tisdag 29 mars 2011

Lilja Mósesdóttir om Ný íslensk króna

År 1947 genomfördes en omfattande egendomsundersökning. Sedlar registrerades och byttes ut och staten fick därmed koll på pengar som fanns i omlopp men som inte fanns i banksystemet. Och det är ungefär så alltingsledamoten Lilja Mósesdóttir vill göra när hon vill byta den gamla isländska kronan mot en ny.

För några veckor sedan föreslog Lilja Mósesdóttir införandet av NÍSK, Ný íslensk króna. Bakgrunden var att kronans dåliga rykte var ett hinder för tillväxt och investeringar. En ny valuta skulle ge Island möjligheten att börja om på nytt.

Vid ett möte i Reykjavík arrangerat av Rörelsen drog hon upp riktlinjerna för den nya kronan. Hon såg fyra huvudargument för ett byte: För det första skulle en ny valuta innebära större trovärdighet, en nödvändig egenskap när det gäller att locka till sig utländskt kapital. Den skulle för det andra ge en ny möjlighet att mäta tillgångar och skulder - bankinsättningar skulle till exempel kunna bytas in på kursen 1,1 mot 1 medan kontanter skulle kunna växlas 1 mot 1. Att byta valuta vore, för det tredje, ett sätt att komma åt olagligt kapital. Och det fjärde tunga skälet var att ett valutaskifte kan bidra till att få fram upplysningar om de tillgångar som många aldrig skattat för. Och de skatteintäkterna behöver staten i dagens läge.

Lilja Mósesdóttir tror alltså på en självständig isländsk valuta även i framtiden. Som EU-motståndare tror hon inte att euron och isländskt medlemskap i unionen skulle lösa problemen. EU har ännu inte visat sig beredd att gå Island till mötes när det gäller viktiga frågor som fisket och jordbruket, och därför har landet heller ingen framtid i unionen.

Med en liten ekonomi som Islands finns alltid en överhängande risk för instabilitet. Därför anser Lilja Mósesdóttir att en egen valuta är nödvändig. Den behöver vara svag under en lågkonjunktur för att främja exporten, och behöver vara stark och självständig under goda tider för att kunna fungera som ett redskap som kan minska överhettning och bromsa inflation.

De valutarestriktioner som nu finns är oerhört kostsamma. På Island kostar euron 160 kronor, utanför landet kan den kosta upp till 270 kronor. Att centralbanken dagligen offrar resurser för att blåsa upp kronans värde - fem miljarder årligen för en ytterst begränsad förtroendeskjuts uppåt - är förstås ingen hållbar lösning. Ett sätt att komma åt glappet mellan kurserna vore att snarare knyta den nya isländska kronans värde till något materiellt i stället för, till exempel, någon annan valuta.

För Islands del skulle det kunna gälla guld eller torsk. Syftet är att få en valuta som fungerar ungefär som det metriska systemet - där en torsk har ett fast värde. Ibland ger den fler sedlar och ibland färre, men det är valutan som påverkas och inte föremålet som den förhåller sig till. Det vore alltså ett nytt sätt att räkna.

Lilja Mósesdóttir argumenterade också för att tillgångar - till exempel över tio miljoner - vid vissa omständigheter skulle kunna beskattas hårdare. Det skulle därigenom gå att skapa ett system som belönar investeringar genom lägre skatter om pengarna pumpas in i företag och fastigheter. Det skulle öka värdet och ge ekonomin en välbehövlig knuff.

Vad den nya isländska kronan skulle heta har hon inte klart för sig. Men namnet bör enligt Lilja Mósesdóttir inte vara för likt den nuvarande valutan för att slippa att förknippas med den. Även om förslaget gäller ný íslensk króna, så skulle den enligt hennes tankar inte ges namnet NÍSK.

Ett annat alternativ är att ensidigt ta upp en annan valuta, en möjlighet som Lilja Mósesdóttir inte utesluter. Men det kräver politisk vilja och enighet eftersom ett sådant agerande kanske inte skulle uppskattas av nationen vars valuta Island skulle använda.

Lilja Mósesdóttirs val vore den svenska kronan. En hållning hon motiverade med att det är den svagaste valutan i de nordiska länderna samt att Sverige och Island har ett omfattande handelsutbyte. Men intresset från Sveriges sida tycks enligt Lilja Mósesdóttir vara svalt. Och frågan är vad som skulle hända om Sverige så småningom skrotade kronan och införde euron som valuta.

Här kan du läsa mer om Lilja Mósesdóttir.