser som sätts på prov, även deras internationella trovärdighet.
Island har drabbats väldigt hårt av finanskrisen. Island var en av de mest reglerade finansmarknaderna fram till de avregleringar man gjorde under 90-talet. Man lämnade då ett stort ansvar till finansmarknadens aktörer och började bygga en ny ekonomi, som inte längre enbart skulle bygga på fiske och energi, utan också på en finansmarknad. Så länge allt gick bra kom det inte några större protester från vare sig Storbritannien eller Holland, trots att de egentligen kanske skulle ha ifrågasatt de erbjudanden som sparfonden från Icesave gav.
Det ansvar som finansmarknaden brast i är det nog många politiker som nu bittert erfar att de aldrig skulle ha givit. I dag sitter Island med en statsskuld på 120 000 per invånare. Om man jämför det med svenska mått kan man säga att det är 1 000 miljarder i ökad statsskuld. Icesaveavtalet motsvarar ungefär halva Islands bnp. Den ränta som nu ifrågasätts och diskuteras väldigt mycket motsvarar halva sjukvårdsbudgeten på Island. Det är en ränta på 5 ½ procent.
Island har som sagt drabbats väldigt hårt. Det är nu många som lämnar landet. Det är många som har förlorat sina jobb. Jag läste i ett mejl häromdagen att Reykjavik är som en spökby under veckorna. Det isländska folket har mobiliserat sig, först genom en ”kastrullrevolution”, där man krävde nyval och fick ett sådant; den borgerliga regeringen fick avgå och den rödgröna tillträdde. Nu har man återigen mobiliserat sig och fått igenom en folkomröstning. En fjärdedel av Islands befolkning står bakom det kravet.
Icesaveavtalet har pressats fram av framför allt Storbritannien, men också av Spanien, som har hotat med att försvåra EU-medlemskapsansökan. Jag menar verkligen att den processen kan ifrågasättas. Storbritannien har använt en terroristlagstiftning för att frysa Islands tillgångar och tvinga fram försäljningar som i en mycket svår situation troligtvis har gett mindre betalt tillbaka och på så vis också försvårat Islands process. Det pågår nu en juridisk process i Storbritannien mot det sätt lagstiftningen har använts på. På Island pågår också självklart rättsprocesser. 25–30 personer har delgivits misstanke om brott, och ytterligare 15 utreds.
Det är självklart tvivelaktigt både moraliskt och filosofiskt om ett folk ska tvingas bli skyldigt att betala, var och en, för något som några få har gjort och delgivits brottsmisstanke om. Men nu har man undertecknat en internationell förbindelse. Det avtal som har framförhandlats är dock som synes väldigt svårt att få stöd för hos det isländska folket. Nu kunde jag läsa i dag på morgonen att det har rört på sig. Jag undrar om finansministern har några nyheter i den frågan. Det skulle vara roligt att ta del av sådana. Jag har förstått att man troligtvis har lyckats få bort räntan, att man har en förhandlare från USA och att man ställer krav på Island att även oppositionen ska vara med på avtalet för att man ska kunna få till stånd en förändring. Men finansministern kanske har lite bättre information än jag har.

Anf. 89 Finansminister ANDERS BORG (m):
Fru talman! Man ska naturligtvis vara utomordentligt försiktig med att recensera grannländernas regeringars agerande. Men om jag nu ändå skulle göra ett undantag från den regeln skulle jag säga att den nuvarande regeringen när det gäller finanspolitiken, hanteringen av bankerna och förhandlingarna kring Icesaveavtalet har agerat med ett mycket stort ansvarstagande. Det är min bestämda bild att både statsministern och finansministern har gjort sitt yttersta för att reda ut den utomordentligt besvärliga situation som man har hamnat i.
Icke desto mindre är ansvaret i den här frågan väldigt tydligt. Vi har ett insättningsgarantidirektiv. Så sent som alldeles strax före krisen valde man från Islands sida att bekräfta att man står bakom detta insättningsgarantidirektiv. Det är också gällande, givet att man är en del av den ekonomiska zonen.
Länder måste leva upp till sina internationella förpliktelser. Man kan inte komma ifrån att man har ansvar för sitt banksystem när banksystemet går över gränserna. Varje ansvarsfull nation måste leva upp till detta.
En del av det ansvarsfulla agerandet från den nuvarande regeringen är att man har förhandlat fram ett Icesaveavtal tillsammans med Storbritannien och Holland. Men presidenten, som såvitt jag kan bedöma har agerat utifrån olika överväganden, har valt att blockera den uppgörelse som den isländska regeringen valde att anta.
Jag vill inte spekulera om vilka eventuella samtal och processer som pågår. Utifrån min utgångspunkt är det naturligtvis av betydande värde om islänningarna brett över partigränserna och tillsammans med holländare och engelsmän kan hitta ytterligare steg framåt som gör att situationen hanteras på ett sätt som är förenligt med att vi ser en återhämtning på Island och att man samtidigt lever upp till sina internationella förpliktelser.
Det är självklart att Sverige ska vara solidariskt med Island. Det har varit utgångspunkten för hela vårt agerande. Det är lika självklart som att Island ska leva upp till sina internationella förpliktelser. Man kan beklaga när länder har fört en ansvarslös ekonomisk politik och försatt sig i stora bekymmer. Men det är tyvärr så att vägen ur sådana bekymmer är att man vidtar åtgärder, tar ansvar, samlar ihop sig och gör det som krävs. Där har nu islänningarna tagit viktiga steg på vägen. Kan vi hjälpa dem på vägen kommer vi självklart att göra det.
Det är inte så att Sverige och de andra nordiska länderna agerar ensamma, utan vi agerar tillsammans. Vi har haft en samsyn på den avgörande punkten att vi ska agera utifrån att Island ska stödjas och att de ska uppfylla sina internationella åtaganden. Vi är gubevars normalt sett anhängare av ordningen att även stater är underställda lagar och regler, ordning och reda. Man kan bara känna djupt för det isländska folket som har drabbats av en spekulationsekonomi som har gått över styr och av en regering och en centralbank – nu talar jag om de tidigare – som inte förmådde hantera situationen på ett sätt som var förenligt med samhällsekonomisk stabilitet. Det är naturligtvis glädjande att den nuvarande regeringen visar ett stort ansvarstagande. Vi kan ha en förhoppning om att diskussionerna som nu pågår på Island kan leda fram till något som underlättar situationen.

