tisdag 26 juli 2011

Anders Behring Breivik om Island och mångkulturen

Ett av de mest homogena länderna i Europa men också ett av de mest mångkulturellt hjärntvättade. Så beskriver massmördaren Anders Behring Breivik Island i sitt manifest, 2083 - a Declaration of European Independence, där 322 personer utpekas som folkförrädare som förverkat rätten att leva.

Anders Behring Breivik tycks ha haft ett måttligt intresse för Island. I det manifest där han skildrar ett kommande krig mellan livsåskådningar förekommer Island endast i periferin. Sanningshalten är det si och så med, men bristerna ska kanske inte tillskrivas den misstänkte terroristen eftersom han tycks ha snott stora delar av innehållet från andra.

1627 attackerade afrikanska pirater Djúpivogur, Grindavík och Västmannaöarna. På Hemön satte de kyrkan i brand och styrde sedan skeppen mot dagens Marocko och Algeriet. Ombord fanns 242 islänningar som tvingades till slavarbete eller dog av de usla förhållandena under resans gång. Bara 27 personer lyckades efter många års fångenskap återvända till Island.

Räderna har hos dagens islamfientliga nästan fått mytiska proportioner och sägs symbolisera religionens rovdrift. Det är därför inte oväntat att de nämns av Anders Behring Breivik, även om han blandar ihop årtal och fakta. I den bemärkelsen skriver den förmodade ensamvargen in sig i den högljudda antimuslimska kanon som finns på internet.

Island placerar sig i mitten på Anders Behring Breiviks hjärntvättindex. Islänningarna är enligt den misstänkte terroristen inte lika förgiftade av mångkulturen som svenskar och norrmän, men mer kulturmarxistiskt indoktrinerade än danskar och finländare.

Behovet av dåd riktade mot strategiska mål på Island är dock lågt, något som Anders Behring Breivik motiverar med den låga andelen muslimer i landet. Han påstår i terrormanifestet på ett ställe att 2 till 4 procent av islänningarna är muslimer, och på ett annat 1 till 2 procent, vilket bägge är rejäla överskattningar. Vid årsskiftet tillhörde enligt Hagstofa Íslands 644 personer någon av landets två muslimska församlingar, vilket motsvarar 0,2 procent av Islands befolkning. Även om det säkerligen finns troende som inte är medlem av någon församling landar andelen rimligtvis långt ifrån den misstänkte massmördarens beräkningar.

Anders Behring Breivik räknar vidare till 322 isländska folkförrädare som ska ställas till svars för sitt stöd till mångkulturen. Ansvaret för att gripa dessa, som inte är namngivna, utdelar han till den isländska militären - en organisation som aldrig har existerat.

Island utnämns också av Anders Behring Breivik till det mest renrasiga av de europeiska länderna. Den etniska homogeniteten ska vara förklaringen till landets välstånd. Att Brunei och Qatar placerar sig högre förklarar han med deras oljetillgångar.

I landet finns enligt Anders Behring Breivik redan nu 319 - motsvarande 0,1 procent av befolkningen - stridsberedda patrioter samt det tiofaldiga antalet statsfinansierade paramilitärer. Siffrorna har inget som helst samband med verkligheten. Även om det på sina håll visserligen finns både främlingsfientlighet och islamofobi på Island är steget oerhört långt till politiskt motiverad terror.

Högerextremismen på Island är i dag marginaliserad och helt utan politiskt inflytande. Det finns ett par traditionella nazistiska organisationer som samlar tvåsiffriga medlemsantal, medan den typen av våldsvurmande extremism som Anders Behring Breivik ger uttryck för - i en underlig åsiktscocktail bestående av islamofobi, terroristromantik, ultrakonservatism, rasbiologi och stöd för Israel - saknar kända anhängare.

Islänningarna har enligt Anders Behring Breivik tillsammans med andra nordbor och tyskar gått längst i skammen över sitt eget folk. Demoniseringen är ett led i att öppna dörrarna för förgörandet av den egna rasen. Men enligt den terrormisstänkte står alltså en armé beredd att utrota mångkulturens förespråkare. Den som lever får se hur det blir med den saken.

Här kan du läsa mer om piratattacken mot Västmannaöarna och här terrormanifestet 2083 - a Declaration of European Independence.