Att tillbringa två dygn i ett ständigt återkommande nedfall av vulkanaska är förstås ingenting jämfört med vad de som bor närmast Eyjafjallajökull tvingas att stå ut med. Det ger ändå en viss förståelse för hur det faktiskt är, och den erfarenheten ligger också ganska långt från rätt abstrakta rapporter om askans finkornighet, askpelarens höjd och magmaflödets intensitet.
Askan från Eyjafjallajökull gjorde att inflygningen till Keflavík skedde i en båge över Húsavík och Stykkishólmur i stället för längs med sydkusten. Flygtrafiken till Västmannaöarna var däremot inställd hela helgen, så det blev den ökända sjösjukefärjan Herjólfur från Þorlákshöfn i stället. Den som vill hitta mönster kan säkerligen göra det - när krisutredningen offentliggjordes gjorde vulkanutbrottet en paus, när askan för första gången på allvar drog in över Hemön var det annars så ofta oroliga havet lugnt.
På håll var askmolnet något ganska underligt som svepte in fastlandet i en ogenomtränglig, virvlande grå dimma. Strax före färjans ankomst till Hemön kom också askan, svart och tät. Under några timmar var nedfallet mycket intensivt. Hus, gator, ängar och klippor täcktes snabbt av ett finkornigt gråbrunsvart mjölliknande pulver. I stället för att mötas av det vanliga ljudet av tusentals sjungande och skränande fåglar vandrade de som var tvungna att vara ute omkring i skydd för mun, näsa och ögon. Inom kort förvandlades Hemön till en spökstad.Det är en ganska underlig känsla, att veta att det i teorin är väldigt vacker väder, en bit över tio grader varmt, nästan vindstilla och strålande sol. Men att luften är svart, gatlyktorna tända mitt på dagen och askan är överallt.
Askan känns inte på huden, men den sticker i ögonen, får näsan att svida och gör att det krasar mellan tänderna som om någon skulle hällt en mängd finmalda men smaklösa pepparkorn i munnen. Lukten känns först i duschen, när vattnet rinner över kroppen luktar det bränt.Efter några timmars intensivt nedfall av aska på fredagseftermiddagen kommer regnet. Det binder askan till marken och gör att det inte virvlar omkring på samma sätt längre. Regnet som faller är svart som natten, varje droppe för med sig en bit av Eyjafjallajökull.
Det brukar heta att den som inte gillar vädret på Island bara behöver vänta i en kvart så kommer det ett nytt. Det stämmer förvånansvärt ofta. Vinden bestämmer sig för att vända, och på fredagskvällen lämnar askmolnen tillfälligt Hemön i fred. Solen letar sig fram och himlen är - så när som på i riktning Eyjafjallajökull - klarblå.Under natten återkommer nedfallet av aska. På lördagen fortsätter det, om än inte lika intensivt. Hemön är tyst. Den som inte öppnar dörrar eller fönster minimerar åtminstone det svarta helvetet. Varje öbo som trotsar askan gör det i sin bil, som får askan att virvla upp som i små, stickande sandstormar.
På eftermiddagen drar askmolnet åter vidare. Men vinden ser till så att den fortsätter att virvla runt längs med gatorna. Till polisstationen kommer alltjämt en strid ström av människor som hämtar skydd för ansiktet. I skolorna sitter hundratals gymnastungdomar från hela Island mer eller mindre inlåsta - även om tävlingarna inte blev den fest som det var tänkt, så fylldes Facebook av bilder på svarta himlar och svarta ansikten.Oavsett skydd är det nämligen omöjligt att undkomma askan. Helt plötsligt är det inget konstigt om folk vandrar in på Krónan för att lördagshandla och ser ut som att en bomb exploderat i ansiktet. Askan är dessutom svår att bemästra för den som bekymrar sig om sin frisyr - den liksom skapar en stenhård brylkrämseffekt där vågorna i håret ligger som gjutna minus själva flottet.
Många bilister stannar och erbjuder skjuts till de fotgängare som flämtar bakom munskydden i vårvärmen, och det känns också ganska typiskt. I askans rike är alla vänner.
Utedelen av badhuset stängs och ÍBV:s möte med Valur ställs in på grund av askan. I stället blir lördagsnöjet för den fotbollstokiga öbefolkningen att spola rent bilar, tak och väggar från askan. Det sker för det mesta med en suck som innehåller en hel del humor - det hade ju kunnat vara värre, tänk på de stackarna som den här gången bor i vulkanens skugga.Och det är också så det låter. "Nej, det var inte alls som Surtsey. Då var mamma förtvivlad i fyra år", säger en kvinna som återvänt till sin hemö för första gången på många år för att fira tillsammans med kompisarna från konfirmationen. De har inte setts på 25 år. Ännu en gång ger vinden med sig, askan ligger som ett dis över ön och havet och låter kvinnorna insupa svarta döden i stället för vulkanaska.
På söndagen vaknar Hemön till en blå himmel, några enstaka lätta moln och strålande sol. Askpelaren syns inte till, bara en ridå av gråsvart ludd som sträcker sig från sydkusten och österut. Fejandet fortsätter. När ett par har sopat ihop arton plastpåsar aska från tomten är det dags för förmiddagskaffe.
