tisdag 22 mars 2011

Hoppar av i protest mot regeringens politik

Lilja Mósesdóttir och Atli Gíslason lämnar Gröna vänstern i alltinget och blir politiska vildar. Avhoppet är en följd av ett missnöje med de kompromisser som gjorts i regeringssamarbetet med Socialdemokraterna. Icesave-avtalet, samarbetet med Internationella valutafonden, budgeten och EU-frågan är några av skälen till att de nu bryter med koalitionen.

När budgeten för 2011 klubbades stormade det rejält i Gröna vänstern. Tillsammans med Ásmundur Einar Daðason lade Lilja Mósesdóttir och Atli Gíslason ned sina röster. Regeringens majoritet räddades i stället av partibytaren Þráinn Bertelsson.

Flera konfliktfyllda möten följde där flera tunga politiker kritiserade statsminister Jóhanna Sigurðardóttirs sätt att leda koalitionen. Hon anklagades för att tvinga fram beslut genom hot. Samtidigt uppmanade hon Gröna vänstern att göra upp med de interna stridigheterna.

Sedan dess har det på ytan varit lugn inom Gröna vänstern, även om ett par tunga lokalpolitiker lämnat partiet i protest. I går kom plötsligt beskedet att Lilja Mósesdóttir och Atli Gíslason hoppar av Gröna vänstern. De fortsätter som politiska vildar i alltinget, och utlovar inte regeringen stöd vid eventuella misstroendeförklaringar.

Under gårdagens presskonferens i alltinget riktade de hård kritik mot regeringens politik. Alltför många kompromisser som står i direkt motsättning till Gröna vänsterns partiprogram angavs som skäl till avhoppet. För dessa kompromisser har partiet dessutom fått alldeles för lite i gengäld.

Atli Gíslason anklagade utrikesminister Össur Skarphéðinsson för att gå EU:s ärenden i förhandlingarna om medlemsvillkor. Ministern uppgavs ha ändrat i svar från jordbruks- och fiskedepartementet, där EU-motståndaren Jón Bjarnason basar, så att de bättre passade Socialdemokraternas politiska syften. Enligt Atli Gíslason stod det däremot klart att alltinget och det mandat som regeringen fått av parlamentet rundats för att påskynda en EU-anpassning som saknar stöd i tinget och hos folket.

Han sade också att Össur Skarphéðinssons politiska deklarationer var det som fick bägaren att rinna över. Atli Gíslason hävdade att förhandligarna har förvandlats till anpassning där utrikesministern glömt det viktigaste i alltingets beslut, att Islands grundläggande intressen som fisket och jordbruket skulle sättas främst. Atli Gíslason anklagade därför Össur Skarphéðinsson för att agera odemokratiskt och oärligt gentemot både alltinget och nationen.

Icesave-tvisten är en annan fråga där regeringens politik står i konflikt med den linje Gröna vänstern hade före koalitionen med Socialdemokraterna. Lilja Mósesdóttir förklarade att hon även kommer att rösta nej till Icesave i folkomröstningen den 9 april liksom hon gjorde i alltinget. Hon sade också att stödet för Icesave-avtalet inom partiet var svagt - när den första versionen undertecknades 2009 stod bara hälften av Gröna vänsterns ledamöter bakom beslutet - men tvingades fram för att inte hota regeringssamarbetet.

Atli Gíslason hävdade också att det fanns ett demokratiskt underskott i regeringssamarbetet. Viktiga beslut fattades av en sluten inre krets där övriga ledamöter reducerades till handuppräckare. Därför, menade han, hade alltinget inte lärt någonting av den kritik som framkom i den parlamentariska kriskommissionen. Han sade också att det ofta förekom försök att tysta intern kritik för att inte störa samarbetet.

Missnöjet med 2011 års budget angavs som ett annat skäl till avhoppet. Lilja Mósesdóttir var besviken över att kvinnor på landsbygden drabbats särskilt hårt över nedskärningarna i välfärdssystemet. I stället för att rädda finansbolagen borde regeringen ge större skuldlättnader åt små och medelstora företag samt hushållen. Enligt Lilja Mósesdóttir måste dessutom räntan fortsätta att sänkas samtidigt som höginkomsttagare har råd att betala mer skatt.

Vidare upprepade också Atli Gíslason och Lilja Mósesdóttir kravet på att staten köper tillbaka energibolaget HS Orka från Magma Energy. I jämförelse med de pengar som staten lagt på att rädda finansbolag borde det vara en viktigare framtidsfråga att säkra ägande- och nyttjanderätten till inhemska energitillgångar.

Atli Gíslason och Lilja Mósesdóttir blir nu politiska vildar utan partipolitisk hemvist i tinget. De tänker alltjämt arbeta efter Gröna vänsterns partiprogram - men däremot inte ovillkorat ge sitt stöd till regeringen.

Båda säger sig dessutom alltjämt överväga att lämna alltinget och låta Gröna vänsterns ersättare ta platserna. Lilja Mósesdóttir upplevde dock alltjämt ett starkt stöd från väljarna, vilket kan bli avgörande för hennes beslut.

Atli Gíslason sade att beslutet varit mycket svårt. Men missnöjet med att inte nå fram till några politiska mål blev till slut avgörande.

Beslutet innebär att två tunga politiker - båda är nämndordföranden - överger Gröna vänstern i alltinget. Partiet beklagar i ett uttalande beskedet och hoppas att de "fortsätter att stödja regeringen och återuppbyggnaden av landet ur nyliberalismen och privatiseringspolitikens ruiner."

Regeringen har alltjämt majoritet i alltinget. Men framtiden för Jóhanna Sigurðardóttirs ministär blir än mer oviss än tidigare. Ásmundur Einar Daðason, Guðfríður Lilja Grétarsdóttir, Ögmundur Jónasson och Jón Bjarnason är andra namn som ofta sätter sig på tvären mot koalitionens politik - frågan är om Lilja Mósesdóttirs och Atli Gíslasons beslut kan påverka dem.

Det har många gånger också ryktats om en splittring i Gröna vänstern. Där har Ögmundur Jónasson pekats ut som tänkbar ledare för vänsterfalangen. Även om avhopparna inte säger sig ha några ambitioner att bilda ett nytt parti utan förblir medlemmar men ser sig som oberoende i alltinget, är det kanske också en sak som kan förändras om fler sällar sig till dem.

Rörelsen, som förefaller vara det enda realistiska alternativet bland de befintliga partierna, har tidigare sagt sig välkomna avhoppare från Gröna vänstern.

För Jóhanna Sigurðardóttir är avhoppet ännu en prestigeförlust. Att inte två av de egna ställer upp på regeringens politik ser förstås inte bra ut. Samtidigt skulle avhoppet paradoxalt också kunna stärka regeringen - med två av de främsta kritikerna ur vägen kanske det blir lättare att regera.

Men på kort sikt framstår båda regeringspartierna som förlorare på gårdagens besked. Oppositionen upprepade i går kraven på nyval.

Gröna vänsterns Steingrímur J. Sigfússon har ett starkt stöd bland sina egna, men de kritiker som kritiserat kompromisserna i regeringssamarbetet blir knappast tystare nu. Och Jóhanna Sigurðardóttir riskerar att i ännu högre grad framstå som ledaren för en majoritetsregering som ändå knappt kan driva sin egen politik på grund av de interna konflikterna.

Här kan du läsa mer om stridigheterna inom Gröna vänstern.