
2007 rankades Björgólfur Thor Björgólfsson av Forbes som världens 249:e rikaste man och utropades till Islands första miljardär. Ett år senare kollapsade hans imperium, där navet utgjordes av Landsbanki och Straumur-Burðarás, mer eller mindre över en natt. Under den sista månaden före kraschen lånade bolag under Björgólfur Thor Björgólfssons kontroll omkring 100 miljarder kronor från isländska banker.
Icesave-tvisten tycks vara en näst intill oändlig och kostsam följetong för det isländska folket. Att räkningen för utlandsäventyren hamnar hos islänningarna i stället för Björgólfur Thor Björgólfsson har förstås inte varit något vidare för hans popularitet.
I samband med att krisrapporten presenterades i måndags visade det sig att sju tidigare ministrar och ämbetsmän riskerar att ställas inför landsdomstol. Även kritiken mot toppar inom näringslivet är hård. Bankchefer anklagas för att ha använt bolagen som en förlängning av sin plånbok, samt inte sett eller struntat i de tecken som pekade på att tillgången till kapital var på väg att försvinna.
Av de 147 personer som förhördes av utredarna ansåg sig inte en enda bära något ansvar för finanskraschen. Men nu gör alltså Björgólfur Thor Bjorgolfsson något av en helomvändning, och ber i Fréttablaðið det isländska folket om ursäkt för sina tillkortakommanden:
"Jag vidhåller att jag för egen del vid varje tillfälle har fattat beslut som jag anser varit kloka och riktiga, och jag anser att jag inte har brutit mot några lagar. I en snäv bemärkelse har jag mitt på det torra. Men när jag ser mig omkring och ser konsekvenserna av kraschen vill jag förklara min ståndpunkt. Jag skulle ha haft bättre omdöme och jag skulle ha varit mer beslutsam i min vilja att ta ett större ansvar för det isländska näringslivet."
Björgólfur Thor Björgólfsson skriver vidare att han välkomnar utredningen, även om han inte håller med om alla slutsatser. Att finansmarknaderna kollapsade var en avgörande faktor för kraschen, liksom det svaga stödet från regeringen. Björgólfur Thor Björgólfsson medger att "tiden visat att mina åtgärder var för små och kom för sent", men ser sig långt ifrån som ensam ansvarig för kollapsen:
"Inom näringslivet väntade vi på lösningar och ledarskap från regeringen. Politikerna hade tveklöst väntat på att vi skulle komma med lösningar. När det gällde ville inte politikerna pröva den väg vi ville gå, och vi förstod inte vilket mål regeringen hade. En sådan situation får inte komma oväntat när oron och osäkerheten råder. Men under sådana omständigheter måste folk kliva fram, sluta att se enbart till egna intressen och samarbeta. Vi lyckades inte. Ingen steg fram och fattade beslut. Alla väntade på andra."
Statsminister Geir H. Haarde får alltså ännu en gång kritik för sitt haarderande, oförmågan att ta viktiga beslut. Men mellan raderna finns också kritik mot Davíð Oddsson och Seðlabanki Íslands, som efter det misslyckade förstatligandet av Glitnir präglades av kaos och, enligt förhör i krisrapporten, ointresse för att försöka få bankerna att gå samman.
"Men jag tänker inte fly från mina beslut eller passivitet. Varje islänning bär ansvaret för sin egen ekonomi och de beslut han tog. Jag är inget undantag. Jag arbetar för närvarande med en uppgörelse för mina skulder och kan förklara det bättre senare. Det är klart att även om stora tillgångar tillfaller fordringsägarna kommer jag även fortsättningsvis att arbeta för deras räkning under obestämd tid tills jag har gjort upp med dem till fullo. Jag är fast besluten att avsluta mitt arbete med heder."
Björgólfur Thor Björgólfsson vill alltså göra rätt för sig. Men han skriver också, indirekt, att det inte var Landsbankis fel att många islänningar tecknade myntkorgslån eller investerade i värdepapper. Det är varje individs ansvar om någon påverkades av bankens marknadsföring. Brevet slutar sedan i samma tonläge som det börjar:
"Jag ber islänningarna om ursäkt för att inte ha gjort bättre ifrån mig."
Vilhjálmur Bjarnason, lektor i ekonomi vid Háskóli Íslands i Reykjavík, sågar i Vísir ursäkten jäms med fotknölarna:
"Det här är inte en ursäkt, snarare en förnekelse. ... Genom att be om förlåtelse har man förändrat sitt synsätt. ... Men det finns inte hos Björgólfur. Hans ursäkt är ett rättfärdigande. ... Den enda riktiga ursäkten vore att han återlämnade folket de pengar som han fått. Björgólfurs brev, som jag är säker på att inte han själv utan assistenen Ásgeir Friðgeirsson har skrivit, är inget annat än ett rättfärdigande."
Även Andrés Jónsson, pr-konsult vid Góð samskipti, anser att Björgólfur Thor Björgólfssons ursäkt är naiv och brister i ärlighet. Han säger till Pressan att den också visar hur främmande Björgólfur Thor Björgólfsson är det isländska samhället av i dag.
Här kan du läsa mer om krisrapporten.
På Islandsbloggen i eftermiddag: Davíð Oddsson och kaoset på Seðlabanki Íslands.
Foto: Actavis