Statens hantering av Landsbankis penningmarknadsfonder och penningmarknadsinlåning är korrekt. Det fastslår Héraðsdómur Reykjavíkur i två olika domar, som innebär att spanska Aresbank förlorar 30 miljoner euro och 284 isländska sparare mister en tredjedel av värdet på sina andelar i Landsbankifonderna.Att den isländska nödlagstiftningen, som klubbades i oktober 2008, inte döms ut av domstol kan bli en nyckelfråga för den ekonomiska återhämtningen. Om andra fordringsägare än sparare får högre prioritet och uppdelningen i gamla och nya banker underkänns riskerar staten mångmiljardförluster.
Än så länge ser det ut som om lagstiftningen håller. Eftas övervakningsmyndighet beslutade nyligen att den är förenlig med EES-avtalet. Och Héraðsdómur Reykjavíkur fastslog i går i två olika domar att tolkningen av lagen är riktig. Om Hæstiréttur Íslands skulle komma fram till samma slutsats blir domarna prejudicerande.
Den första domen gäller 284 islänningar - främst privatpersoner men också några enstaka företag - som placerat pengar i Landsbankis penningmarknadsfonder. När de upplösta fonderna betalades ut den 29 oktober 2008 fick de bara 68,8 procent av det värde som fonderna hade vid stängning fredagen den 3 oktober.
På morgonen måndagen den 6 oktober stoppade Landsbanki handeln med penningmarknadsfonderna. På kvällen sade dåvarande statsministern Geir H. Haarde i ett direktsänt tv-tal att spararnas tillgångar var säkra. I samband med att nödlagstiftningen klubbades togs bankens verksamhet över av Fjármálaeftirlitið, den isländska finansinspektionen.
I stämningsansökan, som är riktad mot den isländska staten, skriver de 284 fondspararna att Geir H. Haardes tal måste tolkas som att staten ska ersätta de förluster - 31,2 procent av tillgångarnas värde - som drabbade dem mellan den 3 och den 29 oktober.
De argumenterar vidare för att penningmarknadsfonder borde kunna ses som en typ av sparande. Det var nämligen så de marknadsfördes - som ett sätt att spara med något högre risker men också möjligheter till betydligt större avkastning. Att Geir H. Haarde, finansmarknadsminister Björgvin G. Sigurðsson och kulturminister Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir in i det sista backade upp bankerna och argumenterade mot utländska larmrapporter bidrog dessutom till att minska riskmedvetandet hos fondspararna.
Héraðsdómur Reykjavíkur skriver i domen att oavsett tolkningen av Geir H. Haardes uttalanden så är de inte juridiskt bindande. En statsminister kan inte lova saker för vilka det inte finns stöd i lagen, och lagen skiljer mellan insättningar i sparkonton och placeringar i penningmarknadsfonder. Därför omfattas inte de senare av insättningsgarantin.
Staten kan heller inte lastas för den värdeminskning som drabbade fonden från att den stängdes till att placerarna fick sina andelar utbetalade. Héraðsdómur Reykjavíkur anser inte att det är bevisat att staten ligger bakom själva kursraset. Där spelade sannolikt många faktorer in. Därför avslås stämningsansökan.
Spanska Aresbank vände sig också till domstol på grund av omfattande förluster i Landsbankis penningmarknadsinlåning. Fordringarna uppgår till 30 miljarder euro plus ränta. Nödlagstiftningen innebar att de fick lägre prioritet än sparares insättningar och placerades i den gamla kollapsade banken.
Aresbank krävde däremot att fordringarna skulle överföras till Nýji Landsbanki, vilket sannolikt skulle borga för väsentligt bättre återhämtning. Därför stämde banken Fjármálaeftirlitið, Nýji Landsbanki och den isländska staten.
Men Héraðsdómur Reykjavíkur avvisar stämningsansökan. Domstolen anser att det är uppenbart att det rör sig om lån mellan två banker. Även om det är ett penningmarknadslån går det inte att likställa med en insättning i banken. När transaktionerna gjordes upp sommaren 2008 talades det heller aldrig om något annat än lån.
På den grunden anser domstolen att Fjármálaeftirlitið agerat korrekt. Aresbank får nu betala 4,5 miljoner isländska kronor i rättegångskostnader.
Domen kommer sannolikt att överklagas. Om Aresbank förlorar även i Hæstiréttur Íslands landar fordran i Landsbankis konkursbo. Skulle Aresbanks fordran - och därmed många liknande - få samma prioritet som insättningar skulle det kunna innebära att staten fick stå för en betydligt större del av en eventuell uppgörelse om Icesave. Men också att en stor del av de nya bankernas egna kapital inte skulle behöva gå till utländska fordringsägare.
Här kan du läsa mer om Landsbanki och tolkningen av nödlagstiftningen och här och här kan du läsa domarna i sin helhet.
