I dag offentliggörs den 2 000 sidor långa rapporten om finanskraschen. Davíð Oddsson, en av utredningens förväntade huvudpersoner, har lämnat landet och befinner sig på okänd ort.Rapporten har försenats i ett halvår. När den nu till sist når alltinget blir det utan pompa och ståt, men tämligen välregisserat. 12.00 svensk tid överlämnas utredningen till alltinget, 12.15 offentliggörs den på nätet och 12.30 inleds en presskonferens i Reykjavík.
I dag börjar också den tryckta utgåvan att säljas, och Borgarleikhúsiðs skådespelare påbörjar dygnet runt-uppläsningen av rapporten. Flera bokhandlare i Reykjavík har långa listor med kunder som har reserverat ett exemplar, och en butik ordnar en liten scen för den som vill läsa högt ur eller kommentera rapporten, skriver Fréttablaðið. Totalt trycks utredningen i 6 000 exemplar.
De 200 exemplar av utredningen som Eymundsson lyckades reservera är sedan länge reserverade. Och väntlistan växte sig snabbt så lång att butikerna inte längre tar emot fler bokningar.
"Rapporten har slagit alla bästsäljardeckare i förhandsbeställningar", säger Ingþór Ásgeirsson, vd för Eymundssons bokhandlar, till Morgunblaðið.
Totalt tio och en halv timmes debatt viks åt rapporten i dag, tisdag och onsdag. Med tanke på att den beräknas ta 95 timmar att läsa finns det naturligtvis ett frågetecken kring hur meningsfull debatten kommer att bli.
En av de förväntade huvudpersonerna i utredningen, den tidigare statsministern och centralbankschefen och nuvarande chefredaktören för Morgunblaðið Davíð Oddsson, har lämnat landet och kommer enligt Vísir inte tillbaka förrän debatten om rapporten är avslutad. Var han befinner sig är inte känt. Morgunblaðið lovar dock att Davíð Oddsson inte ska delta i tidningens rapportering om utredningen.
En annan av de tolv som har fått se delar av rapporten är tidigare utrikesministern Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, som liksom Davíð Oddsson har fått möjligheten att kommentera de avsnitt som gäller henne själv. Hon säger enligt Fréttablaðið att det rörde sig om fyra sidor, och att hon räknar med att hon inte kommer att ställas till svars på något sätt eftersom hon hade ytterst lite med ekonomin att göra.Mörður Árnason, partikamrat och före detta alltingsledamot, kritiserar i ett blogginlägg hennes inställning:
"Även om utrikesministern inte bär något juridiskt ansvar för bankfrågor eller finanser kan inte Socialdemokraternas ordförande i koalitionen med Självständighetspartiet komma undan politiskt och moraliskt ansvar."
Självständighetspartiet är en annan förväntad måltavla för kritik från utredarna, eftersom partiet var i regeringsställning i arton år och därmed deltog i de beslut som fattades före och under krisen. Partiledaren Bjarni Benediktsson uppmanar i ett brev till partimedlemmarna att "ta rapportens resultat med allvar, dra lärdom av dem och använda dem på ett positivt sätt i debatten som väntar". Han skriver också att rapporten ska bemötas på ett "överlagt sätt" och att "släggdomar" mot kritiken ska undvikas, för att i stället sikta in sig på att börja "uppbyggnaden på ny grund" i samhället.
En av de mest intressanta frågorna inför offentliggörandet är om någon minister eller myndighetsföreträdare kommer att ställas till svars för sitt agerande i samband med finanskraschen. Lagen om ministeransvar gör det till exempel möjligt att döma en ansvarig till fängelse upp till två år, om ministern anses ha misskött sitt ämbete.Men rapporten blir inte bara en prövning för ansvariga ministrar och statliga toppchefer. Hanteringen av innehållet kan också bli avgörande för Morgunblaðiðs framtid. Om läsarna uppfattar det som att kritik mot Självständighetspartiet och Davíð Oddsson tystas ned eller inte tas på allvar kommer tidningens förtroendekapital att minska ytterligare, och risken för ännu större läsarflykt vara överhängande.
Morgunblaðið har redan i dag stora problem. Kritikerna ser tidningen som en Davíð Oddsson-lojal dementimaskin, och problemet för Morgunblaðið är att den uppfattningen är så spridd att det i nuläget inte går att vända upplageraset som hotar tidningens existens.
Som färsk jämförelse finns Fréttablaðiðs hantering av Glitnirs stämningsansökan mot Jón Ásgeir Jóhannesson och andra toppchefer. Det var visserligen DV som avslöjade stämningen, men Fréttablaðið, Vísir och Stöð 2, som ingår i samma koncern som kontrolleras av Jón Ásgeir Jóhannesson, hakade på. Han fick visserligen möjligheten att generöst berätta sin sida av saken, men Fréttablaðið publicerade också hård kritik där bland annat ekonomiprofessorn Þorvaldur Gylfason skrev att det såg ut som att Glitnir hade rånats av sina ägare.
Dessutom skriver färske chefredaktören Ólafur Stephensen på ledarplats i Fréttablaðið om händelsen, och det är över huvud taget första gången som han kommenterar någon i tidningens ägarkrets offentligt:
"Tänkte Jón Ásgeir och Pálmi på bankens finanser och tusentals andra aktieägare när de pressade fram beslutet av lånet? Eller behandlade de banken som ett privat ägande som de kunde använda till att hjälpa egna företag?"
Artikeln är resonerande och fördömer inte agerandet, men understryker att det var väl känt att Pálmi Haraldsson hade stora ekonomiska problem och att utlåningen därför måste ifrågasättas. Kanske är artikeln också ett trendbrott, och ett tecken på att Ólafur Stephensen har insett att Fréttablaðið också har problem med trovärdigheten och att de inte kan lösas genom att tysta ned negativa nyheter om ägarna.
Även om det mesta kan skyllas på olika nyhetsvärdering, så finns det ändå tydliga mönster i Fréttablaðiðs och Morgunblaðiðs rapportering. Det är lika självklart att det är Vísir, Fréttablaðiðs webbplats, som meddelar att Davíð Oddsson har lämnat landet som att det är Morgunblaðið som ännu en gång skriver att finansministern Steingrímur J. Sigfússon ändrat åsikt om Icesave och IMF (men ännu en gång glömmer att Självständighetspartiet också svängt om Icesave) samt att det är Morgunblaðið som berättar att Baugur (Jón Ásgeir Jóhannessons bolag) har orsakat de isländska pensionsfonderna omkring 90 miljarder isländska kronor i förluster.Krisrapporten blir därmed också en prövning för Morgunblaðið. Modig och kritisk granskning skulle kunna bli en startpunkt för att återvinna läsarnas förtroende, medan en partilojal rapportering riskerar att för gott göra Islands en gång mest inflytelserika tidning till en angelägenhet för enbart de närmast sörjande inom Självständighetspartiet. Med tanke på hur läsarsiffrorna och annonsmarknaden ser ut i dag skulle det innebära att tidningens hundraårsfirande om tre år snarare skulle få karaktären av en likvaka.
Här kan du läsa mer om konkurrensen mellan Morgunblaðið och Fréttablaðið och här mer om krisrapporten.
