Sediment och vulkanaska har höjt havsbotten i Bakkafjöru så att färjan Herjólfur inte kan lägga till i hamnen. Under de kommande dagarna ska fartyget segla till och från Västmannaöarna när tidvattenförhållandena är gynnsamma. Vulkanologen Haraldur Sigurðsson varnar för att dagens problem bara är början.Landeyjahöfn togs i bruk den 21 juli i år. Den nya färjerutten har varit en succé, och passagerarantalet på sträckan har ökat. Överfarten tar nu en halvtimme i stället för två timmar och fyrtiofem minuter. Den tidigare hamnen, Þorlákshöfn, är en av få naturliga hamnar på sydkusten. Bakkafjöru valdes som plats för det nya hamnbygget eftersom den ligger mitt emot Hemön.
Men efter en och en halv månad har nu havsbottnen i hamnbassängen stigit så mycket att Herjólfur riskerar att gå på grund vid inseglingen. Under söndagens sista segling märkte kaptenen Ívar Gunnlaugsson att fartyget nuddade botten.
Hamnen byggdes för ett fartyg med ett djupgående på 3,5 meter. En sådan färja skulle också beställas, men den affären sköts på framtiden på grund av finanskrisen. Herjólfur kräver ett djup på 4,5 meter.
I samband med att den nya hamnen invigdes drog regeringen in det statliga stödet till flyglinjen mellan Västmannaöarna och Reykjavík. Ernir tog dock över rutten när Flugfélag Íslands slutade flyga, men med färre avgångar och mindre plan. När Herjólfur inte längre kunde angöra Landeyjahöfn var kommunikationerna mellan Hemön och fastlandet plötsligt sämre än när Herjólfur trafikerade Þorlákshöfn.
I går kväll seglade Herjólfur till och från Þorlákshöfn trots att det saknas ett avtal om att använda den gamla hamnen som nödhamn. De kommande dagarna ska trafiken enligt Vegagerðin anpassas efter tidvattnet, men det kan också bli fler seglingar från Þorlákshöfn.
Vid Landeyjahöfn väntar mellan 40 och 60 ton gods på att skeppas över till Västmannaöarna. Och det börjar att bli tomt på butikshyllorna. Medicin har enligt Vísir skickats med flyg, men att transportera dagligvaror med flyg till de drygt 4 000 öborna blir oerhört kostsamt. Ingimar Georgsson, butikschef på Vöruval, säger till Morgunblaðið att flera basvaror är på väg att ta slut:
"Mjölkprodukterna håller på att ta slut eller är på upphällningen. Vanlig mjölk tog slut i går kväll. ... Köttvarorna är nästan slut. De tar slut i kväll."
Befolkningen på Västmannaöarna är visserligen vana vid att trafiken till fastlandet inte är helt pålitlig. Hårda vindar och dålig sikt stoppar ibland flyget, men Herjólfur brukar segla även i riktigt besvärligt väder.
Att Landeyjahöfn har blivit grundare beror på två saker: Dels de stora mängder vulkaniska ämnen som finns i området sedan utbrottet vid Eyjafjallajökull, dels en sällsynt vindriktning som blåst sediment och vulkanaska rakt ned i hamnbassängen.
Fartyget Perlan anländer på torsdag för att gräva ut hamnen ytterligare. Enligt Siglingastofnun behöver 2 000 kubikmeter sediment och aska tas upp från botten för att Herjólfur ska kunna angöra Landeyjahöfn utan säkerhetsrisker. Undersökningar visar att det är en 30 meter bred förhöjning vid vågbrytaren som skapar problem.
Vulkanologen Haraldur Sigurðsson tror dock att dagens problem bara är början. I ett blogginlägg skriver han att hamnbygget är en "kamp mot väderkvarnar" där den kortaste vägen förmodligen inte kommer att visa sig vara den bästa.
Sydkusten brer nämligen ut sig. Mýrdalssandur har nu omringat Hjörleifshöfði, och på samma sätt tror han att Bakkafjöru på sikt kommer att bre ut sig och omsluta Västmannaöarna på samma sätt. Floderna på sydkusten spolar nämligen varje år ut enorma mängder aska, sediment och grus från glaciärerna och vulkanerna på höglandet.
Markarfljót, som är granne med Landeyjahöfn, sköljer ut 150 000 kubikmeter varje år. En del följer förstås med ut i havet, men en hel del riskerar att bli kvar vid kustlinjen och samlas vid hamnen. I området som helhet är mängderna 300 000 till 400 000 kubikmeter - som i den starka sydvästliga vind som nu bidragit till att täppa till hamnen kan uppgå till 100 000 kubikmeter i månaden.
Men det kan bli mer extremt än så. Haraldur Sigurðsson skriver att fler utbrott från närliggande vulkaner är att vänta. Och när Markarfljót svämmade över på grund av smältvatten från Eyjafjallajökull rörde det sig om minst 200 000 kubikmeter på ett dygn.
Det betyder att havsbottnen vid Bakkafjöru sannolikt kommer att fortsätta att vara i rörelse. Och att det finns en överhängande risk att ett flera kilometer långt sandrev kan bildas någon kilometer ut från stranden, och därmed göra Landeyjahöfn oerhört svår att nå:
"Driften av den här hamnen kommer därför med all sannolikhet att bli en ändlös och mycket dyr kamp mot naturkrafterna."
Haraldur Sigurðsson räknar alltså med att Bakkafjöru kommer att växa och bre ut sig i riktning mot Västmannaöarna, för att så småningom slå en ring runt ögruppen och föra den upp på land. Han tror nämligen att Västmannaöarna och Bakkafjöru också kommer att påverka och skydda varandra - och därmed möjliggöra att sanden bildar bankar precis som vid Hjörleifshöfði längre österut.
Men det kan på lång sikt också bli lösningen på öbornas problem med att ta sig till fastlandet. Västmannaöarna behöver inte längre drömma om en tunnel över sundet:
"Då behöver Västmannaöborna inte någon tunnel för att åka till Reykjavík."
Grétar Mar Jónsson, tidigare alltingsledamot för Liberalerna, var en av dem som kritiserade bygget av Landeyjahöfn. Som gammal sjöman varnade han för att hamnen skulle kunna fyllas av sand som skulle stoppa trafiken. Han säger till Vísir att hela projektet är "en enda stor röra":
"Det här såg väldigt bra ut på ritbordet. De litade bara på ingenjörerna som utarbetade det här. Jag tycker att det är ett klassiskt exempel på att man inte lyssnar på folk med erfarenhet. ... Västmannaöborna har nu i kommunikationsfrågor tagit ett kliv bakåt på tjugo, trettio år."
Grétar Mar Jónsson är en av tjugo personer som har sökt jobbet som borgmästare i Reykhólahreppur.
Här kan du läsa mer om färjetrafiken till och från Västmannaöarna och här mer om Reykhólahreppur.