I gräset skapar varje fotsteg ett litet lokalt askmoln, och det känns underligt nog som att varje kliv befriar marken från en börda. Visserligen betyder askan - i så förhållandevis blygsamma mängder som ännu fallit över Hemön - massor av näring på sikt. Det är bara lite svårt att tro på när maskrosorna slokar i gråbrunt fluordamm.
På Helgafells topp är utsikten över den lilla övärlden strålande. Längst bort skymtar Surtsey, den ö som skapades under ett fyra år långt vulkanutbrott och gjorde den konfirmationsfirande kvinnans mamma förtvivlad under lika lång tid eftersom ungarna ständigt släpade in ännu mer aska efter att ha varit ute.
På Eldfells topp är Västmannaöarnas vulkaniska historia ännu mer närvarande. Det är 37 år sedan en spricka öppnade sig ur marken och tvingade öborna att mitt i natten fly med båt till fastlandet för att undkomma lavaströmmarna. Det ryker fortfarande om marken på sina håll, det blir snabbt varmt under fötterna. Bara någon meter ned är det många hundra grader varmt."Det är klart att det kommer att hända igen. Vi vet bara inte när. Det vet ingen", säger en öbo.
Medvetenheten om Hemöns historia är givetvis påtaglig. Ingen förutsåg utbrottet som skapade Surtsey, ingen förutspådde den stora eruptionen 1973 eller upptäckte ens undervattensutbrottet som ägde rum samma år. Att experterna i dag betraktar Västmannaöarna som snäppet mindre eruptionsbenäget är en bedömning som många tar med en nypa salt - de har haft fel förr.
Färjorna från Hemön blir snabbt fulla. Att vinden vänder är mest en tursam omständighet, att tillbringa helgen på en ö där askan regerar är inte det roligaste sättet att njuta av vårvädret. Men några gör förstås precis tvärtom."Det har ringt en massa tyska turister som vill komma hit", säger ägaren till det gästhem där vi plötsligt är de enda gästerna tillsammans med kvinnan som är på återträff med tjejgänget. "Jag sade att det kan vara farligt för hälsan och att de kanske inte kommer att kunna gå ut. Då blev de ännu mer intresserade."
Under en kväll drabbades alltså Hemön av ett riktigt intensivt nedfall av aska. Visserligen en bit ifrån det som drabbade befolkningen vid Eyjafjallajökulls fot under utbrottets två första och mest besvärliga dagar, men ändå något som ger åtminstone en viss förståelse hur det faktiskt är att vara granne med vulkanen. Och då framstår onekligen allt gnäll om inställda flyg som ganska futtigt.
Hur mår då Eyjafjallajökull i dag? Det finns ännu inget som tyder på att utbrottet är på väg att upphöra. Hittills har vulkanen producerat omkring 250 miljoner kubikmeter aska och lava, vilket motsvarar en knapp fjärdedel av Surtseyutbrottet. Enligt vulkanologen Haraldur Sigurðsson skulle det räcka för att täcka Reykjavík med ett 0,92 meter tjockt täcke av aska och lava - att jämföra med Surtseys 4,03 meter. Än värre var dock Laki 1783, som hade begravt huvudstaden under ett 54,95 meter tjockt lavatäcke.
I torsdags inträffade också fjorton mindre jordskalv som kan tyda på en spricka under Eyjafjallajökull. Skalven rör sig i en linje från sydväst till nordost.Intensiteten har minskat något sedan den 13 maj, men Eyjafjallajökull skapar alltjämt stora mängder aska och ganska lite lava. I helgen sågs askpelaren för första gången även från Reykjavík, och i går föll aska så långt bort som Vopnafjörður och Neskaupstaður i öster. Omkring 200 ton aska och lava strömmar upp ur kratern varje sekund. Rökpelaren från vulkanen har de senaste dagarna nått cirka sju kilometers höjd.
En mindre översvämning i Svaðbælisá vid Þorvaldseyri inträffade i morse. Skyddsvallarna översvämmades på en 150 meter lång sträcka. Det var snarare lera än smältvatten från glaciären som orsakade översvämningen. Avsmältningen vid Eyjafjallajökull är fortsatt begränsad eftersom produktionen av lava alltjämt är blygsam.
Omkring 7 000 får ska flyttas från området nära Eyjafjallajökull till bete i andra delar av landet. Sommaren för djurlivet tycks redan vara förstörd. Enligt Landgræðsla ríkisins är asktäcket på hedarna nära vulkanen över fem centimeter tjockt. Alltinget godkände i går en lag som ger Bjargráðasjóður möjlighet att ersätta bönderna.
Här kan du läsa mer om utbrottet vid Eyjafjallajökull och här hittar du webbkameror som visar utbrottet.
Andra medier om vulkanutbrottet:
"Flygtrafiken kan påverkas år framöver": Dagens Nyheter
"Askproblemen kan vara i tio år": Expressen
Vulkanexpert: Räkna med askproblem under 14 månader: Sveriges Television
Askdrabbade håller humöret uppe: Dagens Nyheter
Island – hetare än någonsin: Expressen
