Att Island ska bära ansvaret för Icesave är inte bara felaktigt. Det är också ett brott mot internationell rätt. Det skriver den norske juridikprofessorn Peter Ørebech i Morgunblaðið.Antalet frågetecken i Icesave-tvisten tycks snarare öka i stället för att rätas ut. EU fastslog nyligen att den isländska staten inte bär ansvaret för insättningsgarantin knuten till Landsbankis Icesave, men eftersom garantifonden inte var inrättad i enlighet med EES-avtalet faller bördan ändå på de isländska skattebetalarna. Efta anser däremot att regelverkets andemening säger att Island bär ansvaret, även om direktivet inte uttryckligen föreskriver det.
När de isländska bankerna kraschade kollapsade även garantifonden Tryggingarsjóður innistæðueigenda og fjárfesta. I fonden fanns 17,5 miljoner euro - och kundernas krav på bankerna uppgick till 3,7 miljarder euro.
Grundproblemet, skriver Peter Ørebech, är att EU aldrig förutsåg en bankkollaps liknande den som drabbade Island. Ett litet land med stora banker innebär ytterst begränsade tillgångar i garantifonden. EU och Efta anser att Island ändå ska stå för de belopp som saknas i fonden. Det vore enligt Peter Ørebech ett direkt brott mot regelverket.
Det finns ingenting i insättningsgarantin som säger att ansvaret ska övergå till staten. Fonden kan visserligen ta hjälp av lån från staten - eller andra - för att leva upp till garantin, men ett statligt ansvar kan inte tvingas fram. Att EU och Efta ändå kräver att Island tar det ansvaret är enligt Peter Ørebech ett brott mot konkurrenslagstiftningen. Ett sådant statligt stöd är nämligen inte tillåtet till en privat fond som Tryggingarsjóður innistæðueigenda og fjárfesta.
Vidare anser Peter Ørebech att det inte finns någon som helst skyldighet för garantifonden att ersätta sparare upp till insättningsgarantins tak på 20 887 euro. Beloppet är till skillnad från vad Efta hävdar ett max- och inte ett minimibelopp.
Peter Ørebech skriver också att EU:s påstående om att utländska sparare missgynnades när de isländska bankerna förstatligades och rekonstruerades inte håller. Hela gamla Landsbanki gick omkull med samma konsekvenser för inhemska som utländska sparare. Däremot valde regeringen att bara rekonstruera Landsbankis isländska verksamhet - och det valet utgör enligt Peter Ørebech ingen diskriminering. Därför faller även det argumentent för EU och Efta, hävdar han.
Att EU anser att garantifonden inte inrättades enligt regelverket skjuter indirekt över ansvaret på Efta, som ansvarar för övervakningen men har en annan syn på varför Island ska stå för insättningsgarantin i Icesave. Någon granskning av garantifonden har dock inte gjorts, och enligt Morgunblaðið har Efta heller aldrig haft några synpunkter på dess konstruktion.
Áslaug Árnadóttir, chef för Tryggingarsjóður innistæðueigenda og fjárfesta, meddelade nyligen regeringen att inte heller hon anser att Island ska bära ansvaret för Icesave. Finansminister Steingrímur J. Sigfússon håller med om att regelverket inte föreskriver att staten ska träda in när garantifonden går omkull, men säger till Morgunblaðið att regeringen aldrig behandlat frågan som en juridisk tvist. Guðbjartur Hannesson, alltingsledamot för Socialdemokraterna, menar däremot att Island ska använda "alla vapen" som finns i överläggningarna för att nå en så förmånlig överenskommelse som möjligt. Och där är Áslaug Árnadóttirs promemoria väsentlig.
Den isländska förhandlingsdelegation mötte enligt ett pressmeddelande representanter för Nederländerna och Storbritannien i går. Diskussionerna, som fortsätter i dag, sägs föras i en positiv anda för att kunna nå en överenskommelse.
Samtidigt har de senaste månadernas utveckling knappast ökat medborgarnas vilja att betala för Icesave. Utrikesminister Össur Skarphéðinsson kallade vid ett utrikesministermöte nyligen britternas agerande i Icesave-tvisten för en "ekonomisk attack", och syftade på att regeringen använde antiterrorlagstiftning för att frysa Landsbankis tillgångar.
