1844 dödades de sista garfåglarna på ön Eldey väster om Reykjanes. Nu finns en garfågelskulptur som tittar ut mot havet på den plats där jägarna som utrotade fågeln kan ha gett sig ut på den allra sista jakten. Garfågeln tillhörde alkorna och var därmed släkt med bland annat lunnefågeln. Den var en mycket skicklig simmare, men kunde däremot inte flyga. Vid fara kastade garfågeln sig i vattnet från klipporna. Men på fast mark med en bit till havet var fågeln hjälplös eftersom den gick så långsamt att den var lätt att fånga.
Arten jagades både för köttets, äggens och fjädrarnas skull. När ejdern på grund av jakt blev sällsynt i Nordamerika jagades garfågeln desto hårdare. Under början av 1800-talet försvann garfågeln också från Grönland och de brittiska öarna.
De sista isländska garfåglarna levde på den lilla klippön Geirfuglasker sydväst om Eldey. 1830 sjönk klipporna under vattenytan efter vulkanisk aktivitet i området. Den lilla kolonin flyttar då till Eldey.
Den för människan näst intill oåtkomliga Eldey blir artens hem i fjorton år. Men i takt med att garfågeln blir alltmer sällsynt stiger också de priser som samlarna är beredda att betala för ett exemplar, och därmed också de risker som jägarna utsatte sig för.
Den 3 juli 1844 tar sig fyra isländska jägare i land på Eldey på uppdrag av en rik fågelsamlare. I gynnsamt väder lägger de till vid stranden och klättrar sedan upp för klipporna. Väl uppe på den platå som utgör Eldey och garfågelns sista bo har de två kvarvarande fåglarna ingen chans. De blir ett lätt byte för jägarna, som vrider nacken av det sista häckande paret och dessutom har sönder deras allra sista ägg.
Med det försvinner också garfågeln. Rykten gör dock gällande att en ensam garfågel kan ha setts utanför Newfoundlands kust 1852, samt att fyra garfåglar ska ha setts mellan de norska öarna Vardø och Renø våren 1848.
På den otillgängliga ön finns i dag en av världens största kolonier av havssulor. Eldey är också tillsammans med Surtsey den ö som har det högsta skyddsvärdet bland fridlysta områden på Island. Det är inte tillåtet att gå i land utan särskilda tillstånd, och sådana delas ut mycket sparsamt.
Vid Valahnjúkur på Reykjanes står nu en skulptur av en garfågel och tittar bort mot Eldey någon mil ut i Atlanten. Skulpturen invigdes den 1 september i år, och är en del av konstnären Todd McGrains The Lost Bird Project. Han har skapat statyer av fem nu utrotade nordamerikanska fåglar, och placerat skulpturerna på de platser där den sista levande fågeln sågs. Utöver garfågeln ingår även karolinaparakiten, större präriehöna, labradorand och vandringsduva.
Konstnären Ólöf Nordal anklagar dock Todd McGrain för plagiat. Garfågeln är nämligen enligt henne näst intill identisk med den skulptur hon själv placerat vid Skerjafjörður i Reykjavík. Valgerður Guðmundsdóttir säger till RÚV att kommunen Reykjanesbær fått kännedom om likheten, men att Todd McGrain sannolikt aldrig sett Ólöf Nordals fågel innan han påbörjade projektet.
Reykjanesbær har dock beslutat att nobba Ólöf Nordals önskan om att ta bort skulpturen av garfågeln, skriver Morgunblaðið.
Här kan du läsa mer om Eldey och garfågeln.
Foto: Reykjanesbær
