Nödlagstiftningen bröt inte mot Eftas regelverk. Däremot kan Icesave-avtalet tvinga regeringen att uppehålla valutarestriktionerna. Och i alltinget är stödet för den nya uppgörelsen osäkert.För att regeringens Icesave-lösning ska gå i lås måste ett antal osäkerhetsmoment rätas ut. Ett har möjligen blivit mindre oroande, medan andra alltjämt kan innebära att överenskommelsen spricker eller blir dyrare än förmodat.
Regeringen lade i går kväll fram lagförslaget om Icesave i alltinget och debatten fortsätter i dag. De prioriterade fordringarna uppgår till 1 320 miljarder isländska kronor, och den förväntade återhämtningen i Landsbanki till 1 138 miljarder. En förklaring till att kraven minskat i samband med det här avtalsförslaget är kronans utveckling gentemot pund och euro - på ett och ett halvt år har den minskat kraven med 59 miljarder.
Icesave-uppgörelsen bygger på att spararna går före andra fordringsägare. Om till exempel banker skulle ges samma prioritet skulle kraven på Island öka dramatiskt. Men Eftas övervakningsmyndighet anser att den nödlagstiftning som Island klubbade i oktober 2008 är förenlig med EES-avtalet. Lagen gav finansinspektionen rätt att ta över finansbolag och flytta tillgångar mellan övertagna och rekonstruerade banker, samt prioriterade spararnas insättningar i Landsbanki.
Eftas övervakningsmyndighet skriver i beslutet att sparare är mer skyddsvärda än andra, och att lagstiftningen inte kan sägas vara diskriminerande. Efta tillbakavisar därmed sju processer mot nödlagstiftningen.
Beslutet innebär dock inte att hotet definitivt är över. Flera finansbolag planerar att stämma den isländska staten för nödlagstiftningen. Processerna skulle för Islands del kunna påverka hanteringen av tillgångar i Landsbanki. Om de bromsar möjligheterna att sälja av dem kan det i sin tur leda till högre kostnader för Icesave-uppgörelsen.
Efta utreder däremot enligt ett pressmeddelande om det statliga stödet till omstruktureringen av de tre storbankerna - Landsbanki, Kaupþing (Arion banki) och Glitnir (Íslandsbanki) - var korrekt och proportionerligt. Undersökningen gäller den inhemska verksamheten, men även transaktioner mellan bankerna efter kraschen.
Nyheten om en uppgörelse om Icesave var positiv för marknaden, och en av alla parter accepterad överenskommelse skulle enligt Íslensk verðbréf innebära en mer stabil ekonomi med bättre kreditbetyg och större möjligheter för företag att skaffa utländskt kapital.
Samtidigt som ett Icesave-avtal skulle innebära en stridsfråga mindre mellan EU och Island, så skulle det också kunna medföra att Island väntar med att slopa valutarestriktionerna. Och de utgör i sin tur ett hinder för isländsk EU-anpassning.
Íslensk verðbréf anser nämligen att det föreligger en avsevärd valutarisk i Icesave-avtalet eftersom fordringarna är i pund och euro, medan stora delar av tillgångarna är i isländska kronor. Valutarestriktionerna innebär omfattande begränsningar för handel med isländska kronor. I dag ser de till så att kronan värderas högre på Island än i utlandet, men om restriktionerna släpps finns en risk att kursen sjunker och därmed ökar Icesave-bördan.
Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir sade i alltinget i går att ett liknande avtalsförslag fanns redan efter folkomröstningen i mars, men att oppositionen då nobbade det. Samtidigt anklagar Framstegspartiets ledare, Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, regeringen för att ha mörkat siffrorna om det förra avtalet. Det skulle enligt honom ha kostat 400 till 500 miljarder isländska kronor, och inte, vilket är den siffra som används av förhandlingsdelegationen i dag, 162 miljarder.
Sigmundur Davíð Gunnlaugsson sade vidare att regeringens farhågor om en ekonomisk istid utan en uppgörelse om Icesave kommit på skam, medan Jóhanna Sigurðardóttir hävdade att vändningen i näringslivet beror på att regeringen lyckades övertyga Internationella valutafonden att bevilja lån trots avsaknanden av ett avtal om Icesave.
Framstegspartiet har hela tiden varit de hårdaste Icesave-motståndarna, och det mesta pekar i dagsläget på att Sigmundur Davíð Gunnlaugsson kommer att gå emot en uppgörelse. Han anser att frågan av principskäl ska avgöras i en folkomröstning, och tycker dessutom inte att Island bör ta på sig skulder för vilka det juridiska ansvaret är oklart.
Arnout Boot, professor i företagsekonomi vid universitetet i Amsterdam, säger till Morgunblaðið att Nederländerna hade råd att ge Island betydligt bättre villkor för Icesave än vad som nu gjorts. Det förslag som nu ligger på bordet kallar han orättvist:
"Det avtal som nu har lagts fram är mer konstruktivt än det förra, men det är fortfarande inte något generöst avtal. ... Avtalet hade kunnat vara mer generöst med hänsyn till Islands storlek och de enorma ekonomiska problem som landet stod inför."
Ovan kan du se Islands chefsförhandlare Lee Buchheit tala om Icesave under ett seminarium vid Háskóli Íslands i Reykjavík och här kan du läsa mer om Icesave.
