"Jag följer upplösningen inte så mycket för spänningen som för miljöbilderna från gudsförgätna bysamhällen och slitna kök som luktar överkokt kolja. Indriðason är fjärran CSI. Han funderar över det sociala arvet – romanens mörka strömmar. Böckerna präglas av en dovt dunkande oro – snart rämnar samhället i alla sina sprickor. Oro också därför att i bokens slut är den gamla och kloka Erlendur försvunnen på allvar. Fortsättning måste absolut följa."
Bodil Juggas i
Arbetarbladet om Arnaldur Indriðasons
Mörka strömmar.
