
Allt det där är förstås minst halvsanningar. Fast det finns ju andra obegripligheter - åtminstone tre - att förundras över.
1. Pommes frites:
Visserligen kan det ibland vara skönt att den som bara vill ha något salt och flottigt inte måste snegla längtansfullt mot barnmatsedeln för att kunna få pommes frites. Men snabbmatskulturen har Island i ett minst lika fast grepp som Sverige - är det amerikanska influenser eller glädjen över att slippa en drygt tusenårig diet på fisk och lamm? Korv, hamburgare, pizza och ständigt dessa pommes frites som sällskap. Gärna också översköljt med kokteilsósa - tänk smaken av lika delar majonnäs, remouladsås och ketchup - och det blir något att förundras över på allvar.
2. Biopauser:
Efter trekvart är det dags. Varje gång. Filmen stoppas mitt i - repliker eller handling är oväsentligt - och salongen marscherar ut för att fylla på förrådet av godis, läsk och popcorn. Plus kanske en korv med pommes frites. Några reklamfilmer och minuter senare rullar filmen obönhörligt vidare från exakt samma ställe där den stoppades.
3. Människan:
Lakis utbrott 1783 gjorde livet oerhört tufft för islänningarna men ännu tuffare för de isländska fåren. Omkring 200 000 får dog till följd av vulkanutbrottet. 1784 är också det enda året i Islands historia efter koloniseringen som antalet människor överstigit antalet får - 49 753 människor mot 49 615 får. Före utbrottet var fåren fem gånger så många. Under stora delar av 1900-talet har det också gått tre till fem får på varje människa. Men avfolkningen av landsbygden och avvecklingen av många lantbruk i kombination med en snabb befolkningstillväxt från 1980-talet och framåt har vänt trenden. 2009 gick det enligt Hagstofa Íslands bara 1,47 får på varje människa - alltså 469 429 fyrbenta mot 319 368 tvåbenta, vilket motsvarar den lägsta fårtätheten sedan 1790-talet. Håller människan på att ta över Island? Skrämmande tanke.
Här kan du läsa mer om fördomar om Island.