I slutet av februari nobbade Island det förhandlingsbud som Storbritannien och Nederländerna lanserade som our best offer. Men nu ska ett för Island mer gynnsamt förslag vara på gång. Viðskiptablaðið skriver att Nederländerna och Storbritannien ska vara på väg att lämna ett nytt avtalsförslag. Huvuddragen i förslaget är att Landsbankis konkursbo ska öronmärkas för Icesave-insättningarna, och den isländska staten ska tvingas skjuta till pengar om tillgångarna inte täcker fordringarna.
Utöver det ska de brittiska och nederländska kraven för insättningsgarantin uppgå till mellan 30 och 50 miljarder isländska kronor. I our best offer skulle kostnaderna vara omkring 110 miljarder.
Finansminister Steingrímur J. Sigfússon säger till De Telegraaf att Island ska ersätta Nederländerna och Storbritannien för garantibeloppen. Det har regeringen tidigare utlovat för att få igenom lån från Internationella valutafonden, och en sådan lag från alltingets första Icesave-beslut finns också.
Men sanningshalten i det påstådda förhandlingsutspelet är omstritt. Steingrímur J. Sigfússon säger till Morgunblaðið att det finns felaktigheter i Viðskiptablaðiðs rapportering samt att det i nuläget inte finns något konkret förslag.
Ett villkor för erbjudandet är enligt Viðskiptablaðið att det finns ett brett stöd för ett sådant avtal i alltinget, något som Nederländerna och Storbritannien förmodligen vill försäkra sig om för att undvika risken att presidenten Ólafur Ragnar Grímsson ännu en gång vägrar att godkänna lagen.
Det parlamentariska läget för en bred samsyn har knappats förbättrats sedan folkomröstningen i mars. Självständighetspartiet och Framstegspartiet är ännu hårdare motståndare till en uppgörelse, och den övertygelsen har stärkts sedan EU och Efta kommit till olika slutsatser om huruvida Icesave omfattas av insättningsgarantin.
I den bemärkelsen har det också tveklöst blivit svårare för Nederländerna och Storbritannien att kunna förhandla fram ett avtal som har ett brett stöd såväl i alltinget som bland det isländska folket. EU:s omvärdering av insättningsgarantin - som först sades innebära att den isländska staten enligt ett EU-direktiv skulle backa upp Icesave, men senare ändrades till att ansvaret föll på staten på grund av ett direktiv från 1991 som inte inrättats på rätt sätt - har blivit ännu ett tungt vapen för Icesave-motståndarna.
Presidenten Ólafur Ragnar Grímsson chockade regeringen när han valde att inte godkänna den Icesave-lag som klubbades i alltinget den 30 december förra året. I förra veckan dömde han ut de brittiska och nederländska fordringarna på Island och antydde att EU var en klubb som ägnade sig åt politisk och ekonomisk utpressning. Utrikesminister Össur Skarphéðinsson säger till Vísir att det visserligen är korrekt att många islänningar ifrågasätter EU:s agerande i Icesave-tvisten, men att presidentens uttalanden är underliga:
"Presidenten har yttrandefrihet som andra islänningar men det vore önskvärt om han kunde uttrycka sig på ett sätt som inte gör det möjligt att tolka som att det finns ett missnöje med den utrikespolitik som har beslutats av alltinget. ... Alltinget, som är nationens högsta instans, har samtyckt att inleda förhandlingar om EU-medlemskap, komma hem med ett avtal och lägga det inför en folkomröstning. Det är en tydlig position från Islands sida. Presidenten har varken makt eller befogenhet att säga något annat."
Här kan du läsa mer om Icesave.
