Att isländskan är konservativ och av puristiska skäl inte tar in några lånord är en av de vanligaste missuppfattningarna om språket. I dagens isländska finns precis samma trend som i svenskan - majoriteten av de nya lånord som får fäste i språket kommer från engelskan.Det är visserligen sant att isländskan är mest restriktivt av de nordiska språken när det gäller lånord. Det visar åtminstone undersökningar av dagstidningstexter. Samtidigt är gapet ganska stort mellan det mediespråk som strävar efter korrekthet samt att följa språkvårdens rekommendationer och det vardagliga talspråket.
Det märks i synnerhet i intervjuer, där förisländskad engelska som ännu inte har plockats upp i ordböckerna är relativt vanligt i dagstidningarna. Gorgeous blir gordjöss, soundcheck blir sándtékk, stuff blir stöff, struggle blir ströggel, spaced blir speisuð och punchline blir pönslæn.
De mer eller mindre anpassade lånorden duggar alltså ganska tätt i dagens isländska. Och det innebär alltså att den som läser exempelvis Jan Gradvall i Expressen får en felaktig uppfattning om språket:
"Svenska och isländska är båda nordiska språk. Men medan vi i Sverige ständigt tar in nya låneord så uppfinner ni på Island egna ord för precis allting."För att få något slags koll på proportionerna kan det vara bra att ha i åtanke att sisådär halva svenskan härstammar från tyskan, och halva engelskan från franskan. Kyrka, kirkja på isländska, som ursprungligen kommer från grekiskans kyriakon, är lika mycket ett lånord som blogg. Den enda skillnaden är att det har funnits där betydligt längre. Att isländskan konsekvent ratar lånord är således en myt.
Tyska forskare har tagit fram en lista på de tio lånord som internationellt sett är vanligast, alltså där de inhemska ersättningsvarianterna oftast lyser med sin frånvaro. Och det är en sammanställning som för isländskans del visar att språket inte är så isolerat som somliga tror. Känguru heter kengúra, kaffe heter kaffi, te heter te, vin heter vín, tidning - eller dagblad som en gång i tiden var en något vanligare benämning i svenskan - heter just dagblað, siden heter silki, kamel heter kameldýr, oliv heter ólífa, socker heter sykur och soldat heter hermaður, vilket bokstavligt betyder härman. De här isländska orden orsakar knappast några större svårigheter för svensktalande.
Liksom i svenskan finns det i isländskan tre vägar att välja för lånord: importord där stavning, uttal och grammatik ofta anpassas (bloggið), översättningslån (Svartfjallaland för Montenegro) samt egna påhitt som uppstår för att ersätta lånord.
För att importord ska accepteras av språkvården krävs att de anpassas efter isländskan. Engelskans joke blir - för att välja ett uppmärksammat exempel - i isländskan djók, och har därmed genomgått en förvandling både i uttal, stavning och böjning (djókið). Tough blir töff, deal blir díl och så vidare.
Principerna är för övrigt desamma när Mannanafnanefnd avgör vilka förnamn som är tillåtna. Ett förslag som Andru får tummen ned då isländska namn inte slutar på u i nominativ, medan Emmy inte följer stavningsreglerna. Däremot har Emmý nyligen godkänts.
Översättningslånen innebär att ett utländskt ord översätts led för led till isländska. Svartfjallaland (Montenegro) är alltså en sammansättning av orden för svart, berg och land. Ett annat exempel är beturviti (bättrevetare) i stället för besserwisser.
De egna påhitten kan både vara resultat av språkvårdens mödosamma arbete och spontana uttryck som av någon anledning får fäste i allmänspråket. Ibland skapas dessa "ersättningsord" medvetet av språkvården - i stället för att en gång i tiden låna in ordet telefon återuppväcktes sími, en gammal benämning för tråd. När telefaxen dök upp kallades den följaktligen bréfasími och mobiltelefonen blev helt logiskt farsími. Men att språkvården ännu en gång skulle lyckas lansera ett inhemskt ord som får så stort genomslag som tölva, en sammansättning av tal och völva för dator, tvivlar enligt Språket till och med forskningsprofessor Ari Páll Kristinsson på.
Den här typen av ord kan förstås också uppstå närmast slumpartat. I vardagligt språk är nog gemsi den vanligaste benämningen av mobiltelefon. Gemsi betydde ursprungligen lamm, men blev genom en omkastning av bokstäverna i gsm synonymt även med mobiltelefon.
Sammansättningar funkar alltså, som Svartfjallaland och farsími visar, i isländskan på samma sätt som i svenskan. Det går att klumpa ihop i princip vilka substantiv som helst till att bli hur långa som helst. Förra årets mest oväntade är kanske kartöflupokakisurnar, potatissäckkattungarna, Fréttablaðiðs benämning på nio övergivna kattungar som hittades i en potatissäck i Reykjavík strax före jul.
Här kan du läsa mer om isländskans mest populära nyord.
