Uppgifterna finns i en ny bok, Gunnar Thoroddsen – Ævisaga, av historikern Guðni Th. Jóhannesson om Gunnar Thoroddsen, mångårig borgmästare i Reykjavík och minister för Självständighetspartiet, som DV har tagit del av.
Bakgrunden till kartläggningen var alltså lagstiftning som inte längre tillät att representanter för de politiska partierna i vallokalerna höll uppsikt över vilka som röstade. I stället valde Självständighetspartiet en egen metod för att kartlägga befolkningens politiska åsikter.
När partimaskineriet rullade i gång delades Reykjavík in i 120 områden, och i varje distrikt hade Självständighetspartiet fem till tio medlemmar. De kartlade sina grannars politiska åsikter, och dessa registrerades sedan i partihögkvarteret vid Suðurgata.
Ledarfigurerna Baldvin Tryggvason och Birgir Kjaran sägs ha varit så engagerade i kartläggningen att de själva kände nästan samtliga 654 inblandade partiaktivister till både namn och telefonnummer.
Medlemmarna var inte bara intresserade av grannarnas politiska åsikter. Samma kartläggning pågick även på arbetsplatserna. Målet var att ha en "trovärdig och duglig man" på varje arbetsplats i Reykjavík med mer än tio anställda.
År 1957 hade Självständighetspartiet 392 sådana förtroendemän som aktivt förde in samtalen på samhällsfrågor, noterade kollegornas politiska uttalanden och ståndpunkter för att sedan föra dem vidare för sammanställning till partihögkvarteret.
Gunnar Thoroddsen var borgmästare i Reykjavík mellan 1947 och 1959. Åsiktskartläggningen pågick alltså under hans tid vid makten.
Här kan du läsa Islandsbloggens recension av Guðni Th. Jóhannessons Hrunið om finanskraschen och här recensionen av Óvinir ríkisins om statlig åsiktsregistrering.