Anf. 90 ULLA ANDERSSON (v):
Fru talman! Det har varit mycket tydligt att den isländska regeringen tänker ta sitt ansvar och följa de internationella överenskommelserna. Det är man mycket tydlig med. Det man egentligen vill ha hjälp med är att förhandla om avtalet, som har väckt sådan ilska hos det isländska folket. Jag tror att också finansministern anser att en ränta på 5 ½ procent är lite väl saftig i det här fallet och egentligen på intet sätt hjälper Island till återhämtning utan snarare hjälper till att stjälpa islänningarna, även om jag tror att de kommer att reda ut detta.
Finansministern tog inte alls upp det, men jag menar att Storbritanniens agerande i det här fallet måste ifrågasättas. Den lagstiftning man har använt kan inte sägas vara juridisk för detta område. Det är en terroristlagstiftning. Man har pressat fram försäljningar av isländsk egendom till priser som man, såvitt jag kan förstå, hade kunnat få bättre längre fram. Man har tvingat fram förändringar för att få fram likviditet i ett läge där det var väldigt svårt över huvud taget över hela världen på finansmarknaden. Därför skulle det kännas lite bättre om finansministern kunde problematisera kring detta. Det känns lite märkligt att vi så ensidigt ställer oss bakom Storbritannien som jag tycker att finansministern gör. Man har fryst utbetalningarna till Island, vilket i sin tur självklart försvagar valutan ytterligare och försvårar islänningarnas situation.
Jag hade hoppats på att Sverige oavsett hur avtalet kommer att utformas och se ut skulle ha varit tydligt med att vi tänker betala ut de här pengarna för vår del. Det har Norge gjort. Även till exempel Polen och Färöarna har tidigare inte ens ställt krav på att avtalet ska hållas utan menar på att det isländska folket och den isländska regeringen måste handha de här avtalen på det sätt de finner bäst.
Jag skulle gärna vilja höra lite mer om hur finansministern ser på Storbritanniens agerande. Jag menar att det inte precis har underlättat situationen. Man har dessutom hotat att man ska motarbeta Islands EU-medlemskap. Det har även Spanien som nu har ordförandeklubban gjort. Sådana processer stöder inte Island och det isländska folket i det här läget.
Till sist tycker jag återigen att Sverige skulle kunna ha en väldigt aktiv och konstruktiv roll och försöka driva fram processen. Jag skulle gärna vilja höra de senaste nyheterna från förhandlingarna om finansministern på något sätt kan säga något om vad som pågår.
Jag vet att det inte är offentligt ännu på Island, i varje fall enligt vad jag har förstått. Det kan vara lite svårt, men ryktena går.

