2010 års Kvennafrídagurinn blev den största hittills. Den första ägde rum den 24 oktober 1975, då 25 000 kvinnor lämnade arbetet då de - omräknat till männens timlöner - hade gjort sitt för dagen.
I år lämnade alltså över 50 000 isländska kvinnor sina arbeten klockan 14.25. De sista 155 minuterna av arbetsdagen jobbar de vanligtvis gratis. Så stor är nämligen alltjämt löneskillnaderna mellan män och kvinnor i det land som nyligen korats till världens mest jämställda.
Omkring 50 000 kvinnor samlades för att vandra genom Reykjavíks centrum från Hallgrímskirkja till Arnarhóll. Även i Akureyri, Ísafjörður, Egilsstaðir och Sauðárkrókur samlades kvinnor för att manifestera för jämställdhet.
Bland deltagarna fanns förra presidenten Vigdís Finnbogadóttir och statsminister Jóhanna Sigurðardóttir, som också tillhörde dem som stämplade ut 14.25. Men regeringen fick också kritik för de föreslagna nedskärningarna inom sjukvården. Svanborg Hilmarsdóttir, Samtök launafólks, varnade för att de framför allt drabbar kvinnor.
En annan av talarna i Reykjavík var Sigrún Pálína Ingvarsdóttir, en av de fyra kvinnor som 1996 anklagade den dåvarande biskopen Ólafur Skúlason för sexuella övergrepp. Anmälningarna ledde inte till åtal och biskopen hotade att stämma kvinnorna för förtal. Senare har vittnen trätt fram som bekräftat kvinnornas berättelser.
Också den nuvarande biskopen Karl Sigurbjörnsson har anklagats för att försöka tysta ned skandalen. Prästen Baldur Kristjánsson uppmanar honom i ett blogginlägg att ta en paus så länge kyrkan utreder händelserna.
Och prästen Halldór Gunnarsson berättade i RÚV att hans mor 1980 sagt att en kvinna sökt upp henne efter att Ólafur Skúlason försökt våldta henne. Den kvinnan var Sigrún Pálína Ingvarsdóttir.
Även den katolska kyrkan har drabbats av en liknande skandal. Johannes Gijsen, tidigare biskop för den katolska kyrkan på Island, anklagas nämligen enligt NRC Handelsblad för att ha förgripit sig på unga pojkar under åren 1959 till 1961. Nederländaren Johannes Gijsen var katolsk biskop på Island mellan 1996 och 2008.
Sigrún Pálína Ingvarsdóttir vände sig i sitt tal till förövarna. Hon sade att en sexbrottsling aldrig kan fly, och att ärren hos offret aldrig glöms:
"Till dig som har tänkt dig att utnyttja barn eller vuxna i dag. Tiderna har förändrats. Du kan inte längre vara säker i skydd av tigande.Här kan du läsa mer om Kvennafrídagurinn och här mer om anklagelserna om sexövergrepp inom kyrkan.
Jag tänker inte ens försöka förklara vad du gör och vilka konsekvenser det har för ditt offer, eftersom det för dig gör detsamma. Vid vissa tillfällen tror du till och med själv att barnen vill ha dig.
I dag berättar vi om dina handlingar. Om vi inte kan göra det på grund av ålder eller omständigheter, så gör vi det när vi har blivit vuxna.
Kom ihåg att du aldrig kan vara säker, inte ens när du är död. Vi vet var du finns, eftersom du aldrig kan glömma och vi glömmer dig aldrig."
