Utrikesminister Carl Bildt var direkt fientlig gentemot Island när finanskraschen tvingade storbankerna på fall i oktober 2008. Tillsammans med de övriga nordiska utrikesministrarna ska han också ha tvingat Island att vända sig till Internationella valutafonden - annars kunde det inte bli tal om några nödlån.Björgólfur Thor Björgólfsson är den isländske affärsman som jobbar hårdast på att tvätta sitt rykte. Han har vid flera tillfällen bett om ursäkt för sin roll i finanskraschen samtidigt som han inte anser sig ha begått några olagligheter.
Som ett led i att presentera sin version av historien och bemöta påstått felaktiga eller missvisande medieuppgifter har han skapat en hemsida där han också bloggar om krisen. Vissa uttalanden är redan omstridda. Ólafur Ragnar Grímsson ska i början av oktober 2008 ha ringt Björgólfur Thor Björgólfsson och bett honom komma hem till Island, men något sådant samtal minns inte presidenten, skriver Morgunblaðið. Och uppgifterna om att Actavis-chefen Róbert Wessmann skulle ha fått sparken förnekas också - Róbert Wessman hävdar enligt Fréttablaðið att Björgólfur Thor Björgólfsson ljuger för att bättra på sitt eget anseende. Han har därför även publicerat ett avtal som han menar avslöjar att Björgólfur Thor Björgólfsson talar osanning.
Det är alltså möjligt att vissa uppgifter ska läsas med en rejäl nypa salt. Historikern Björn Jón Bragason står bakom rapporten som berättar om flera tidigare okända detaljer i samband med förstatligandet av affärsbankerna och Islands väg mot Internationella valutafonden. Av DV har han tidigare pekats ut som en av Björgólfur Thor Björgólfsson köpt penna, och det är därmed möjligt att även hans genomgång ska läsas med kritiska ögon. De personer som står bakom utsagorna i rapporten har dock inte haft några synpunkter.
Bakom uttalandet om Carl Bildts fientliga inställning till Island står förre finansmarknadsministern Björgvin G. Sigurðsson. Bakgrunden ska ha varit att Island på sensommaren 2008 försökte få till stånd ett miljardlån från Ryssland. Dörren från centralbanker i Nordamerika och övriga Europa var stängd.
Tryggvi Þór Herbertsson, dåvarande rådgivare till statsminister Geir H. Haarde och numera alltingsledamot för Självständighetspartiet, ska vid flera tillfällen ha rest till Ryssland för att diskutera lånet. Statsminister Vladimir Putin sägs ha gett sitt klartecken till ett lån på fem miljarder dollar.
Problem i Abchazien sägs ha fördröjt det slutliga beskedet, som till sist lämnades av Rysslands ambassadör på Island. Men när Davíð Oddsson, dåvarande chef för Seðlabanki Íslands, den 7 oktober offentliggjorde lånet var det redan för sent. De ryska valutareserverna hade sinat och Ryssland ansåg sig bara kunna låna ut ett 200 miljoner dollar. Centralbanken tvingades samma dag dementera att lånet var klart.
Uppgifterna om att Island vänt sig till Ryssland väckte starka känslor. Lånet var också anledningen till att Geir H. Haarde in i det längsta avvisade alla förslag om att söka hjälp från Internationella valutafonden. Han räknade med lån från Ryssland samt även från de nordiska länderna.
Men Davíð Oddsson fick senare meddela att samtliga möjligheter till lån stängts. Beskedet från de nordiska länderna var, så när som från Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre, entydigt: Utan samarbete med IMF blir det inga lån. Enligt Björgvin G. Sigurðsson tvingades Island alltså in i IMF:s famn, medan Norge hade kunnat tänka sig att låna ut pengar ändå.
I mitten på oktober träffade Björgvin G. Sigurðsson Carl Bildt vid två tillfällen. Under ett möte i Sankt Petersburg var den svenske utrikesministern enligt honom direkt "fientlig". Under middagen delade de bord med ryske utrikesministern Sergej Lavrov. Han avvisade snabbt alla diskussioner om lån till Island, medan Carl Bildt sägs ha reagerat starkt på att Island vände sig till Ryssland när de nordiska länderna inte ställde upp med lån utan förbehåll.
Björn Jón Bragason skriver vidare att Davíð Oddsson sommaren 2008 ska ha sagt att "bankerna tagits över av brottslingar" vars mål var att göra Island bankrutt. Han ska också ha hävdat att affärsbankerna inte skulle räddas av staten.
Tryggvi Þór Herbertsson ska i sin tur i juli eller augusti ha uppmanat Geir H. Haarde att hårdbanta bankväsendet med minst 2 500 anställda samt offra Kaupþing-cheferna Sigurður Einarsson och Hreiðar Már Sigurðsson. Han ska också ha uppmanat Geir H. Haarde att sparka Davíð Oddsson eftersom ingen hade förtroende för centralbankschefen.
Han ska också ha haft en djärv idé som rann ut i sanden. Förslaget var att förmå Glitnir och Landsbanki att gå ihop. Tryggvi Þór Herbertsson ville sedan sälja bankernas verksamhet i de övriga nordiska länderna till Kaupþing. Men Jón Ásgeir Jóhannesson var emot affären även om andra inom Glitnir inte var avvisande.
Björgólfur Thor Björgólfsson var tidigare storägare i Landsbanki. Om Icesave-tvisten skriver han att det eventuella ansvaret för insättningsgarantin hamnade hos staten först när banken förstatligades. Om regeringen däremot skulle ha försökt backa upp planerna på att ena Straumur och Landsbanki hade kanske båda gått att rädda. Straumurs William Fall hävdar vidare att regeringen saknade både kunskap och erfarenhet för att kunna rädda bankerna.
Björgólfur Thor Björgólfsson anser också att hans agerande skiljer sig från andra affärsimperier som kollapsade. Han skriver att han aldrig ägnade sig åt att bygga upp bolag genom att bara flytta runt tillgångar. Tvärtemot agerade han alltid för Islands bästa och för att få landet att blomstra.
Tidigare har Björgólfur Thor Björgólfsson understrukit att inga polisutredningar om brott begångna inom Landsbanki pågår. Det bevisar, enligt honom, att inget olagligt skett inom banken. Men upplösningskommittén förbereder nu stämningsansökningar på totalt tjugo miljarder isländska kronor mot tidigare medlemmar av styrelsen, uppger Stöð 2.
Här kan du läsa mer om Björgólfur Thor Björgólfsson och här mer om Sveriges agerande i Icesave-tvisten.