Anf. 91 Finansminister ANDERS BORG (m):
Fru talman! Ulla Andersson har på ett väldigt tydligt sätt belyst varför jag inte kan ge mig in i den diskussionen oavsett vilken information jag har i situationen som den nu är.
Sverige har varit väldigt pådrivande i hanteringen av Island. Vi har för de nordiska ländernas räkning haft ansvaret för att förhandla fram IMF-avtal och annat för att få ordning på detta. Vi är ordförande i den nordisk-baltiska kretsen och har haft det uppdraget från de nordiska länderna.
Det är inte heller så som Ulla Andersson antyder att det skulle finnas olika hållning mellan de nordiska länderna. Vi har förhandlat fram gemensamma skriftliga kommentarer där Sverige, Norge, Danmark och Finland har på kommatecknet samma uppfattning. Eftersom jag själv har fört en del av de samtalen kan jag försäkra om att så är fallet.
Vi ska komma ihåg att Icesaveavtalet förhandlades fram av den nuvarande isländska regeringen. Alla de villkor som låg i det godtog man och ansåg vara rimliga. Det var den bedömning man gjorde i Storbritannien, i Nederländerna och på Island. Därefter kommer presidenten in och agerar.
Den isländska regeringen valde vid det tillfället att beklaga presidentens beslut att lägga veto mot detta beslut. Jag delar till fullo den isländska regeringens hållning och kan bara beklaga att presidenten valde att agera på det sättet. Det har försenat återhämtningen på Island, ställt till internationell oreda och inte gynnat den internationella trovärdigheten.
När man värderar ländernas agerande i detta tror jag att man ska vara medveten om att det finns en hel del bekymmer att fundera på när man ska lägga ut skuldbördan. Har man stått upp för det ansvar man har enligt internationella konventioner? Har man givit korrekta och fullständiga svar om sitt agerande när frågor har ställts? Har man under den här processen följt de avtal och villkor man själv har satt sitt namn under?
Eftersom jag själv var djupt involverad i processen under de avgörande dagarna när detta skedde får jag också erkänna att mitt förtroende för den dåvarande isländska regeringen och den dåvarande isländska centralbanksledningen är mycket begränsat. Jag tror att det är en uppfattning som många i det internationella samfundet delar med mig. Jag tror att det också påverkade hur andra agerade.
Alistair Darling, finansminister i Storbritannien, för att ta ett exempel på en av de berörda parterna som jag vid upprepade tillfällen talat med detta om, är verkligen inte en orimlig person. Det är en mycket ansvarsfull politiker med stor känsla av solidaritet också för Island. Men man hamnade i en situation där man agerade på ett sätt som åtminstone jag som svensk i efterhand kan beklaga.
Jag tror att vi ska vara lite försiktiga när vi ska fördela skuldbördan mellan olika regeringar. I mitt fall är det inte så att vi kan avskriva den tidigare isländska regeringens skuld för hur man agerade under detta förlopp. Nu har man på Island en regering som försöker lösa situationen. Man försöker att samla ihop en bred enighet kring detta utifrån en ambition att hitta en väg framåt. Allt vi kan göra är att stödja en sådan process så gott vi kan.

Anf. 92 ULLA ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag tror att det är många som ifrågasätter den förra isländska regeringen och dess agerande. Det var väl också därför som det så småningom blev ett nyval. Man var mycket besviken, och det har förekommit mycket konstigheter. Det tror jag att vi är många som instämmer i.
Det som känns märkligt är att det avtal som man under hård press fick skriva under inte hade rimliga villkor. Utifrån finansministerns skrivning kan jag tänka lite hur det har gått till. Det var också utifrån en juridisk process som var väldigt svår på Island.
Man känner som islänning: Här ska jag stå och betala. Vi får sämre sjukvård, skola och alltihop. Vi förlorar jobben och kontorsytor står tomma för att några få aktörer på finansmarknaden inte har tagit sitt ansvar. Det gjorde inte heller den dåvarande isländska regeringen.
Inte heller Storbritannien och Holland har väl agerat på något sätt och ifrågasatt bankernas agerande i deras länder. Man kan tycka att någon varningsklocka skulle kunna ha ringt när man såg hur bankerna arbetade och vilka erbjudanden de hade.
En annan fråga som jag vill lyfta upp är att IMF som organisation har ställt väldiga krav på avregleringar. Nu kommer man efteråt och vill ställa till rätta. Det finns en hel del att diskutera kring det.
Jag hoppas att omförhandlingen av Icesaveavtalet ska göra att man får igenom detta också på Island, att det isländska folket kan börja en process för återhämtning tillsammans och att det ska gå vägen.
De har en tuff tid framför sig. Men jag hoppas att processen nu åtminstone kan påbörjas och att det vid folkomröstningen ska finnas ett nytt framförhandlat avtal att ställa sig bakom.

Anf. 93 Finansminister ANDERS BORG (m):
Fru talman! Jag kan helt instämma med det som Ulla Andersson säger och helt dela hennes ambitioner på det här området. Vi skulle naturligtvis i grund och botten önska att situationen löses på ett sådant sätt att Island återkommer till världssamfundet som en väl fungerande ekonomi. Det är allas vår ambition. Jag har inte så väldigt mycket mer att tillägga än att jag vill tacka för interpellationen och den intressanta diskussion vi har haft.

Överläggningen var härmed avslutad.

Hämtat från riksdagens hemsida. Uppsnappat av Batus, tack!