Magnús Þorsteinsson tvingas betala 1,5 miljarder isländska kronor till Straumur-Burðarás. Den nu konkursade affärsmannen gick i borgen för ett lån som gick till köpet av fem procent av aktierna i Icelandic Group. Héraðsdómur Norðurland eystra fastslår i en dom att Magnús Þorsteinsson ska återbetala lånet.2005 lånade Bom fjárfestingar 930 miljoner isländska kronor för att köpa fem procent av aktierna i Icelandic Group. I styrelsen fanns Baldur Guðnason och Steingrímur Pétursson. Säkerheten för lånet var just de aktier som Bom fjárfestingar köpte.
Året därpå krävde Straumur-Burðarás ökad säkerhet för lånet. Magnús Þorsteinsson gick då in och tog personligt ansvar för lånet.
I samband med finanskraschen hösten 2008 avnoterades Icelandic Group från börsen och aktierna blev i princip värdelösa. Straumur-Burðarás vände sig då till Magnús Þorsteinsson och Bom fjárfestingar för att kräva tillbaka lånet.
Magnús Þorsteinsson ville över huvud taget inte kännas vid något ansvar för Bom fjárfestingar. Inför Héraðsdómur Norðurland eystra hävdade han att han aldrig varit en del av bolaget och att han hade blivit lovad att borgensåtagandet aldrig skulle bli aktuellt. Han ska heller inte ha tjänat något på att gå i borgen för lånet.
Tingsrätten underkänner Magnús Þorsteinssons försvar. Bortförklaringarna upphäver inte det juridiska ansvaret. Dessutom heter det i domen att hans uppgifter inte är trovärdiga. Bara några veckor före han gick i borgen för lånet köpte nämligen ett utländskt bolag - med Magnús Þorsteinsson som storägare - Bom fjárfestingar. Även då talade han med Straumur-Burðarás, som krävt större säkerhet för lånet, om köpet. Att Magnús Þorsteinsson inte ska ha känt till Bom fjárfestingars utsatta ekonomiska läge är därför osannolikt.
Magnús Þorsteinsson döms nu till att betala 930 miljoner kronor plus ränta, totalt 1,5 miljarder, till Straumur-Burðarás. Bankens före detta styrelseordförande är Björgólfur Thor Björgólfsson, som tillsammans med just Magnús Þorsteinsson och Björgólfur Guðmundsson genom bolaget Samson köpte Landsbanki 2002.
Magnús Þorsteinsson blev i maj 2009 den förste isländske affärsmannen att försättas i personlig konkurs på grund av skulder knutna till finanskraschen. Han bor nu i Sankt Petersburg. Han hävdade tidigare inför Héraðsdómur Norðurland eystra att flytten gjorde att den isländska domstolen inte kunde försätta honom i konkurs, men så blev ändå fallet eftersom kraven lämnades in till rätten före ändringen i folkbokföringen.
Även Jón Ásgeir Jóhannesson krävs på stora summor. Investmentbolaget Fons konkursförvaltare Óskar Sigurðsson kräver att han betalar tillbaka en miljard isländska kronor som han fick insatt på sitt privata bankkonto som en personlig gåva eller lån från Fons.
Enligt RÚV bokfördes utbetalningen hos Fons vid inte mindre än tolv olika tillfällen. Något som kan tyda på att bolaget försökte dölja transaktionen.
Det har spekulerats om att Jón Ásgeir Jóhannesson nu skulle försöka göra sig kvitt den besvärliga miljarden genom att pumpa in pengarna i den blödande mediekoncernen 365, som väntas få ett miljardtillskott i veckan. Det tillbakavisas av direktören Ari Edwald som säger till Morgunblaðið att minst 60 procent av det nya kapitalet kommer från andra än Jón Ásgeir Jóhannesson.
Fons ägare, Pálmi Haraldsson och Jóhannes Kristinsson, krävs också på pengar av konkursförvaltaren. Matthews Holding, ett Luxemburgregistrerat bolag under ägarduons kontroll, ska betala 4,2 miljarder.
Och Pálmi Haraldssons bolag Fengur krävs på 3,5 miljarder. Fengur köpte flygbolaget Astraeus just före det gick i konkurs i februari 2009. Kravet återspeglar Astraeus verkliga värde och inte den uppblåsta summa som bolaget värderades till när det bytte ägare, skriver Morgunblaðið. Astraeus flyger för Iceland Express.
Kraven på Fons konkursbo uppgår enligt Morgunblaðið till cirka 30 miljarder isländska kronor. Glitnir, där Jón Ásgeir Jóhannesson var storägare, är den störste fordringsägaren med krav på 23,7 miljarder.
Ólafur Ólafsson, tidigare storägare i Kaupþing bosatt i Luxemburg, har det inte heller lika fett längre. Nu säljer han nämligen sin Ferrari F 430 F1 Hamann genom en bilhandlare i Reykjavík. Prislappen går på 59 miljoner isländska kronor för fordonet som marknadsförs som "den utan tvekan häftigaste sportbilen på Island i dag!" Försäljaren hälsar genom annonsen att Ólafur Ólafsson kan tänka sig byte till en billigare bil.
Här kan du läsa domen från Héraðsdómur Norðurland eystra i sin helhet, här om Björgólfur Guðmundssons konkurs och här om Magnús Þorsteinssons konkurs.
