"Det verkade inte bättre än att naturen gav uttryck för sitt ogillande, att den, precis som vi, kände sig kränkt. Ja, egentligen var alla övertygade om att lavakanalerna under jökeln nådde djupt ner i folkmedvetandet, och att det alltså var vår egen vrede, harm, hopplöshet och förfäran som slet sig igenom den tjocka glaciären och sprutade upp i luften. Vad ni ser, vad ni upplever, är alltså inte bara ett vulkanutbrott, utan ett vrål från ett helt folk, dess besvikelse, ett folks morsesignaler. Det är ett skri."Jón Kalman Stefánsson skriver i Sydsvenskan om vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökull och utredningen av finanskrisen.
Foto: Einar Falur Ingólfsson/Weyler förlag
