Island, Nederländerna och Storbritannien möttes i London i går för att försöka nå en lösning på Icesave-tvisten. Men även om en uppgörelse tycks vara inom räckhåll, så tycks vägen till ett avslut alltjämt vara lång.Den isländska förhandlingsdelegationen reste enligt ett pressmeddelande till London i går morse. Förhandlingar med representanter för de brittiska och nederländska regeringarna pågick under hela dagen. Men alltjämt återstår detaljer innan parterna är överens.
Det var också beskedet efter gårdagskvällens möte i utrikesnämnden, där tre ministrar, finansminister Steingrímur J. Sigfússon, utrikesminister Össur Skarphéðinsson och finansmarknadsminister Árni Páll Árnason, berättade om läget.
Förhandlingarna i London avslutades i går kväll. Partiledarna kommer enligt ett pressmeddelande att få information om utgången i dag. Det kan innebära att det finns ett färdigt utkast till avtal.
Islandsbloggen erfar dock att tanken snarare är att komma överens om en avsiktsförklaring som undertecknas av delegationerna än ett avtal. Utan det parlamentariska stöd som krävs finns det i nuläget ändå ingen mening med att några ministrar skriver under. Och det minskar också en eventuell prestigeförlust om avtalet inte skulle godkännas.
Den isländska regeringen vill i avtalet enligt uppgifter till Islandsbloggen gardera sig mot tre saker: Kronans instabilitet, osäkerheten kring återhämtningen i Landsbanki samt juridiska prövningar av den nödlagstiftning som klubbades i oktober 2008 och gjorde det möjligt för finansinspektionen att ta över banker.
I synnerhet den tredje punkten är känslig. Island vill få löften om att Nederländerna och Storbritannien inte ställer sig bakom rättsprocesser mot nödlagstiftningen. Sådana är att vänta från ett stort antal fordringsägare som är missnöjda med att spararna fick högre prioritet.
Frågan är problematisk på flera sätt. Om nödlagarna skulle dömas ut i domstol växer kraven på Landsbankis konkursbo lavinartat - och om staten tvingas träda in kommer det att bli långt mer kännbart för skattebetalarna än vad dagens avtalsförslag, som bara omfattar spararnas insättningsgaranti, ser ut att bli. Att acceptera ansvaret för insättningsgarantin samtidigt som den här typen av rättsprocesser hotar innebär alltså en avsevärd ekonomisk risk för statsfinanserna.
Island vill därför enligt källor att Nederländerna och Storbritannien avstår från att inleda eller medverka i sådana processer. Det är inte helt okontroversiellt eftersom Island, i det första Icesave-avtalet som godkändes både av alltinget och presidenten, inte ville avstå från möjligheterna att stämma Storbritannien för terrorstämplingen av Landsbanki och dess förödande konsekvenser för bland annat Kaupþing.
Dessutom gör rykten gällande att Storbritannien i förhandlingarna vill få del av den förväntat förbättrade återhämtningen från Landsbanki - vilket kan göra det svårt att vid ett nej förhandla ned räntorna ytterligare från dagens snitt på 2,78 procent. I början av 2009 krävde Storbritannien i ett första bud 13,5 procent ränta.
När ett avtal - eller avsiktsförklaring - väl är klart presenteras det först för partiledarna, därefter de berörda nämnderna och sedan alltingsledamöterna. Och då väntar nästa svåra strid för regeringen - att nå en bred majoritet i alltinget.
Presidenten Ólafur Ragnar Grímsson sade nyligen att han inte utesluter att frågan om Icesave ännu en gång kan avgöras av islänningarna själva i en folkomröstning. Och det är, enligt uppgifter till Islandsbloggen, en möjlighet som Nederländerna och Storbritannien är djupt oroade inför. I förhandlingarna uppges de ständigt förhöra sig om utsikterna att få Ólafur Ragnar Grímsson att godkänna lagen. Ju bredare och större tvärpolitisk majoritet i alltinget, desto svårare för presidenten att gå emot de folkvalda.
Såväl Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson som Framstegspartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har sagt att de inte tar ställning till Icesave innan de har ett slutförhandlat avtal framför sig. Om de inte backar från den hållningen innebär det att förhandlingsdelegationerna får lämna bordet utan att veta om det breda stöd som Storbritannien och Nederländerna eftersträvar i alltinget finns. Och utan en bred majoritet kan det lukta folkomröstning ännu en gång.
Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir har redan investerat oerhört mycket prestige i frågan. Utrikesminister Össur Skarphéðinsson ska förra sommaren, enligt Wikileaks-dokument från den amerikanska ambassaden i Reykjavík som Fréttablaðið tagit del av, hotat med att avgå om inte vänsterkoalitionen enades bakom Icesave-avtalet.
Össur Skarphéðinsson ska vidare ha sagt att detta ultimatum - med hot om regeringskris - ansågs nödvändigt för att skrapa ihop tillräckligt antal röster från Gröna vänstern. Uppgifterna går i linje med Ásmundur Einar Daðasons berättelse om att liknande påtryckningar ska ha utövats mot flera av Gröna vänsterns ledamöter i samband med omröstningen om EU-medlemskap.
Indirekt innebär Icesave-tvisten alltså sannolikt att oppositionen även kan avgöra frågan om regeringsmakten. Vid ett nej i alltinget blir det i praktiken omöjligt för Jóhanna Sigurðardóttirs redan hårt prövade regering att sitta kvar eftersom en uppgörelse om Icesave är ett fundament i den politiska linje som koalitionen mödosamt enats om.
Samtidigt finns det också ett tryck mot oppositionen. Ledande näringslivsföreträdare bearbetar Självständighetspartiets ledamöter för att få dem att byta ståndpunkt. Det är heller ingen lätt fråga - väger näringslivets stöd eller det folkliga motståndet tyngst?
Att regeringen lyckas driva igenom ett Icesave-avtal i alltinget är ändå högst sannolikt, även om den breda majoriteten förefaller mindre trolig. Det senaste budet minskar bördan på statsfinanserna med upp till 200 miljarder isländska kronor jämfört med det avtal som befolkningen ratade i mars. Kvar att övertyga återstår i så fall presidenten Ólafur Ragnar Grímsson.
Det avtal som klubbades sommaren 2009 innehöll flera avgörande isländska justeringar som Nederländerna och Storbritannien sedermera inte godkände. Bland annat att avbetalningstakten skulle anpassas till den ekonomiska utvecklingen på Island. Och något sådant nämns inte i de uppgifter som är kända om det nuvarande förslaget.
Utgångsläget är nu möjligen något ljusare. Kronan har blivit starkare, inflationen är snart nere på två procent, styrräntan är den lägsta sedan kronan släpptes flytande 2001, en rejäl ekonomisk vändning är att vänta från och med nästa år. Och prognosen för Landsbanki - som för övrigt enligt Vísir är Islands största bank och ett av landets tio största företag med en omsättning på 117 miljarder år 2009 - och värdet på dess tillgångar pekar uppåt.
Räcker det för att övertyga en 67-åring från Ísafjörður? Det är det enda som inte kommer att återfinnas i det finstilta i ett nytt Icesave-avtal. Och det är egentligen den enda punkten som är väsentlig.
Uppdatering: Det nya Icesave-avtalet presenteras enligt ett pressmeddelande vid en presskonferens i Reykjavík i dag 18.00 lokal tid. Först får partiledarna informationen, därefter de berörda nämnderna och alltingsledamöterna. Därefter återstår att se hur tinget och presidenten ställer sig till överenskommelsen.
Här kan du läsa mer om Icesave.