Eftersom Island ännu inte har kommit överens om en lösning i Icesave-tvisten är landet på väg att dras inför Eftas domstol, då organisationens övervakningsmyndighet anser att Island bär ansvaret för Icesave. Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson säger till Morgunblaðið att Island inte har något att frukta vid en sådan prövning.
Han får medhåll av Einar Páll Tamimi, tidigare chefsjurist vid Efta i Bryssel. Han säger till Vísir att Efta inte processar om inte organisationen är säker på att vinna - men Icesave-tvisten är enligt Einar Páll Tamimi betydligt mer komplicerad än vad de ärenden som hamnar inför domstolen brukar vara. Eftersom EU utgår från att Island ska ta ansvaret för Icesave finns det därför inget att förlora på att saken prövas juridiskt.
Det är en åsikt som Stefán Már Stefánsson, professor i juridik vid Háskóli Íslands, delar, rapporterar Vísir. Han anser också att garantifonden var inrättad enligt regelverket.
Däremot tror Stefán Már Stefánsson att staten kan få problem med en annan fråga, nämligen myntkorgslånen. De har förklarats olagliga av isländsk domstol, men det är ett beslut som han anser kan stå i strid med EES-avtalets krav på fri rörlighet för varor och tjänster. I så fall skulle låntagarna i slutändan ändå tvingas stå för skulderna, uppger Vísir.
Islands totala utlandsskuld - inklusive Icesave-fordringarna - uppgår enligt Seðlabanki Íslands till 13 917 miljarder isländska kronor. Centralbankens chefsekonom Þórarinn G. Pétursson skriver i en rapport att Island knappast hade blivit mindre drabbat av finanskraschen om landet varit anslutet till EMU. 29 procent av islänningarna tror dock enligt Eurobarometer att deras ekonomi skulle förbättras vid EU-medlemskap.
När alltinget i dag inleds efter sommaruppehållet är ett av de första förslagen som ska behandlas ett krav på att ansökan om EU-medlemskap dras tillbaka. Men det kommer sannolikt att röstas ned. Även om det inte finns någon majoritet i alltinget för inträde i unionen, så finns det alltjämt en majoritet för att förhandla.
I juli 2009 röstade 33 ledamöter för, 28 emot och två avstod från att rösta. Åtminstone sex ur oppositionen - Ragnheiður Ríkharðsdóttir, Þráinn Bertelsson, Birkir Jón Jónsson, Guðmundur Steingrímsson, Siv Friðleifsdóttir och Þór Saari - kommer enligt Morgunblaðið att rösta för att fälla förslaget.
Fem av Gröna vänsterns ledamöter, Atli Gíslason, Ásmundur Einar Daðason, Jón Bjarnason, Lilja Rafney Magnúsdóttir och Þuríður Backman, röstade då nej. Guðfríður Lilja Grétarsdóttir är föräldraledig och ersättaren Ólafur Þór Gunnarsson har inte bestämt sig.
45,5 procent av islänningarna vill att förhandlingarna om EU-medlemskap avbryts. 38,8 procent anser att de bör fortsätta medan 15,7 procent inte har bestämt sig. Det visar en ny gallupmätning gjord på uppdrag av Sterkara Ísland. Jämfört med andra mätningar är här en något större andel positiv till fortsatta förhandlingar.
I dag presenteras också Jóhanna Sigurðardóttirs nya regering. De två opolitiska ministrarna, finansmarknadsminister Gylfi Magnússon och justitieminister Ragna Árnadóttir, väntas försvinna tillsammans med kommun- och kommunikationsminister Kristján Möller och hälso- och sjukvårdsminister Álfheiður Ingadóttir. Ersättarna blir två: Ögmundur Jónasson, som lämnade regeringen på grund av Icesave, kommer tillbaka och blir inrikesminister. Oddný G. Harðardóttir eller Guðbjartur Hannesson tippas ta den andra ministerposten.
Jóhanna Sigurðardóttir är enligt Vísir inte nöjd med att både Gröna vänstern vill att både Ögmundur Jónasson och Jón Bjarnason blir ministrar på nytt. De tillhör nämligen partiets vänsterflygel som hittills ofta gått i opposition mot regeringens politik.
Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten.
