Växtligheten allt tätare på Surtsey

Kärlväxterna fortsätter att minska i antal men öka i utbredning. För första gången blommar kvannen på Surtsey och kråkbärsbuskarna är fulla av bär. Det visar Náttúrufræðistofnun Íslands årliga expedition till ön.

1965 påträffades 69 olika arter av kärlväxter på Surtsey. Sedan dess har antalet långsamt minskat. I år räknades 60 arter, en färre än förra sommaren.

Men växtligheten fortsätter att bre ut sig över ön och blir allt tätare. Grönskan sprids också allt mer kring de stora fågelområdena vid Surtseys sydspets.

Fågellivet är lika rikt som tidigare år. Omkring 200 måspar lade ägg på Surtsey. Den vanligaste fågeln är havstrut. Andra fåglar som förökar sig på ön i år är tobisgrissla, stormfågel, snösparv, ängspiplärka, sädesärla och korp. Hur det går med återväxten för lunnefågel och tretåig mås är osäkert i år.

Att kvannen nu för första gången blommar på Surtsey betyder sannolikt att den kommer att fortsätta att breda ut sig. Den har tidigare haft det svårt på ön. Men den kvanne som har slagit ut är 120 centimeter hög och väntas skapa över 20 000 frön i höst. 87 olika lavar finns på ön och de sprider sig snabbt trots den otacksamma miljön. Kråkbärsbuskarna ger också bär på Surtsey för första gången.

Allt fler småkryp verkar också trivas på vulkanön. Ärtflyn har nu hittat till Surtsey och flera små spindlar ökar i antal.

Expeditionen besökte också Álsey och Elliðaey, två av de obebodda Västmannaöarna som inte har undersökts på samma sätt på över 40 år. På Álsey hittades 18 arter av kärlväxter och på Elliðaey 23 arter. Antalet på Álsey var samma som vid den tidigare undersökningen. Grådraba och vägtåg påträffades på Elliðaey, två arter som aldrig har setts på de yttre öarna förut.

Växtligheten på öarna beskrivs som artfattig och enhetlig, men den är också riklig. I synnerhet där sjöfåglarna håller till är växtligheten omfattande. Biologerna noterar också att samma typ av miljö håller på att skapas på Surtsey.

Här kan du läsa mer om flora och fauna på Surtsey och här mer om hur ön bildades.

Foto: Borgþór Magnússon/Náttúrufræðistofnun Íslands