tisdag 12 juli 2011

Giftig kolmonoxid i smältvatten från Katla

Giftig kolmonoxid fanns i smältvattnet från Katla. Gasen har aldrig tidigare påträffats vid översvämningar från Mýrdalsjökull. Enligt Jarðvísindastofnun pekar det mesta mot att ett litet vulkanutbrott var skälet till de vattenmassor som spolade bort bron över Múlakvísl.

Om helgens översvämningar berodde på en mindre eruption vid Katla eller översvämningar geotermiskt vatten från glaciärens inre är en fråga som kanske aldrig får något säkert svar. Det finns data som talar för bägge teorierna - och det kan också vara en kombination där ett utbrott eller magmainskott bidrog till att redan befintligt smältvatten trängde igenom glaciären.

Jarðvísindastofnuns tester av smältvattnet visade på halter av kolmonoxid. Det är första gången som den giftiga gasen påträffas i samband med översvämningar härrörande från Katla. I vattnet fanns också mängder av upplösta ämnen som visar att det varit i kontakt med själva berget.

Ämnessammansättningen är ett tecken på att det kan röra sig om geotermiskt vatten, som smälter i underjordiska glaciärfickor och så småningom, när trycket blir för högt, spräcker istäcket och strömmar mot kusten. Oavsett vattnets ursprung utgör det också en bekräftelse på de höga temperaturerna under Mýrdalsjökull.

Jarðvísindastofnun gör bedömningen att den troligaste förklaringen till översvämningarna är ett mindre vulkanutbrott. För teorin talar de serier av jordskalv som inträffat i regionen under de senaste åren och signalerar att magman under berget är i rörelse. Helgens skalv var visserligen inte särskilt kraftiga, men de var täta och grunda, något som ofta har ett samband med magma som är på väg mot ytan.

Fyra sprickor i glaciären bildades i samband med helgens översvämningar. En av dessa, som ligger vid platsen för 1918 års utbrott, tros även den här gången vara platsen för den förmodade eruptionen. Här har också den största avsmältningen ägt rum. De sprickor som bildats i Mýrdalsjökulls istäcke är upp till 20 meter djupa.

Två av de andra sprickorna ligger precis i närheten medan den fjärde är lokaliserad några kilometer åt nordost. Här har avsmältningen varit mindre och glaciären har inte sjunkit ihop på samma sätt. Samma plats var källan till de översvämningar som inträffade i samband med det troliga utbrottet år 1955.

Sprickornas natur talar också för att det som skedde i helgen antingen var ett mindre vulkanutbrott eller ett magmainskott. Sprickorna är närmast lodräta, vilket sannolikt betyder att det funnits en mycket koncentrerad värmekälla som snabbt orsakat avsmältningen.

Några nya sprickor har inte bildats sedan i lördags. Jordskalven har inte ebbat ut utan tycks fortsätta med samma frekvens som under den senaste månaden.

Här kan du läsa mer om Katla.