Islands sista fyrvaktare, Sigurður Pálsson vid Knarrarósviti, har blivit uppsagd. En epok går därmed i graven. Sigurður Pálsson var tio år när Knarrarósviti började byggas öster om Stokkseyri på den isländska sydkusten. Då red han med färsk mjölk till byggarbetarna.
Så småningom tog han över arbetet som fyrvaktare efter sin far. Teknikens utveckling har nu gjort fyren överflödig. De senaste åren har han därför ägnat somrarna åt att visa den 26 meter höga fyren för besökare. Omkring tusen turister har varje år besökt fyren vid Baugsstaðir.
Siglingastofnun har nu enligt Sunnlenska varslat Sigurður Pálsson om uppsägning. Tjänsten dras in vid årsskiftet. Då försvinner också den siste isländske fyrvaktaren.
Knarrarósviti byggdes mellan 1938 och 1939. Fyren ritades av Axel Sveinsson. För omkring tjugo år sedan började fyren drivas med elektricitet i stället för en motordriven lampa, som i sin tur ersatte en gaslykta.
Islands första fyr byggdes på Reykjanes 1878. Fyrringen runt landet blev komplett 1954 med Hrollaugseyjaviti nära Jökulsárlón.
Siglingastofnun utövar tillsyn över 104 isländska fyrar. De är spridda över hela kustlinjen - från Geirfuglaskeirsviti söder om Hemön i syd till Grímseyjarviti nyrðri i norr, från Bjargtangaviti vid Europas västligaste punkt till Seleyjarviti i öster.
Fyrvaktarna har inte bara hjälpt sjöfarten. De har också haft en symbolisk betydelse som utposter längs med de glesbefolkade delarna av kusten. Ingen hade kanske större symbolisk innebörd än Ólafur Þ. Jónsson, den siste fyrvaktaren på Hornbjargsviti.
Hornbjargsviti ligger i Látravík i Hornstrandir, en del av Island som nu är helt öde. När fyren 1995 fick elförsörjning genom sol- och vindkraft drogs också tjänsten in, och med Ólafur Þ. Jónsson försvann Hornstrandirs allra sista invånare.
Platsen i sig är speciell. Det var nämligen den sista marken på Island som ingen gjort anspråk på. Det var först 1872 som bonden Jóhann Halldórsson flyttade till Látravík och gjorde platsen till sin - och han kan därmed sägas ha avslutat landnamstiden tusen år efter att den började.
Men Látravík var ogästvänligt och inget idealiskt ställe för en bondgård. Men med rävskyttet gick det desto bättre. Det finns gott om fjällräv i Hornstrandir, och eftersom ytterst få människor rör sig i området har den inte lärt sig att frukta människan.
Jóhann Halldórsson kämpade vidare till år 1909. Sedan blev Látravík åter öde innan Vitamálastofnun köpte marken 1930 och byggde Hornbjargsviti.
I dag är fyren helt automatiserad. En eller två gånger om året kommer någon och tittar till den för underhåll. Men den som vill prova på livet i den gamla fyrvaktarbostaden har chansen under den korta sommaren. Då finns nämligen ett litet gästhem i den obebodda utposten Látravík.
Här finns en karta över alla isländska fyrar och här kan du läsa om fyrvaktaren som har världsrekordet i att ringmärka fåglar.
