I Skaftafell, Stykkishólmur och Hrísey pågår redan kampen mot lupinerna. Nu ska växten bara tillåtas på utvalda platser - annars finns det en risk att den helt och hållet tar över det isländska landskapet.Alaskalupiner började planteras på Island vid 1900-talets början. Lupinen är en tålig växt som bland annat bidragit till att stoppa erosionen vid Mýrdalssandur och Skógarsandur. Men det är också en växt som sprider sig snabbt och på sina håll hotar den biologiska mångfalden.
På flera platser, bland annat Skaftafell, Stykkishólmur och Hrísey, bekämpas nu lupinerna. Náttúrufræðistofnun Íslands och Landgræðsla ríkisins förespråkar i en rapport till miljöminister Svandís Svavarsdóttir att reglerna för att plantera lupiner blir mer restriktiva. Alaskalupin ska, tillsammans med hundkäx, bannlysas från nationalparker och fridlysta områden samt dessutom inte tillåtas på över 400 meters höjd.
Lupinen finns nu i så gott som hela landet. Längs med hela kusten, i nationalparker och även på höglandet. Det är en växt som kan bre ut sig även under svåra förhållanden, och är därför heller inte lätt att bli av med när den väl fått fäste. I rapporten föreslås att lupinen ska stoppas genom att dras upp med rötterna, att får ska släppas på bete där växten inte är önskvärd eller genom round-up, som sägs vara ett ofarligt bekämpningsmedel.Lupinerna tränger undan annan växtlighet. Den växer snabbt, är hög och bildar stora bestånd där det är svårt för andra arter att slå rot. På flera platser är den därför negativ för den biologiska mångfalden, såväl björken som fågellivet hämmas av den aggressiva lupinen.
Men på sina håll är lupinen fortfarande önskvärd. Längs med Mýrdalssandur och Skógarsandur på sydkusten har den haft motsatt effekt. Kusten består av sand som spolats ut från glaciärerna på höglandet, och kusten blir därför allt annat än stabil. Här rasar ofta sandstormar och erosionen är avsevärd, vilket gör det svårt för växtligheten att slå rot. Något som i sin tur gör att djurlivet är minimalt.
Innan lupiner planterades var sydkusten till stora delar helt öde. Ingen växtlighet lyckades få fäste under de svåra förutsättningarna. Men nu har alaskalupin tillsammans med strandråg planterats längs med kustlinjen, och det har i sin tur fått fågelarter som enkelbeckasin och ängspiplärka att hitta till Mýrdalssandur och Skógarsandur.
Målet är, enligt rapporten, därför att hitta rätt platser för lupinen. På platser där annan växlighet har det tufft kan den även i fortsättningen vara ett medel mot erosion och döda stränder. Men det gäller att hitta en balans som gör att planteringen av alaskalupin inte motverkar sitt syfte och tränger undan annan växlighet.
Här kan du läsa mer om kampen mot lupinerna i Stykkishólmur och här mer om lupinens utbredning på sydkusten.
Illustration: Náttúrufræðistofnun Íslands och Landgræðsla ríkisins
