Mannen som berusad bröt sig in i en källare, somnade och förgiftades av vulkanångorna var inte den ende personen som dog i samband med utbrottet på Hemön 1973. I en källare vid Suðurvegur hittas 34 år senare lämningarna av fyra mördade män. Från ett av offren påträffas bara huvudet - och könsorganet som någon har skurit av och tryckt in i munnen på honom.Det är upptakten till Yrsa Sigurðardóttirs Aska, en roman där vulkanutbrottet på Hemön 1973 är berättelsens stomme. Det är ett klokt drag. Yrsa Sigurðardóttirs tidigare böcker, Det tredje tecknet och Den som gräver en grav, är lite spretiga, pratiga, otajta och övergår emellanåt i vad som känns som effektsökeri.
Jämfört med Arnaldur Indriðasons deckare dör folk som flugor hos Yrsa Sigurðardóttir. Men där hans formkurva pekar nedåt pekar hennes uppåt. Aska snålar visserligen inte på spektakulära detaljer - det är bara att bocka av porr, aborter, smuggling, tatueringar, plastikkirurgi, män med makt och en rejäl nypa familjehemligheter.
Vulkanutbrottet skapar ändå en ram som gör att historien håller ihop. Aska är ett klart bättre hantverk än föregångarna, och flyter elegant mellan olika tidsplan. Yrsa Sigurðardóttir skriver kanske fortfarande läsaren väl mycket på näsan emellanåt och persongalleriet består av ett gäng vandrande klichéer. Men drivet finns där, och i stället för det tidigare ofta klipphängarsjuka tempot vågar hon nu bromsa berättelsen och överlåta mer åt läsaren.
Advokaten Þóra Guðmundsdóttir snubblar i vanlig ordning in i händelsernas centrum. En fiskebaron bosatt på Hemön kämpar hårt för att villkora utgrävningen av sitt barndomshem, som lades under aska under utbrottet. I källaren stöter han på lämningarna efter fyra män som tveklöst utsatts för grovt våld och inte dött på grund av själva utbrottet.
Läget ser inget vidare ut för fiskebaronen Markús. Och det blir förstås inte bättre när hans tonårskärlek Alda hittas mördad genom att botox injicerats direkt i tungan. Þóra Guðmundsdóttirs uppdrag blir att försöka nysta upp vem som röjt Alda ur vägen. Mycket pekar nämligen på att morden som ägde rum 1973 kan ha skett å hennes vägnar.
Det är en roman som står på säkra ben i askan. Yrsa Sigurðardóttir skildrar hur vulkanutbrottet påverkade islänningarna, och hur maktpositioner i små samhällen kan leda till närmast omedveten korruption. Det gör att Aska blir mer än en bladvändande nagelbitare, och är därför hennes bästa bok hittills.
Betyg: Tre påsar Djúpur.Här kan du läsa Islandsbloggens recension av Den som gräver en grav.
