Island måste skrota skyddstullar, djurlagstiftning och subventioner till jordbruket för att leva upp till EU:s regelverk. Det skriver Jordbruksverket i en rapport.Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir nådde sin största framgång som politiker när hon lyckades få alltinget att rösta ja till att inleda förhandlingar om EU-medlemskap. Men sedan dess har hon haft det tufft. Icesave-tvisten har förstört tidplanen för diskussionerna om inträdesvillkor, och varken i alltinget eller hos befolkningen finns en majoritet för att gå med i EU. Unionens agerande i Icesave-konflikten har säkerligen bidragit till att minska intresset för medlemskap.
På många områden tillämpar Island redan EU-lagstiftning genom EES-avtalet. De avsnitten är snabbt undanstökade.
Jordbruket och fisket är två nyckelfrågor i förhandlingarna. Inom de båda näringarna är EU-motståndet kraftigt, samtidigt som det folkliga stödet för fortsatta subventioner till jordbruket är starkt. I finanskrisens kölvatten har också fiskets och jordbrukets anseende stigit, och ses av många som något av en av näringslivets grundpelare - den inhemska maten påverkas heller inte på samma sätt av den isländska kronans värde jämfört med andra valutor.
Bændasamtök Íslands, de isländska böndernas branschorganisation, förutspår att stora delar av lantbruket kommer att gå omkull direkt vid ett EU-inträde. Och varken fiskenäringen eller regeringen vill släppa in utländska fartyg på isländska fiskevatten, något som EU väntas kräva i förhandlingarna.
Att jämföra Jordbruksverkets rapport med de isländska förhandlingsmålen sätter därför fingret på vilka frågor som kan få diskussionerna att haverera. En inte särskilt vågad gissning är att EU lär behöva gå med på rejäla eftergifter i förhandlingarna - annars kommer islänningarna säkerligen att rösta nej till medlemskap.
Regeringen vill bland annat behålla självbestämmandet över fisket och jordbruket. Isländsk mat ses som en kvalitetsstämpel och en trygghet för konsumenterna. Regeringen vill också behålla dagens skyddstullar som gör att det blir dyrt att importera varor som även produceras på Island. Dessa krav är enligt Jordbruksverket oförenliga med EU:s regelverk.
Lantbruket och fisket skapar inte bara säkra och miljövänliga livsmedel. De skapar också viktiga arbetstillfällen på glesbygden, och jordbruket är också viktigt för turismen. Om näringarna kollapsar efter ett eventuellt EU-inträde kan det också få stora konsekvenser för landsbygden som då riskerar utflyttning i ännu högre grad.
Enligt Jordbruksverket är det heller inte förenligt med EU:s regler att isländska växthusodlare får rabatterad el. Även det skulle leda till att det blev dyrare att köpa inhemskt.
Island vill också behålla de restriktiva reglerna kring införsel av djur och växter. Syftet är att skydda den isländska floran och faunan som bedöms vara extra känslig på grund av Islands särpräglade ekosystem. Även detta är lagstiftning som rimmar illa med EU:s krav på fri rörlighet.Det isländska jordbruket bedrivs med stora bidrag kopplade till produktionen. Om stödet ska vara kvar i någon form så måste dess struktur enligt Jordbruksverket förändras. Även Jordbruksverket förutspår att växthusodlingen och nötköttsproduktionen kommer att få det tufft, trots eventuellt stöd till arktiskt jordbruk.
Islands jordbruksareal motsvarar 0,07 procent av EU:s jordbruksmark. Men näringen har en större ekonomisk betydelse för Island än EU-länderna i snitt trots att den sysselsätter en lägre andel av befolkningen. Produktionen av "vegetabilier på Island är försumbar i ett EU-perspektiv", men Jordbruksverket varnar för konsekvenserna av att tillåta undantag för fårnäringen eftersom det skulle kunna göra det svårare att producera svenskt lammkött.
Jordbruksverket skriver också att det är "ytterst tveksamt huruvida EU skulle kunna godta en fortsatt valjakt av Island." Frågan är känsloladdad, och har större symbolisk än ekonomisk betydelse. I förhandlingsmålen vill dock regeringen behålla bestämmanderätten över jakt på säl, val och fågel.
Här kan du läsa mer om attityden till EU.
