
Under 1800- och 1900-talen var hajfisket ortens livsnerv. Ibland kunde arton roddbåtar med mellan sju och tio fiskare i varje samtidigt ge sig ut på havet för att fiska haj.
Men Gjögurs storhetstid är sedan länge förbi. Under stora delar av året är den lilla fiskebyn helt öde. På sommaren lever den upp en smula då sommargästerna tar husen i besittning.

Gjögur är dock inte helt öde under vinterhalvåret. Två gånger i veckan om vädret tillåter trafikeras ortens flygplats från Reykjavík. Oavsett väder och vind finns här också en fyr rest 1921, en väderstation och en av få heta källor i Strandirregionen.
Vintertid är det också flygplatsen i Gjögur som gör det möjligt för befolkningen i Árneshreppur, Islands mest isolerade kommun, att leva någorlunda normalt. Flyget innebär post, varuleveranser och möjligheten att lämna glesbygden för en stund.
Sedan januari 2007 är det Flugfélagið Ernir som trafikerar Gjögur. Mellan 2004 och 2006 drev Landsflug trafiken.

Banans längd är 927 meter. Någon räddningsstyrka finns inte i Gjögur, men en brandbil finns enligt katastrofplanen i en av flygplatsbyggnaderna. Om en olycka inträffar dröjer det annars vid gynnsamma förhållanden mellan en och två timmar innan räddningstjänsten kan vara framme, antingen via landsvägen från Hólmavík eller båt från Skagaströnd.
Därför kontaktas samtliga kommuninvånare - vid årsskiftet 50 personer - vid en eventuell olycka genom sms och mobilsamtal. Den flygplatsanställde fungerar då som räddningsledare i det inledande skedet.
Vid en övning 2008 deltog drygt hälften av befolkningen. Samtliga fick också tre dagars utbildning. Samma år genomfördes samma övning och utbildning på Grímsey, ön norr om det isländska fastlandet som också kan ta ett par timmar att nå vid en eventuell olycka. Även där var resultaten mycket goda, enligt en rapport från Rikspolisstyrelsen.
Här kan du läsa mer om Gjögur och Árneshreppur.